stigstrombergsson

Det verkar som om jag i mitt berättande för mig själv ligger en minnesdimmig dag efter – typ. Den meningen har två led jag kan finna anledning att något korteligen utveckla.

 

Den nämnda minnesdimmigheten beror på att det är ganska varmt och enahanda väder här. Inte annat. En och annan turist kan nog ha en dimmighet gränsande till tomma utrymmen beroende på ett alltför vidlyftigt intagande av setvåhåfemohå men det är inte fallet för vår del. Turistkategorin Festare frestar oss inte – även om det lokalproducerade vita vinet och dessertvinet smakar bara prima.

 

Berättandet härstädes skall också mer uppfattas som mitt berättande för mig själv än intresseväckande redogörelser ägnade att tillfredställa en intryckstörstande allmänhets vetandesbehov. Jag pratar alltså för mig själv. Jag funderar i text över en del saker jag kommer att fundera kring. Det gäller allt skrivande på bloggen – också inlägg med rubriken samos och en siffra under kategorin Speciella resor.

 

Igår måndag var det varmt! Väldigt varmt. Något som inte hindrar tuffingar som vi. Bor man strax söder om Polcirkeln imponeras man inte nämnvärt av extremt väder. Inte ens när det är varmt. Det är bara att klä sig! som vi säger.

 

Museer är stängda på måndagar – de flesta. Därför blev det uteströvande av både planlöst och målinriktat slag. Ner på stan bar det med på siktet inställd på den gamla staden Vathy. Det var en by som nu är en stadsdel där jag inte på villkors vis skulle vilja dela ut posten. Branta backar och smala gränder. Och jag menar branta och smala. Hur sådana som tilläventyrs köper de fastigheter som är märkta med for sale ska få fram sitt flyttlass övergår mitt förstånd. Bara vår gamla 245-a med registreringsnummer KYO 252 skulle vara alldeles för lång för vissa hörn och omöjlig att vända – och detta utan det släp man naturligt vill haka på när man är i flyttartagen.

 

Vägen dit gick genom de mer centrala affärskvarteren – om man nu kan säga att det finns sådana kvarter i en stad på ca 10000 innevånare. Ovan nämnde jag att vi inte tillhör turistkategorin Festare – fast vi kan tänka oss smaka den lokala läsken och kanske något därutöver. Gruppen Shoppare tillhör vi inte heller. Det är det den stirriga kategorin turister – med risk för att anklagas för sexism: oftast kvinnor – som bara måste handla sånt de egentligen inte tänkt handla. Fast nog handlar vi ju lite, madammen och jag. Och tittar på mer som man inte handlar.

 

Efter en macka och vätska – definitivt utan setvåhåfemohå – riktade vi fötternas gång mot Vathy. Uppför.

Plötsligt överfölls vi av en kyrka! En liten en. Mindre än en nordsvensk lada. Mindre än mitt studentrum i Uppsala de år det begav sig. Kyrkan bara låg där på brantkanten. Fem steg senare var den rundad och man kunde genom en portal komma in på plattan framför – stor som infarten till ett dubbelgarage. Jag fyllde hela dörröppningen – som synes. Och den andra bilden av mig vid den påvra ikonostasen tog madammen stående i porten. Jätteliten!

 

Välkomna allesammans till gudstjänst! Kul att så många kunde möta upp! säger vi när vi möts till gudstjänster och diverse andra podieproducerade event i våra kyrkor och bönhus. Det orden är helt oanvändbara i den lilla helgedomen och flera andra liknande vi såg.

Men vi mötte en kvinna när vi kom dit. Hon kom från kyrkan. I kyrkan brann ett ljus. Fler ledtrådar till hur det bönhuset använda ger jag inte.

 

Genom den gamla byn gick vi och väl ute på andra sidan passerade vi en annan kyrka med kyrkogård. Faktiskt ganska märklig historia. Kyrkogården alltså.

Men vi gick vidare till Vinmuseet – och vinfabriken. Vin är en av öns exportartiklar, olivolja en annan, turism en tredje. Hur de skall rangordnas vad gäller betydelse håller jag osagt. Intressant utställning och intressant provsmakning var det i alla fall. Märkligt att samma druva men med olika lagringstid i olika slags tunnor – fast det heter fat – kan ge så olika smaker. Troligen en ren vetenskap.

 

När vi vinat oss klart gick vi tillbaka runt bukten till hotellet, badade, slappade, åt och tog en kvällspromenad in till Lejontorget, Samos centrum. Där var vid 22-tiden fullt drag – som vanligt. Alla verkar vara ute. Barnen också.

 

Nu är det i alla fall tisdag förmiddag. Ett stort kryssningsfartyg anlände för någon timme sedan så stan lär vara än mer fylld av folk. Blir nog som en vilodag för oss här på hotellet. Även fast vi inte tillhör turistkategorin Vändstekare kan vi tänka oss en dag med sol och bad.