εν Σάμος 01– framme
Det går verkligen fort att färdas nuförtiden jämfört med förr i världen. På segelfartygens tid kunde det ta månader att ta sig tvärs över Atlanten påstods i en bok jag läste i hemma innan vi for men som på grund av sin vikt blev kvar i fastigheten. Numera pratar vi timmar, inte mer. Med flyg alltså.
Men också på marken kan det gå undan. Visst har jag åkt Arlanda Express ett par gånger men aldrig förr sett displäjen som visar hur fort det går. Nästan 200 knutar. Personligt fartrekord på landbacken.Sedan några timmar i luften och hips vips landar man i solnedgången i andra ändan av Europas nord-sydliga sträckning. Ganska märkligt egentligen.
Solen gick ned ganska exakt samtidigt som vi och innan vi var ute i bussen var det nästan helt mörkt. Framme i Samos stad var det definitivt svart när vi tog vår lägenhet i besittning. Det är alltså inte bara ett rum nu utan en liten lägenhet med utsikt över viken och hamnen. Tanken är att vi skall fixa en del mat själva, inte bara låta oss iproppas av andra färdigställd kost. Med det blir det nog lite mer pyssel men å andra sidan kommer ju inköp och annat att ge oss en inblick i något nytt, i hur urbefolkningen lever och frodas. Och det är när man går över en gräns och ser något nytt som man också ser något nytt hos sig själv. Läste jag just i en annan bok jag planerar att läsa om under denna resa.
Klockan 23 tutade ett kryssningsfartyg och gick – till höger i bilden av Samos by night.
Så innan jag intar sängläge två saker till:
1: I onsdags hade vi återträff med dem som konfirmerades i våras. Ungefär hälften mötte upp till vad som i praktiken blev höstens första KU-kväll. Rytmen att fira Veckomässa i Älvsby kyrka 18.30 återupptogs därmed också.
2: I Svenska dagbladet finns en bra artikel – här. Läs den. Undrar vad Jimmie Åkesson tycker. Han säger sig ju vilja bevara landets kristna kultur och måste då rimligen ställa sig positiv till en stor invandring av kristna araber – eller?
Kommentarer
Trackback
