jäst efter bakning

Jag har just läst ut en bok som jag skall ge en ny chans. Jag skall läsa den en gång till ännu mer noga för att se om mina intryck stämmer. Kanske har jag misstolkat vad den säger – eller rättare sagt vad författaren säger.

Författaren är Cristina Grenholm och hon är inte vem som helst. Teologie doktor och direktor i Svenska kyrkan, kallas ibland av andra för chefsteolog placerad centralt (eller långt bort) på Kyrkokansliet i Uppsala. I det avsnitt i boken där hon riktar tack åt olika håll talar hon om sina medarbetare vid Sekretariatet för teologi och ekumenik vilket i mina öron låter nästan som en motsvarighet till Katolska kyrkans Troskongregation eller nåt liknande.

 

Boken är en liten nätt sak om ca 120 små sidor i formatet är 145x180 mm – typ pamflett alltså – med titeln levande teologi. Jag och övriga lärare på Grundkursen har fått den som någon form av bakgrundsmaterial att läsa inför en kurs- och temadag biskopen inbjuder till med henne som medverkande och bland annat våra elever som deltagare.

 

Jag har alltså läst den lite snabbeligen under bussresor, pauser och strax innan jag skall sova. Jag har blivit lite brydd av läsningen. Den är pratsamt och personligt lättläst. Har jag fattat den rätt är somt i den bra och ganska självklart medan en del är genomskinligt, egendomligt ensidigt och påfallande inkonsekvent. Något är rentav falskt – faktiskt. Trots att mitt första intryck inte är speciellt positivt skall jag läsa om boken mer fokuserat för att se om jag fattat rätt. Hygglig som jag är ska jag ge den chansen – fast det kanske är för en bok som det är för en människa: man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck.

 

Det var när jag läst ungefär tre fjärdedelar som detta blogginläggs titel flöt upp i min hjärna – jäst efter bakning. Kvarstår min nuvarande känsla efter andra läsningen skall jag bli mer mångordig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0