godmodig tomte

Besöksfrekvensen på en blogg – i alla fall min – är direkt avhängig av inläggsfrekvensen. Den är i sin tur inte till en ringa del beroende av frustrationsnivån och någon sådan har jag inte. Gissningsvis är det en förklaring till att det i mitt fall är glest mellan inläggen. Av att läsa andras bloggar ges jag dock intrycket att frustrationen över låt oss säga saker och ting i den kyrkliga världen ger ammunition åt en knattrande tangentbordskulspruta till en eldgivningsnivå som jag alls inte når. Visst är jag också som en del andra rejält brydd över den partipolitiska och mälardalsteologiska ockupationen av Svenska kyrkan – tro inte annat! – men jag ställer mig ändå lite frågande över kritiken mot ett system som man genom sina egna kandidaturer de facto legitimerar. Jämfört med en del andra känner jag mig som en lätt knarrig men ändå hyfsat godmodig tomte.
 
Det är nog så att lokala kyrkliga händelser och skickelser stimulerar min tomtiga godmodighet* på ett sådant vis att det riks- och politisk-kyrkliga kommer i bakgrunden. Ta till exempel tonårslägret Mittpunkt som jag i förbigående berättade om i mitt förrförra inlägg och som jag var en rejält avlönad chaufför till. 140 tonåringar från olika delar av stiftet, främst smärre församlingar typ Älvsbyn, Vännäs, Pajala och liknande**. Ett gott program på det stora hela taget. Kul enligt dem jag körde minibussen åt. Visst kunde det enligt min mening ha ha innehållit lite mer av trons elementa – sanningar om Gud, Jesus, Bibel, Sakrament – för att så stimulera växt i tro och egen medvetenhet och inte bara aktivism i olika former. Men sådant kom med i alla fall. Artisten Dogge Doggelito tog bladet från munnen och pratade om omvändelse, synd, förlåtelse och Jesus på ett bra sätt – vilket skapade viss förvåning hos en del av deltagarna.
 
Hemkommen från lägret i mitten av förra veckan var det dags för 24-timmars i Älvsbyn. Nästan hela torsdagskvällen minglade jag i prästkragad form runt och surrade med folk. Om evenemanget kan man läsa här där det också finns fler länkar.
 
På lördagen var det sedan Minnesgudstjänst i Älvsbyn, på söndag i Vidsel. Med start i talesättet sju sorger och åtta bedrövelser förde jag tankarna till att det nu handlar om många fler sorger och bedrövelser. Drygt 90 anledningar sedan förra året. Olika, individuella, var för sig särpräglade.
Just ordvändningen sju sorger och åtta bedrövelser är en utbyggnad av ett Bibelord sådant det var i den första svenska översättningen av 1541 – Jobs bok kapitel 5 vers 19. Då var det ett fåfängt försök från en av Jobs vänner att ge honom tröst och mod i hans lidande men samtidigt ändå en sann beskrivning av hur Gud är. Och än sannare blir Job-versen – jo, noble Bloggläsius! Du bör nog slå upp den nu! – i, med och genom Jesus. Jesus är ju Guds sätt att kliva nära en mänsklighet i dess sju sorger och åtta bedrövelser. Och sedan illustrerade jag detta med kyrkans ikon föreställande Gudaföderskan Maria med Jesusbarnet, krucifixet som visar på Guds sons död med och för oss alla samt altartavlan som avbildar Jesus i en märklig dubbelexponering – han kliver ur graven och in i kyrkan till oss. Hos, med och av honom ges vi stöd i våra sju sorger och åtta bedrövelser. 
 
På söndag hann vi också – jag och mina barns hulda moder tillika mina barnbarns farmor – en sväng till Luleå där vi för första gången fick möta ett par bonusbekanta: Äldsta dotterns fästmans föräldrar. Startpunkten i bekantskapen är det faktum att vi samäger ett par yngre som fattat tycke för varandra och det är minsann ingen dålig utgångspunkt. I Lulevevan han vi också förbi hos barnbarnen och fick därifrån med oss det dagisfoto som i skannad form nu pryder skärmen på alla de datorer jag har tillgång till. Bilden av de två små är faktiskt för fin för att visa för den vulgära bloggläsande allmänheten men jag kan försäkra farfars – alltså min – tomtiga godmodighet får sig en rejäl knuff uppåt när jag betraktar underverken. Kanske handlar det till och med om töntig godmodighet.
 
Och slutligen kan denna dag ytterligare några arbetsrelaterade godmodighetsförstärkande faktorer räknas in. Vårterminsplaneringen leder till att söndaglig mässa – med enstaka undantag – införs i Älvsby kyrka från och med Fastan 2014. Barnens plats i gudstjänsten flyttas fram både bokstavlig och i tanken. Ett trettiotal konfirmander under eftermiddagen följd av mässa ledd av en kollega innan Kyrkans Ungas återsamling efter lovet. I morgon blir det dop av en vuxen och sedan fler konfirmander. På söndag två kommenterade Högmässor till vilka konfisarna har att gå man ur huse.
 
Så nog har jag all anledning i världen att vara en godmodig tomte!
 

*  Eller ska det vara godmodiga tomtighet? Jag har ju nått den fjärde nivån angiven på ett litet blad som med kylskåpsmagnet är fäst på den av husets vitvarumaskiner som innehåller ost, morötter och en del annat. Bladet i fråga räknar upp mannens fyra livsstadier vilka äro: 1. Han tror på tomten. 2. Han tror inte på tomten. 3. Han är tomten. 4. Han ser ut som tomten.
**  Notabelt är att av de större städerna längs med kusten – Umeå, Skellefteå, Piteå (som kanske ändå inte kvalificerar för beteckningen större stad) och Luleå – var det bara från Luleå som en notabelt manstark grupp infunnit sig. Onekligen undrar man vart det avantgardistiska Umeåområdet och den fromma Skellefteåbygden tagit vägen. Visst! Det är med viss ironi jag använder orden avantgardistiska och fromma. Jag ger inte mycket för vare sig det ena eller det andra men vet att det ingår i respektive trakts åtminstone prästerliga självbilder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0