skallen i spinn

Den som regelbundet och ofta läser min blogg har det inte lätt. Öppnar man min blogg kanske en gång om dagen eller var annan dag så finns ofta något nytt – läsvärdet skall inte jag bedöma. Tittar man in mer sällan kan jag tänka mig att det kan kännas tungt. Många blogginlägg har det då blivit. Och lååånga. Övermäktigt att läsa. Kanske.

 

Inte blir det bättre i dessa förkylningens tider då jag tvingas vara i bostaden i väntan på att hälsan skall återvände till min slitna lekamen. Jag har ju som inget att göra och ett sätt att fördriva tiden är ju att söka formulera förvirrade tankar i skrift. Det var det sista jag gjorde innan jag lade mig då jag strax efter midnatt för mindre än 12 timmar sedan skrev en text. Och nu är jag på gång igen.

 

Det jag skrev i förra inlägget var att mitt huvud gav mig huvudvärk i flera avseenden, främst detta att tankarna inte vill sluta tänkas. Jag aviserade också att jag hade ytterligare ett exempel på sådant på gång. Det är inte detta inlägg. Detta har kommit till men fungerar som ändå som ett utmärkt exempel på hur saker och ting oväntat kan rotera igång under mössan.

 

Jag läste Lokala Världsbladet i morse. Alltså Piteå-Tidningen. Bra ledare – här – som analyserade det israeliska valet ungefär som jag själv gjorde i inlägget högern försvagad. Bläddrade vidare – tidningen är tunn – och kom till sporten som jag ytterligt sällan läser.

 

Jag såg rubriken: Eliasson: ”En jättestor utmaning”.

Man kan läsa artikeln i sin helhet här – gör det.

Observera vad Eliasson säger om att vara tränare: Jag tycker att det är roligt att träna. Intresset började med att jag var med som tränare på fotbollskonfirmationen här i Älvsbyn.

 

Vad kul! tänkte jag. Kul att hon nämner konfafotbollen!

 

Och skallen gick i spinn! Tankarna tjockade ihop sig som en seriekrock på en viadukt i Skåne:

Nu-skulle-det-ju-kunna-bli-så-att-konfafotbollen-som-det-tyvärr-är-uppehåll-för-nu-2013-då-det-blev-svårt-med-finansieringen-då-styrelser-och-ansvariga-både-i-församling-och-skola-och-fotbollsförbund-inte-såg-det-möjligt-att-skjuta-till-slantar-men-som-ändå-planeras-skall-återkomma-2014-med-start-och-inskrivning-till-hösten-kanske-kan-etablera-en-arbetsform-närmare-lokala-idrottsklubben-med-skolan-och-församlingen-som-arrangörer-och-sedan-vidgad-ingång-till-andra-klibbar-via-ÄIF-och-andra-församlingar-och-lokala-krafter-som-engagerar-sig-och-Sara-är-ju-ett-dragplåster-och-tycker-det-är-en-bra-sak-och-jag-brinner-ju-också-för-konfafotboll-och-kommer (här avtog tankefarten)-att-vara-61-nästa-sommar. Skit! För gammal?

 

Att sådant omedelbums går igång redan vid läsningen av morgonbladet kan ju i och för sig vara något bra, ett tecken på att jag ser möjligheter, är positiv och förmår laga efter läge samt tänka utanför lådan.

Men jag undrar stilla om det inte vore fridsammare för mig att inta vara sådan…

 

Bilden? Snodd ur PT och beskuren. Joel Gustavsson var fotograf.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0