stigstrombergsson

Följer man vad som inte verkar hända och vad som kanske sker när det gäller situationen Palestina-Israel är det väldigt tyst just nu. Inga stora saker verkar hända. Media domineras av andra allvarliga politiska konflikter typ den i Syrien eller så av rent nonsens som hästkött i annan mat eller Melodifestivalen.

 

Nästan varje dag tittar jag via nätet i en eller två israeliska tidningar och det ger också intrycket att det just nu förefaller ganska lugnt – under ytan i vart fall – men att framtiden kan te sig ganska osäker.

 

En summering av ett antal händelser sista ½året kan dock vara denna:

Under 2012 stärktes Fatah-Palestina i FN. Som tack och bestraffning för den saken bestämde sig Israel för att det skulle vara just nu som de elräkningar som det inte tidigare varit spänningar i skulle betalas. Med det som skäl frös man inne skatter man tagit upp för Palestinska myndighetens räkning. I förra veckan bestämde sig Sverige för att ge om jag minns rätt 30 miljoner för att lindra den situationen.

Förra året skedde en militär urladdning mellan Israel och Hamas-Palestina i Gaza – Operation Pillar of Defense. Bägge utropade sig som segrare.

Nyligen togs beslut om att planera nya illegala bosättningar på ockuperad mark. Alla, inte minst USA, visade upp bekymrade miner.

Val genomfördes i Israel utan att ockupationen och konflikten var direkt valfråga. Regeringen Nethanyahus underlag försvagades. Regeringsbildningen pågår för närvarande.

Obama omvaldes för en period till i Vita huset.

 

Dagens ledare i den israeliska oppositionstidningen Haaretz tittar in i framtiden. På engelska kan den läsas här. Min översättning är en putsning av vad Google föreslog.

 

 

 

Skriften på väggen har funnits en längre tid. De senaste dagarnas upplopp och demonstrationer i de ockuperade områdena bör inte förvåna någon. Efter åratal av politiskt dödläge, efter en valkampanj som till stor del ignorerade ockupationen och efter uttalanden från israeliska politiker som visat en farliga självbelåtenheten att sätta "situationen" längst ned på prioriteringslistan har palestinierna lämnats i förtvivlan och lidande utan någon politisk framtid.

 

Den senaste utvecklingen har på flera sätt bara fördjupat deras förtvivlan: Israels avsikt att bygga i Area E1, åter-arresteringarna av 14 fångar som släpptes i Gilad Shalit-affären, arméns dödande av icke-vålds-demonstranter och de hårda medel som används för att motverka demonstrationer, säkerhetsstyrkornas underlåtenhet att hindra att palestinier trakasseras av bosättare som nu blivit djärvare samt att Hamas relativa framgång i Operation Pillar of Defense när de synade Israels hand genom raketbeskjutningen.

 

I denna situation är ännu ett våldsam utbrott bland palestinier på Västbanken bara en fråga om tid och möjlighet. Den utökade hungerstrejken från flera fångar och en säkerhetsfånges död riskerar att bli stickan som tänder brasan.

 

Enligt vedertagen mening finns ingen ledning, avsikt eller energi att sätta igång ännu en intifada i territorierna men den kan bryta ut av sig själv i kölvattnet på händelserna som nu hamnat utom kontroll. Därför måste den israeliska försvarsmakten hålla tillbaka sin eldgivning så mycket som möjligt, och ta i hårdare mot de våldsamma bosättare som fortsätter att skjuta på palestinier, förstöra deras egendom och provocera.

 

Israel måste omedelbart stoppa åter-arresteringarna av frigivna fångar från Shalit-affären som inte återvänt till terror samt lindra säkerhetsfångarnas förhållanden i fängelset.

 

Inget av detta är tillräckligt, naturligtvis. Om nästa regering inte sätter den palestinska frågan högst upp på dagordningen kommer inte demonstrationer att kunna tryckas tillbaka. Palestinierna har redan visat att det är omöjligt att fly debatten om deras öde även om Israel försöker låtsas vara upptaget med andra frågor av sekundär i betydelse.

 

Den palestinska saken måste nu bli Israels första angelägenhet om man inte vill möta ännu en intifada.