homo parvulus

När jag börjar skriva detta inlägg ganska tidigt onsdag kväll vet jag inte vad det skall få för rubrik. De orden har jag inte kommit på än. Eller så har orden inte kommit till mig än. Vi får se vad det blir när texten är färdigskriven.

Det var dop igår. I Stockholm. Lite uppumpad tillställning om man jämför med de flesta dop. Mycket folk. Och en liten tös som vare sig hon satt i pappsens eller mammsens knä såg ut som om hon tänkte: Men huvva vicke spektakel. Va dom ställer till.

Om den lilla prinsessan kan sägas att hon var ju ungefär lika gullig som alla andra spädbarn förutom mina egna fyra barn och två barnbarn som i motsvarande ålder var och är ännu gulligare exemplar av den bedårande arten homo parvulus* – här kom rubriken! Och föräldrarna var ju lika tagna som de flesta föräldrar är. Mor- och farföräldrar likaså. Men extra pampigt klädda.

Tänkvärt är att när dophögtiden i Slottskyrkan väl rensas från allt yttre lulllull som prinsar och ministrar och kör och TV och allt lät ärkebiskopen precis likadant som vilken annan präst som helst låter vid dop av vilket barn som helst. Samma ord. Samma ordning. Samma sak! Vare sig det gäller en dotter till en ensamstående uteliggare som har tre kompisar närvarande eller en prinsessa med fullsatt kyrka. Det är klasslöst det Kyrkan säger och gör – innerst inne. I dopet befrias alla från mörkrets makt och förenas med den Försonare Jesus som alla behöver. Alla är fattiga och borta. Alla blir arvingar, kungar och drottningar om man så vill**.

Media berättar om händelsen. Bland dessa givetvis också Dagen och Kyrkans Tidning. Såg det på hemsidorna. Inte så mycket att orda om eller blogga kring. Alltså det som skrivs om prinsessans dop.

Men…
Jag har ett Men...
Egentligen ett stort Menmenmenmen!
Kring det som berättas i kringartiklar – eller vad jag skall kalla dem.

Dagen skriver här om drop-in-dop i Jakobs kyrka inte så långt från slottet. Kyrkans Tidnings artikel om samma sak i Visby domkyrka hittar man här men nu pausar jag mitt skrivande för att på SVT se sista avsnittet av serien The Promise.

Nu färdigsett och jag knapprar vidare fast uret är midnatt. Mycket bra serie förresten.

Det var Dagens och Kyrkans Tidnings prinsess-dops-kring-artiklar jag länkade till.

Jag menar nu inte att klandra de personer som blir drop-in-döpta. Långt därifrån. De har ju bara helt frankt blivit lurade. Inte lurade vad gäller dopet – dopet gäller! – men lurade på ett seriöst försök från kyrkans sida att möta dem med den dopförberedelse som Kyrkohandboken, Kyrkoordningen och god prästerlig sed både stadgar och håller för självklar. Och som de som reflekterande människor förtjänar.

Att tidningarna rapporterar om denna nya avvikelse från ett ansvarigt förvaltande av sakramenten är inte heller oväntat. Media följer medias sätt att vardera, det sätt som gör att det blir mer naturligt att berätta om en man som slår sin fru än att nämna att jag och de flesta andra inte gör det.

Ganska tveksam
blir jag dock till den nu-kissar-vi-alldeles-på-oss-av-lycka-hållning som drop-in-döparna visar kring sitt i egna ögon progressiva tilltag. Oreflekterat!!
Rejält tveksam blir jag sedan över att inte tidigare ha kunnat uppleva att biskopar och domkapitel har markerat när detta förekommit. De har ju att se till att sakramenten förvaltas på ett rätt och seriöst sätt och borde därför rimligen klämma ner fotbladen med en kraft som gör att jorden sänker sig tre alnar och himlen höjer sig två. Varför de inte gör så förvånar mig. Eller får mig i alla fall att ställa mig frågor typ Gillar biskoparna drop-in-döpandet? Väntar kapitlen innan de uttrycker sin mening på att se hur vindarna blåser och om det blir poppis? Eller har instanserna som utövar tillsyn över prästernas förvaltande av sakramenten ingen åsikt?

Och nu är uret nära ½1. God natt!


*  Detta är inte ett nyordspåhitt från min sida! När jag skrev baby i Googles översättnings-funktion från svenska till latin kom bland annat just parvulus. Svenskans parvel som nog lånats in av latinet får synonymen toddler på latin. Kör man sedan det ordet från latinet till svenska får man småbarn. Kul funktion detdär!
**  Jag minns att jag tänkte på samma sätt när Victoria och Daniel gifte sig. Visst var det också onormalt pampigt men det Kyrkan sa genom sin företrädare var samma sak som Kyrkan säger vid alla andra vigslar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0