skitless!

Ursäkta det plumpa ordvalet i rubriken. Jag hittade i brådrasket inget annat ord för att beskriva min situation. Skitless, sa Bill. Bajstrött, sa Bull.

 

Slutdagarna i januari blev sjukdagar i januari. Snoret rann, hostan harklade och temperaturen blev hög uti kroppen. Kurerade mig på vanligt vis ett par tre dagar med dryck och vila och återvände vad det led till mina arbeten. Knappa veckan senare låg jag igen i närmare fyrti än trettiosju men utan hosta och snuva, bara feber. Samma kur och efter någon feberfri dag tillbaka i selen. Hela förra veckan liksom helgen och början av denna frisk men igår small det igen. Hög feber, inga andra symptom.

 

Nu blir det Vårdcentralen! tänkte jag i morse. Telefonerade dit 7.30 när slussen öppnar. Efter en del knappande på telefonen fick jag veta att jag skulle bli uppringd 8.15 vilket skedde och jag beskrev min situation och att det nu handlar om ett tredje återfall.

Du ska få en tid, sade sköterskan. Jag vill inte stressa dig men kan du vara här om tio minuter?

Ge mig tolv sade jag, skodde mig och for. Tvåhundra kronor senare direkt in till doktorn för berättelse och snabbsänka som var väldigt hög*. Efter lite lunglyssning – som var OK – och lite provtagning kvalificerade jag mig för en kur antibiotika och lämnade Vårdcentralen strax efter ½10.

 

Stack då på stuberten till Pastorsexpeditionen för att tala om att jag inte skulle komma varken under expeditionstiden eller till kvällens ungdomssamling – vilket är en separat historia jag skall berätta om vid ett annat tillfälle. Från expen ner till skolan för snabbinformation till en kollega inför ett sammanträde hon skulle vara på under eftermiddagen. Passade då också på att dumpa första lektion i morgon bitti på en annan kollega samt boka av min cateringmat för ett kalas i morgon kväll.

Via apoteket där diverse medikamenter införskaffades bar det iväg till lokala Cooperativabutiken för inköp av medicinskt motiverad glass, en dosa snus samt en del annat ägnat att höja livskvaliteten. Hemma ½11.

 

Nu skall jag sköta mig – nedrans i min tutt och låda! Ska låta antibiotikan fajta mer febern. Gissar att det tar ett par dagar. Oerhört försiktig ska jag vara. Inga aktiviteter i morgon eller på lördag. Förhoppningsvis är jag då så i slag att jag med matt röst kan predika i högmässan på söndag i Älvsby kyrka. Ska som det heter hälsas välkommen då. Känns lite märkligt eftersom jag faktiskt funnits i samhället och kyrkan hela tiden sedan sommaren 1978 även om jag de sista 22 åren inte haft församlingstjänst.

 

I vart fall är jag skitless på att ha feber!

 


*  Ids nu inte här spåra ur i ett kritiskt filosoferande över hur en sänka kan vara hög när en sänka i terrängen faktiskt är ett ställe där det är lägre än annars.


Kommentarer
Postat av: Johnny.Lestander

Tråkigt att vara sjuk och hoppas att du kryar på dig hade nämligen tänkt att komma och lyssna på söndag. Men är det verkligen riktigt säkert att en dosa snus höjer livskvalitén?

2013-02-22 @ 23:38:07
URL: http://j-lestander.bloggplatsen.se
Postat av: bloggaren själv

Som det ser ut nu så verkar antibiotikan finfint så jag kommer att med största sannolikhet agera i kyrkan på söndag.
Om snuset verkligen höjer kvaliteten skall lämnas osagt men utan varan ifråga stämmer Pippi Långstumps ord perfekt: "Utan snus försmäktar jag..."

2013-02-23 @ 00:12:32
Postat av: Ann-Katrin Roth

Chockad: Snus??? Mycket ska man höra innan...tycker du ska sänka snuset.

Om sänkan, på engelska "sedimentation rate". Uppfanns av en polack, definieraders av svenskar som Fåraeus och Westergren och används mer i Sverige än i anadra länder.

2013-02-23 @ 16:46:41
Postat av: Dessa mina minsta bröder

Jag håller med Ann-Katrin Roth "tycker du ska sänka snuset"
Vi får be Gud att pastorn blir löst från Tobaksbegäret :)

2013-02-24 @ 10:49:06
URL: http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0