dopkonvent 5

 

 

 

 

Jag fortsätter!

 

 

 

Om dopets klassiska VAD! var intakt och sakramentets HUR! hade nått en lösning i mitten av 1980-talet – se dopkonvent 4 – skulle utvecklingen gå vidare knappa decenniet senare. Med gå vidare menar jag här fördjupas, stadfästas, fokuseras.

 

I mitten av 1990-talet kröntes åratals arbete med framgång när Svenska kyrkan äntligen anslöt sig till allmän kristen ordning och gjorde dopet till grund för kyrkotillhörigheten. Det dop som förenar med Kristus blev alltså också det som förenar den som döptes med Svenska kyrkan som en del av Kyrkan med stort K, den kropp som Jesus är huvudet för.

 

Innan dess var det inte så – i alla fall inte det sista knappa halvseklet. På Karl XI:s enhets-kulturella 1600-talsgrund var döpt och vara konungens undersåte intimt hopknippat. Varje levande fött barn skulle döpas senast den åttonde levnadsdagen stadgades i 1686 års kyrkolag och att vara svensk och vara döpt blev i praktiken samma sak.

Åren rullade på. Under främst andra halvan av 1900-talet gled dopet och svenskheten isär. Alla döptes inte men kyrkotillhörig blev man när man föddes om modern var ogift och tillhörde kyrkan eller om någon av föräldrarna gjorde det om de var gifta – detta vare sig det blev dop av eller inte*. Både Kyrkornas Världsråd och Lutherska Världsförbundet hade under lång tid med förvåning åsett Svenska kyrkans egendomlighet i detta avseende och förmanat henne att börja bära sig kristet åt – vilket alltså skedde i mitten av 90-talet.

 

På något sätt har jag på känn att man i kyrkans ledning då hade på känn att det nog inne i församlingarna kunde vara lite si och så med dopets HUR? – alltså om de förutsättningar som Kyrkohandboken stadgade fungerade. Med anledning av ändringarna vad gäller reglerna för kyrkotillhörigheten drog man då igång något som kan beskrivas som en kampanj för skärpning: Varje församling skulle utarbeta ett strategiskt program för dopet. Det kallades Doppastoral och skulle utifrån vissa givna kriterier utarbetas lokalt och sändas till Domkapitlet för att godkännas där.

 

Dåförtiden arbetade jag på Stiftskansliet i Luleå och blev den tjänsteslav som för Domkapitlets räkning hade att gå igenom det församlingarna skickade in samt uttrycka min mening om det var OK eller inte. Jag refuserade en del – skickade tillbaka alstren för kompletteringar och förtydliganden – och fann en del vara frukten av vad jag bedömde vara ett seriöst arbete med dopets HUR? För det var vad det var frågan om – HUR? VAD! dopet är var i alla diskussioner och i hela arbetet och i allt material som var i svang det klassiska i enlighet med 1986 års Kyrkohandbok.

 

En fullständig Doppastoral skulle ta upp HUR? man lokalt tänkte och planerade och beskriva:

 

1.     åtgärder för hur information om kyrkotillhörighet och inbjudan till dop skall gå till

2.     åtgärder för information om dopet och inbjudan till undervisning inför 18-årsdagen

3.     åtgärder för vuxnas väg till dop och kyrkotillhörighet

4.     åtgärder för hur förberedelse till dop skall gå till

5.     församlingens dopgudstjänst

6.     åtgärder för dopuppföljning

7.     relationen mellan dopet och församlingens verksamhet

8.     regler för årlig utvärdering av dop och kyrkotillhörighet samt församlingens doppraxis

 

Nästan alla stiftets då 80 församlingar fick till dokument av en halt Domkapitlet kunde fastställa. Läget nu vet jag inte. Gissar att i många fall har Doppastoralen införlivats helt eller delvis i Församlingsinstruktionen eller kanske ingår där som separat bilaga – så Älvsby församling.

 

Samtidigt som Svenska kyrkans relation till staten förändrades år 2000 kom ett förslag till ny Kyrkohandbok. Det förslaget ratades! Papperskorg! Åtminstone malpåse! Redan då anade jag det senare fast jag önskade det förstnämnda.

Intressant är dock att i förslaget tyckte jag mig kunna ana en förändring av VAD! dopet är. VAD med utropstecken fick frågetecken då inledningstexten anknöt till Skapelsen, alltså Första trosartikeln, mer än till Frälsningen, den Andra. Inte så att det var borttaget men förskjutet – typ. Men 2000-förslaget ratades som sagt.

 

2003 ger Karl-Gunnar Ellversson ut sin Handbok i liturgik. En bra bok. Den har ingen officiell status och det hade inte han heller. Han var liturgiklärare vid prästutbildningen i Uppsala och satte samman ett läromedel för blivande präster och därmed har boken fått en betydelse och är värd att nämnas. Vad gäller dopets VAD! är den klassisk och bra. I frågan om HUR? har den mycket att bidra med.

 

Till var och en som läst denna blogginläggsserie såhär långt bringar jag nu det tröstens ord som säger att det bara är en bloggpost kvar – dopkonvent 6.

  


*  Faktiskt var det så att dop var nästan det enda sättet det inte gick att bli kyrkotillhörig på. Lustiga saker kunde hända. Om lilla Lisa föddes av med pappan sammanboende icke kyrkotillhörig moder blev Lisa inte kyrkotillhörig vare sig vid födelsen eller vid det dop pappan ändå fick till. Två år senare föds lillebror Sluggo och de två barnens föräldrar gifter sig i samband med hans dop. Vigseln först mellan klockan femton nollnoll och femton och tjugo och sedan en psalm varvid alla förflyttar sig till dopfunten där Sluggo förenas med Kristus och hans församling. Dock – den lille pilten hade faktiskt blivit kyrkotillhörig tolv över tre då mamsen och pappsen sade sitt ja. Pappsens kyrkotillhörig och att mamsen då förgiftades matrikelförde Sluggo. Liksom Lisa döpt sedan två år tillbaka och för dagen iklädd söt klänning och rosett i håret.


Kommentarer
Postat av: Bosse

Tack för din informativa historik. Du synliggör en utveckling som vi alla ser men har svårt att hantera. Vissa välkomnar den medan andra inte gör det och det är svårt att mötas. Dessutom införs onekligen ett visst spänningsmoment med en sådan här serie. Det ska bli intressant att se vem mördaren är i det sista avsnittet.

2012-10-14 @ 08:36:02
Postat av: bloggaren själv

Nu har jag skrivit det sista avsnittet. Publicerat ovan. Jag har inte pekat ut någon specifik "mördare".
Tror i stället att den uppblommande tveksamheten i VAD dopet är kommer av att vi lite till mans och lite till kvinns intensivt söker fungerande HUR. Här är vi tillmötesgående och söker bygga förtroende och i bästa välmening väljer vi då att inte förkunna tydligt om dopet vare sig innan, under eller på sidan om dopgudstjänsterna.
Kanske kan det på krönet av denna välvilja finnas en form av diffus mer eller mindre organiserad teologisk brottslighet. Den syns inte tydligt men artikulerar sig och påverkar - som maffian ungefär. Möjligen finns där en och annan betydelsefull "la familia" men vilka det är vågar jag inte hamra fast.

2012-10-14 @ 18:43:40
Postat av: Tobbe

It's allways the butler. T o m i Vatikanen har ju den sanningen nu slagits fast!

2012-10-14 @ 19:01:44
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0