glada fötter

Jag märker att min blogg senaste tiden mer och mer fått karaktären av dagbok än en samling tematiska artiklar i olika ämnen och av skilda skick och fasoner. Må så vara. Ibland blir det så och variationer går över tid. Tids nog blir jag tematisk och tyckande igen. Vänta bara! Jag befarar att jag kommer att ha anledning till sådant den närmaste tiden.
 
Även om jag publicerade förra inlägget sent på kvällen skrevs det på Arlanda innan jag fick gå ombord på planet. Givetvis kom jag ombord och möttes dryga timmen senare på Kallax av den yngre av sönerna som kärvänligt kommit för vara flygtaxi. En knapp timme i bil och hemkommen möttes jag av glada fötter då lilla Tyra – snart 2½ – kom springande genom hallen för att ge farfar en stor kram.
 
Lycka!! Släng dig i väggen, Barcelona!!
Inte för att det var tokigt men i jämförelse...
 
Tyra var alltså på plats. Liksom lillebror Adrian. Och föräldrarna. För så hade det varit. När vi var bortresta hade barn och barnbarn ockuperat och bebott fastigheten. Yngste sonen – chauffören – var som beständigt hemma i stället för att vistas i ett öde studentområde i Luleå. Den äldre gossen – Tyras hulde fader – med sin familj hade valt bort lägenhetstillvaro på Porsön för villa- och gräsmatteliv. Och den yngre av pojkarnas storasystrar hade tillbringat några från arbetet i Björkliden lediga dagar med att ansluta. Huset fullt i folk samtidigt som vi själva var bortresta.
 
Detta innebar att gräset var klippt och de svarta vinbären plockade! Då den unga familjen hade tagit ägarherrskapets sovrum i besittning och jag förpassades till lillrummet nere gjorde inget. Så fort jag skulle gå ner för trappen ville Tyra följa efter och var jag uppe fick jag läsa böcker med henne i knät eller byta flin med hennes tandlöse lillebror. Schmöööör! var ett högfrekvent uppskattningsord under konfafotbollslägret förra sommaren och fullt användbart också som beskrivning av allt detta.
 
Lördagen var begravningsdagen. Pappan till mina sedan sedan mellanstadiet nästan 50 år tillbaka bästa vänner skulle vigas till den sista vilan. Speciell sak. Meningsfullt att vara med. Allt skedde i Örnäsets kyrka i Luleå, den kyrka där jag som barn och tonåring lekt, 400 meter från min dåvarande adress. Också lite speciellt.
 
Väl hemma på eftermiddagskvisten grillades det och åts innan den unga familjen for hem. Idag skall alla barn med respektive och barnbarn – förutom björklidarna – möta schammor när hon kommer med flyget och göra det vi inte hann när det hände – fira hennes födelsedag. Till kvällen kommer då det minst unga paret – alltså madammen och jag – att landa hemma i vår ensamhet inför arbeten i morgon. I mitt fall som skolpräst rör det sig om att nu när sommarlovs-konfafotbolleriet från tidigare i juli-augusti kan anses fått sin kompledighet vara med när Svenska kyrkans grundkurser startar i morgon. Dessutom skall jag göra mig känd i skolans andra undervisningsgrupper som startade samma morgon som jag badade i Medelhavet.
 
Kategori?
Utifrån rubriken och inledningen givetvis Farfar funderar. En annan bild kommer att komma senare. Likaså en filmsnutt på ANDRA BLOGGEN. Det måste vänta tills dess jag har hunnit redigera å allt.
 
 
Tillägg söndag kväll
 
Madammen hämtad på flyget strax efter 15 för snabb transport in till mathak i Luleå. Middag med alla utom björklidarna. Sedan fortsatt födelsedagsfirande med hela flocken och tårta hos äldsta dottern. Hemma på kvällen.
Nu finns en liten Tyra&Adrian-film på ANDRA BLOGGEN - här. Med passande text. Detta inlägg har också fått en mer passande bild: Badrumsspegeln efter Tyras tandborstning. Behöver inte putsas på ett tag.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0