men i mening två

För en och annan vecka sedan publicerades Svenska kyrkans sammanlagda statistik för förra året. Det är alltid så vid denna tid på året. Jag blir lika eller mer förbryllad för varje år som går. Djupare och djupare gnager frågan: Varför börjar alltid andra meningen med men?

 

I Kyrkans tidnings reportage i saken syns detta tydligt. Där står ordagrant: Kyrkostatistiken för 2012 pekar nedåt i nästan alla kurvor. Men fortfarande döps fler än vartannat barn och nära åtta av tio döda begravs i Svenska kyrkans ordning.

Första meningen ger negativa fakta men redan den andra meningen kommer det men som verkar menligt när det gäller att förstå situationen. Jag höll på att skriva allvaret i situationen men avstod. Jag vet inte om det egentligen är så allvarligt. Är något annat innerst inne att vänta? Enhetskulturens tid är ju förbi – vilket alla verkar ha fattat utom de i princip sekulära politiska partier* som fortfarande kandiderar för att utifrån sina egna politiska agendor styra, forma, kapa och leda kyrkan.

 

Dessutom: Hur annorlunda skulle det verkat vara om man i stället skrivit: Kyrkostatistiken för 2012 pekar nedåt i nästan alla kurvor och nu döps bara drygt vartannat barn… Och sedan dragit den intelligenta slutsatsen att Sverige nu är efterkristet. Och till detta spottat upp sig för återevangelisation av det konungarike som idag gläder sig åt att ha vunnit guld i hockey. Och slutat svara på folkets yttre sekularisering med en inre kyrklig sådan för att i allt vara samstämmig i och med tiden. Att den vägen leder åt häcklesvängen blir ju allt mer uppenbart för varje år som går.

 

Via Svenska kyrkans hemsida – här – kommer man åt statistikmaterialet i mer omfattande och detaljerad form. Jag plockade hem en del uppgifter och omsatte dem i ett par diagram varav ett begynte detta inlägg. Klicka på bilden blir den större!

Hälften av gudstjänstfirarna har dött de senaste 20 åren!

Så måste den blå linjens bistra sanning vara. Trösten för alla tigerhjärtan den första hälften av den tidsepoken var att den gröna kurvans musikgudstjänster och annat fortfarande höll i sig men nu svajar också den saken av orsaker jag inte riktigt har kläm på. De så kallat Kyrkliga handlingarna – dop, vigsel, begravning – håller dock i stort sin sammanlagda ställning. Ändå viker också de något och jag gissar att det främst beror på att de döps färre av de födda, något som mitt andra diagram visar.

 

Här lät jag mätperioden starta det år jag prästvigdes så att alla kan se hur det gått sedan jag blev präst. Alltså gått i kyrkan som helhet. Att jag själv skulle orsakat att det nu bara är hälften av barnen som döps och en tredjedel som konfirmeras vore att ge min ringa person ett alltför stort inflytande men onekligen känner jag mig ändå utmanad av kurvorna över min tid. Skåda de färgade fälten! Sammantaget visar de den del av befolkningen som inte är konfirmerad, den mörkare dem som inte ens undfått dopet.

 

Gör till detta ett överslag och betänk att varje årsklass i det aktuella spannet består av ungefär 100000 personer. Man behöver ju inte vara raketforskare för att fatta att i ackumulerade tal finns det många, många och än fler som inte fallit offer för Kyrkans uppdrag att gå ut och göra alla folk till lärjungar: döpa dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lära dem att hålla alla de bud jag har gett er – Matteus evangelium kapitel 28 verserna 19 och 20.

 

Dock: när det kyrkliga etablissemanget möter dessa uppgifter säger man redan i andra meningen ett menligt men. Man väljer att inte höra, tar bort siffrorna ur hjärnor och hjärtan och bestämmer sig för den passivitet och fadda förnöjsamhet som medför att människor inte skall tro och bli räddade – fritt tillämpning av Lukas evangelium kapitel 8 vers 12.

 


*  Läs här: sossarna och centern!


Kommentarer
Postat av: Göran Landgren

Jag kan bara instämma i detta Stig!
Varför ständigt men i st.f. att se sanningen i vitögat? Ca. 50 % av alla nyfödda barn döps. Hur möter de kristen tro?
- De kanske är med i någon form av öppen verksamhet
- I skolan är den kunskap som förmedlas om kristen tro minimal. Dessutom lär den försvinna bland alla i-phones m.m.
- i endast ett fåtal hem betr man t.ex. numera aftonbön.
- I ett sekulärt samhälle är kunskapen om kristen tro minimal.

Hur ska en kyrka med gott samvete kunna bedriva ett ansvarsfullt doparbete? Hur ska en kyrka med en sådan situation kunna kalla sig folkkyrka?
Och nästa steg; hur ska en sådan kyrka kunna överleva?
Här har vi mycket att lära av anglikanska kyrkan, men det är nog för sent i vårt fall. De startade mycket tidigare.
Det är helt avgörande att vi blir missionsformade som kyrka.

VM-guldet spiller väl knappast över på Sv.K...

Kyrie eleison.

Göran Landgren

2013-05-20 @ 21:44:24
Postat av: Tobbe

Lagom till vi är i dö-ålder firas inte längre några huvudgudstjänster om kurvorna håller i sig. Men förrättningsstatistiken kommer inte att vara noll för jag lovar komma på din begravning.

2013-05-21 @ 00:14:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0