I förra inlägget antydde jag att jag läst en par intressanta artiklar med koppling till situationen i Mellanöstern. En av artiklarna beskrev jag handla
om att USA som krafteligen och allvarligen ogillar massförstörelsevapen i Mellanöstern nog också måste sluta blunda för den israeliska arsenalen – som ju är nukleär.
I en kommentar till inlägget uppmanar signaturen BR mig att inte skriva om Israels bomber. Givetvis fick den uppmaningen mig att göra tvärtemot och söka skapa en översättning av den debattartikel som Victor Gilinsky och Henry D. Sokolski skrivit och som publicerades i New York Times den 18 september.
Google översätt gav mig sin variant som jag sökt putsa till bättre svenska. Vill man läsa den engelska grundtexten klickar man
här.
I artikeln presenteras författarna med följande ord: Victor Gilinsky, tidigare medlem av Nuclear Regulatory Commission, är energikonsult . Henry D. Sokolski, tidigare handläggare i försvars-departementet vad gäller ickespridningspolitik, är verkställande direktör för Nonproliferation Policy Education Center.
Låt oss vara ärliga om Israels kärnvapen
Det nyligen ingångna avtalet mellan USA och Ryssland om Syriens kemiska vapen har klargjort vad som borde ha varit uppenbart för länge sedan: President Obamas försök att upprätthålla internationella normer mot massförstörelsevapen i Mellanöstern kommer att trassla in USA i en diplomatisk och strategisk labyrint som handlar om mycket mer än Syriens kemiska arsenal.
President Bashar al-Assad i Syrien insisterar att syftet med hans kemiska arsenal alltid varit att motverka Israels kärnvapen. Om Syrien faktiskt avrustar – hur blir det då med Egypten och Israel? Egypten (om vars kemiska vapen USA har varit märkligt tyst) riktas mot Israel. Och Israel har naturligtvis sina egna kemiska vapen för att avskräcka Syrien och Egypten, och det handlar inte om att ge upp dessa. En rubrik i den israeliska dagstidningen Haaretz för några dagar sedan slog fast: "Israel är orubbligt i att inte ratificera något fördrag om kemiska vapen före sina fientliga grannar."
Dessa tre länder har inte anslutit sig till konventionen om biologiska vapen heller. Och Israel är inte medlem i the Nuclear Nonproliferation Treaty trots att man har utvecklat sin en egen formidabla kärnvapenarsenal som snart kommer att bli det centrala faktum i detta drama vare sig USA gillar det eller inte.
USA: har självt länge skapat hinder för övergripande förhandlingar om massförstörelsevapen i Mellanöstern. Medan världen i oändlighet diskuterar Irans nukleära kapacitet och sannolikheten att man där kommer att lyckas utveckla en atomarsenal nämner knappast någon i USA någonsin Israels kärnvapen.
Obama låtsas, likt sina föregångare, att han inte vet något om dem. Detta tabu hindrar diskussioner i Washington och internationellt. Det har avhållit Amerika från att pressa Egypten och Syrien att ratificera kemiska och biologiska vapenkonventioner. Hade man gjort så skulle det omedelbart medfört invändningar vad gäller den amerikanska acceptansen av Israels kärnvapen.
Det som upprätthåller detta spel är myten att Amerika är bundet till att tysta ner israeliska kärnvapen på grund av ett avtal mellan president Richard M. Nixon och Israels premiärminister Golda Meir 1969. För president Nixon gällde det främst att att få israeliskt stöd i det kalla kriget. Han och Golda Meir förstod behovet av att avskräcka Sovjet från att förse dess arabiska allierade med kärnvapen. En offentlig Israelisk kärnvapenarsenal skulle ha lett till påtryckningar på Moskva att göra så. Men sådana kallakrigetorsaker för Amerika att hålla mun har dunstat för årtionden sedan. Alla vet att israelerna har atombomber. Den största effekten idag av otydligheten är att seriösa regionala förhandlingar om rustningskontroll förhindras.
Alla andra länder i regionen har skrivit under The Nonproliferation Treaty men det finns fortfarande olösta frågor. Syrien avslöjades 2007 med att bygga en olaglig kärnreaktor som Israel snabbt bombade. Assad har fortfarande inte tillåtit internationella inspektörer att noggrant undersöka platsen för den utplånade reaktorn. Och Syriens allierade Iran misstänks för att försöka sätta ihop ett eget vapen för att utmana Israels nukleära monopol. Faktum är att många analytiker tror att president Obamas beslut att dra en "röd linje" för att spärra användningen av kemiska vapen i Syrien i själva verket drivs av behovet att visa att han är beredd att använda våld mot Iran om man där går längre för att skaffa kärnvapen.
Denna häxbrygd var tänkt att vara ämnet för en internationell konferens enligt ett enhälligt uppdrag 2010 från medlemmarna i The Nonproliferation Treaty, inklusive USA. Den konferensen har inte ägt rum, delvis på grund av Vita huset ambivalens om hur det kan påverka Israel.
I april uttryckte den amerikanska biträdande statssekreteraren för internationell säkerhet och ickespridning, Thomas M. Countryman, ett hopp om att konferensen skulle hållas denna höst. Och tidigare denna månad uppmanade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov alla parter att sätta ett datum för konferensen "så tidigt som möjligt”. Han hävdade också att den bör omfatta Israel och Iran. Ryssland försökte få med konferensen i förra veckans överenskommelse men utrikesministern John Kerry motsatte sig detta. Saken kommer dock inte att försvinna.
Om Washington vill att förhandlingar om massförstörelsevapen i Mellanöstern ska fungera – eller om så bara för att undvika att Amerika gör sig löjligt – bör Obama börja att vara uppriktig. Han kan inte räkna med att de länder som deltar i en konferens tar Amerika på allvar om Vita huset fortsätter att låtsas som om att vi inte vet att Israel har kärnvapen – eller för den delen vet att Egypten och Israel har kemiska eller biologiska vapen.
Och om Israels hållning i ämnet är så låst att man inte kan komma ut måste Obama låta USAs regering vara ärlig om Israels arsenal och agera på dessa fakta, både USA och Israel till godo.
I förra inlägget antydde jag att jag läst en par intressanta artiklar med koppling till situationen i Mellanöstern. En av artiklarna beskrev jag handla om att USA som krafteligen och allvarligen ogillar massförstörelsevapen i Mellanöstern nog också måste sluta blunda för den israeliska arsenalen – som ju är nukleär.