lokala kyrkohistorier 2(?)
Den fösta februari skrev jag om vad som kanske blir ett försök till ett mindre litterärt projekt. Ordet mindre skall här förstås både som måttstock på den litterära halten och som beskrivning av omfånget. Efter jag att den trettioandra dagen i nådens år 2012 skrivit lokala kyrkohistorier 1 fortsatte min hjärna att vara tankesmedja i saken och jag gjorde en preliminär disposition av vad jag skulle kunna berätta – typ en innehållsförteckning – som kom att se ut ungefär såhär:
- lokala kyrkohistorier 0: Sistskrift – egentligen förordet som inte kan skrivas förrän allt annat präntats ned.
- lokala kyrkohistorier 1: Intro – skrevs 2012-02-01.
- lokala kyrkohistorier 2: Avståndets perspektiv – jfr en fjälltur.
- lokala kyrkohistorier 3: Kronologier – torra årtal, avgörande händelser (svårbedömda). Ofta präst/kh-centrerat med viss proaktivitet (jfr Pontius Pilatus,). Kyrkorådsordförande (inte intressant p g a likhet oberoende av parti och reaktiviteten).
- lokala kyrkohistorier 4: Historien beskriver vad? Det beslutade och det som det finns källor till, församling i juridisk-administrativ-formell-geografisk mening. Protokoll och hårdfakta. Församling i betydelsen vad som sker i kyrkan saknar källmaterial, är ofta ledningsbeslut kring det som är församlingens liv.
- lokala kyrkohistorier 5: Kyrkoordningen GUDM – Gudstjänst, Undervisning, Diakoni, Mission.
- lokala kyrkohistorier 6: Mätpunkt 1980 – Lyngemark.
- lokala kyrkohistorier 7: Mätpunkt 1985 – vicepastorn.
- lokala kyrkohistorier 8: Mätpunkt 1990 – Nebel.
- lokala kyrkohistorier 9: Mätpunkt 1995 – Söderström.
- lokala kyrkohistorier 10: Mätpunkt 2000 – Lång.
- lokala kyrkohistorier 11: Mätpunkt 2005 – Längre.
- lokala kyrkohistorier 12: Mätpunkt 2010 – ungefär idag.
- lokala kyrkohistorier 13: Tillbakablick på skrivandet. Slutreflexion.
Detta var alltså tanken för en och en halv månad sedan. Tidspanik föreligger inte. Det är ju först nästa år som någon för Älvsby kyrkas räkning skall blåsa ut 200 ljus på den stora jubileumstårtan. Jag hinner nog skriva om och när andan faller på. Det blir i formen av blogginlägg jag skriver. Kanske sätter jag samman dem i bearbetat skick till något pappersaktigt men det får vi se. Det är inte det viktiga. Då bloggen är skrivformen tar jag gärna mot tips, kommentarer etc kring sådant som läsekretsen kan vilja ha med eller ta del av min syn på.
Rubriken för detta inlägg är lokala kyrkohistorier 2(?) och som redan märkts tar jag inte alls upp vad som står bland punkterna ovan. I stället är det ett utbyggt intro så rubriken lokala kyrkohistorier 1:1 kanske skulle vara mer passande – om man nu är fundamentalist i sådana saker. Ser jag till vad som fyller mitt sinne är det just nu nog mest vad lokala kyrkohistorier 4 skulle handla om. Detta beror på att jag för någon dag sedan avslutade min genomläsning av utkast till ett bokmanus av en seriös författare.
Älvsby församlings historia – kyrkan 200 år är titeln på det Uno Westerlund skriver. Han är historiker – till skillnad från mig som bara berättar historier – och har tröskat igenom protokoll, brev och all möjlig dokumentation. Utkastet jag fått förtroendet att läsa är på knappt 87000 ord*. Det berör kyrkans och församlingens historia så som den kan tecknas i historikerns källmaterial från medeltid till idag. Förskräckligt intressant!!
Dokument som är historikers källmaterial berör bara bitvis vad som hände. Många saker blir ju aldrig skrivna och bland det skrivna gör forskaren ett urval som än mer begränsar ämnet. Vad folk tänkte och vad som diskuterades i stugorna eller sades på kyrkbacken utifrån dagens predikan eller ens vad predikan handlade om, hur många som var i gudstjänsten och mycket annat kommer inte med. Det mesta av sådant blev ju aldrig dokumenterat och bland dokumenten måste ju urvalet göras, särskilt när det är övergripande svep man söker beskriva. Detta är ingen kritik av historikers arbete i allmänhet eller Westerlunds i synnerhet utan bara ett konstaterande av källmaterialets natur och hur historieforskning fungerar. På den arenan har Uno Westerlund enligt min mening lyckats väl – igen**. Jag känner mig hedrad av att blivit ombedd att i förväg läsa hans manus.
* Detta inlägg är på 709 ord – fötternötterna inräknade.
** I inlägget periferi i mitten berättade jag den 14 juli 2009 om Uno Westerlunds En svensk historia – från periferin. Det är en 600-sidiga genomgång där historien ses ur ett manjärvskt perspektiv, från byn Manjärv i Älvsby församling. En del av vad jag läste där fann jag på nytt i den bok som nu skrivs – naturligtvis.
