stigstrombergsson

Detta är det fjärde inlägget kopplat till de nykonfirmerades resa till Turkiet och staden Efesus. Alla pryds av ovanstående bild. Trögt internet här innebär att inläggen nog kompletteras med bilder sedan vi kommit hem till Sverige. Sist påminner jag om att det är mina egna reflexioner jag skriver, inte en officiell reseblogg.

 

Mitt på dagen den fösta heldagen är det lagomt varmt. Sisådär runt 30 i skuggan. Eller strax under. Och fram och tillbaka lite moln.

Lindrigt sagt sov alla som klubbade sälar första natten på det första stället. Efter gemensam aftonbön minglade några runt men när de ledare som hade kvällsjouren runt midnatt sa Nu är det dags blev det inget knot alls. Och lugnt. Vad vi vet.

 

De 35 nykonfirmerade är fördelade på 8 rum, tre för boys och fem for girls. Innevånarna i tre av rummen bildar en arbetsgrupp för de ”lektioner” som blir, tre rum bildar en andra grupp och de två sista rummen en tredje. För fritids- och tävlingar göra andra indelningar – allt för att skapa både fokusering för uppgifter och sammanhållning hela stora gänget.

 

Efesos i Nya testamentet var vad gruppen Bamses vänner hade som tema i morse – tillsammans med mig. Kollegan Yvonne jobbade i en annan grupp med ”15 år gammal i Efesos” medan kollegan Anna-Karins grupp sysslade med Paulus liv. I morgon och övermorgon roterar vi ledare så att alla kommer att ha fått del av allt innan det bär iväg – till Efesus alltså.

 

Efter ”lektionspasset” blev det tid för egna aktivteter och när jag så småningom var på väg att äta lunch mötte jag ett glatt kvittrande gäng jag kunde hälsa på med utropet My beloved shopoholics! Det var en del av tjejerna som valt att ta det säkra före det ovissa och handla redan första dagen. Lätt gjort. Det var ju bara att strosa iväg till en basar 500 meter från hotellet. Tyngda och belamrade med påsar, kassar och emballage var de nu tillbaka till maten – om inte helt panka så i alla fall fattigare än innan. Och stolta över att ha prutat, ett sätt att göra affärer man inte är van hemma. Tydligen rena kampsporten här.

 

Om maten kan sägas att allt finns utom fläskkött. Lite kymig smak på en del tycker en del men flera går verkligen in för att smaka också på det okända. Bra tycker jag. Man skall vara nyfiken.

 

Är det arbete att vara här? Här halvligger jag nu i en solstol på stranden av Medelhavet och blir bränd. Minsann inte utbränd men väl svedd på annat vis. Ändå hävdar jag att jag arbetar. Ibland intensivt när det är samlingar och annat. Ibland mer passivt då ungdomarna har egen tid eller andra ledare ansvarar men ändå. Som ledare har vi något av ständig jour och ansvar. Så nog jobbar vi. Hela dygnet faktiskt. Fast arbetet inte är full kubbning hela tiden utan har vissa turistiska inslag. Kabinpersonalen önskade alla som lämnade planet Trevlig semester. De skulle bara veta.

 

(…)

 

I morgon – eller då jag återupptar skrivandet strax efter midnatt mer riktigt senare idag – skall hela gruppen in till staden Kusadasi för där lösa en del uppgifter av olika slag. För att förbereda detta for jag och ett par av de andra ledarna dit under sena eftermiddagen och smed planer. Vi tror att morgondagen skall ge inblick i Turkisk historia, kultur och religion såväl som att ”utbilda” i samarbete, eftertanke, språk och fantasi.

 

Väl tillbaka på hotellet blev det middag, prat, aftonbön och sedan mer prat. Och då menar jag inte bara småprat utan viktiga prat. Samtal med unga människor som växer, mognar, funderar, utvecklas. Och är tryggare på plats redan nu andra dagen. Och som tänker tankar som får en gammal prästgubbe som jag att vilja jobba ett år till – och ännu fler. Visst är det surrigt och visst måste saker sägas sjuttielva gånger och visst kommer det invändningar och visst drar det ut på sänggåendet men jag kan inte låta bli att tycka så väldigt bra om ungarna – om man nu får kalla dem så.

Och jag är glad att få ha förtroendet att vara med i sammanhanget.