matt 5:43-45*
I en svarskommentar till förra inlägget skrev jag:
Att fundera över situationen Palestina-Israel och uttala sig betyder inte att man inte bryr sig om det som sker i Irak och Syrien, om att kristna och andra minoriteter förföljs av och i "kalifatet". Man kan vilja komma till rätta med Gaza-blockaden samtidigt som man söker stödja annat. I alla fall kan de flesta det, liksom att de också kan kombinera att gå och tugga kola.
Precis som så många andra på nätet och i andra sammanhang tycker jag förföljelsen av kristna i olika delar av världen är milt uttryckt: Bedrövligt! Jag tycker också att västerländska mediers förvirrade tystnad i saken är pinsam. Den senaste excessen i saken är extremistgruppen IS – eller ISIS – och dess framfart i norra Irak. I inlägget några axplock den 28 juli berörde jag saken. Där finns även en del länkar värda att klicka vidare på. Nota bene – ingen, säger ingen, bevärdigade sig med att kommentera det inlägget.
Dagen efter, den 29 juli, skrev jag på tobbe lindahls blogg en kommentar till hans inlägg Svenska kyrkan och förföljda kristna. Min kommentar var i någon mån färgad av en angränsande tanke i själva inlägget men ger ändå här i en något nedkortad version ytterligare några tankar.
Jag ser och vet att Svenska kyrkan likt det svenska samhället i övrigt sakta eller inte fattat omfattningen av det växande antalet kristna martyrer runt om i världen.
Visst har det funnits insikter tidigare om att präster och andra satts i fängelse och torterats inte minst i Östeuropa och Kina men utkablandet av sådant har här hemma besudlats av en ohöljd antikommunism. Att USA-ledda juntor och västkapitalistiska intressen också skjutit präster och nunnor teg till exempel "Ljus i öster" om. Och det grumlade tidigare anrättningen.
Att Sverige självt inte var en kolonialmakt betyder inte att vi var – och är – fria från kolonialistiskt tänkande och efterkolonialistisk skam. Solidariteten med de nya staterna som efter WW2 bildades av de tidigare europeiska imperiernas delar innefattade tanken att förföljelsebovarna var nominellt kristna vita europeiska och amerikanska män. Dessa hade våldsamt eller i okunnighet med goda ambitioner drabbat andra folk med Bibel och långbyxor och så varit medaktörer i undertryckandet av andra folks kulturer. Att "kristna" stod för förföljelser och förtryck blev då lätt den enda bilden här hemma. Att självständiga kyrkor växte så det knakade och fungerade anti-kolonialt var en del av verkligheten man i det sekulariserade Svedala inte riktigt tog in.
Religiöst martyrium ansåg man nog – i den mån det fanns – ändå vara en avklingande sak då världen ju rimligen – ansåg man – skulle följa föregångslandet Sveriges väg i att religionerna skulle klinga av.
Så har det ju inte gått. Kristen intern mission (Afrika), muslimsk renässans (Afrika och Mellan-östern) och hinduisk nationalism (Indien) har gjort att religionerna nu är starkare än någonsin vilket – förutom en massa positiva följder – också innebär att motsättningarna ökar och det har Sverige och dess kyrkor ännu inte riktigt kunnat hänga med i.
I kyrkorna har man ändå vetat en hel del – eller åtminstone kunnat veta. Som jag ser det har man dock alltför länge hanterat saken med alltför mycket så kallad ”tyst diplomati”. Vad man skall göra är dock svårare att riktigt veta.
- President Obama vill flyga in hjälp till de drabbade. Bra! En Gudi behaglig gärning.
- Stoppa IS-framfarten med flygbombningar typ när man bekämpade Khadaffi i Libyen? Varför inte? Jag avvisar inte tanken. Ibland måste man.
- Bön för förföljda och förföljare – givetvis! Både enskilt och gemensamt. Se rubriken.
- Varsamhet så att inte alla muslimer får klä skott för extremisternas illdåd. Här finns en del att göra. Det finns en del ”kristna” näst intill främlingsfientliga sammanhang som hänger sig åt anti-islamism lika intensivt som det i en del andra grupper frodas allmän antisemitism när Israel bombar Gaza.
Kanske skulle också västvärldens diplomater satsa på att se flera saker samtidigt och inte helt koncentrera sig på det läge som uppkommit när inte alla ukrainare vill vara Ukraina.
Kategori för detta inlägg? Inte Farfar funderar i vart fall. Församling eller Politik? Politik!
* I Matteusevangeliet 5:43-45 säger Jesus: Ni har hört att det blev sagt: ”Du skall älska din nästa och hata din fiende”. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.
Kommentarer
Trackback
