forum och arena
Förra veckan skrev jag i ett par inlägg* om vad som skrivits i Kyrkans Tidning kring att man tänker sig att Svenska kyrkans grundkurs vid 13 folkhögskolor – däribland Älvsby – inte framledes skall ingå i utbildningen till präst och diakon i kyrkan. Givetvis har jag mycket mer åsikter, tankar och känslor i frågan än vad jag (hitintills) låtit sippra fram genom mina tangentbordsfingrar. De som känner mig kan nog ana en del.
Idag måndag – rättare sagt igår – togs det formella beslutet på rikskyrklig nivå. I och för sig vet jag inte hur beslutet blev men oftast beslutas enligt förslag och det är utbildningarnas utseende som helhet man beslutat om. Att grundkursen i förslaget ställs åt sidan är mer en bieffekt av det som faktiskt bestämts. Intressant är dock att detta utbildningsförslag inte gått ut på någon remissomgång – huvudartikeln i KT sa det tydligt. Varför vet jag inte. En tidigare remissomgång gav storstryk till de då gällande förslagen. De är givetvis nu modifierade men i vilken grad de är förändrade känner jag inte exakt till. Skulle jag vara lite konspiratoriskt lagd skulle jag säga att avsaknaden av remissomgång kan tyda på att man uppifrån vill köra över stift och utbildare – typ. Men som tur är jag inte konspiratoriskt lagd. Bara lite. Det jag vet är dock att man valt att inte aktivt reflektera över grundkursens roll i systemet, enbart allt annat. Jag vet också att man aktivt undanbett sig åsikter från och medverkan av folk från grundkursskolorna. Både på nationell och regional nivå finns exempel på detta.
Denna beslutets måndag blev också en dag jag skrev in på min lista över dagar med 50 besökare eller fler på min blogg. Den siffran nåddes innan jag skrev detta inlägg efter midnatt mot tisdag. Sannolikt är det söndagens korta kommentar om att Luleå åkt ur slutspelet som fått besökstalet att skjuta i höjden – fast det inte är mycket till höjd. När jag bloggat brukar jag nämna det på Facebook där jag har 253 så kallade vänner. Mellan 70 och 100 av dessa är tidigare fotbollskonfirmander och andra idrottstokiga ungdomar som kan bedömas kanske reagera på att jag skriver om något idrottigt men troligen struntar ganska högaktningsfullt när jag nämner om att jag bloggat om jobbet, Mellanöstern eller kyrkan. När sådant varit ämnen för inlägg har jag kanske 40-talet läsare. Detta gör att som informations- och debattforum är min blogg av litet och ringa värde och ingen arena för masspåverkan.
Annat är det med Kyrkans Tidning. I en artikel i slutet av förra månaden stod: Kyrkans Tidnings upplaga har minskat med 3 000 exemplar från 38700 till 35700 under 2010. Det beror delvis på de många församlingssammanslagningar som gjordes efter kyrkovalet 2009. Det minskar antalet förtroendevalda som är Kyrkans Tidnings största prenumerantgrupp. Kyrkans Tidning är ingen kioskvältare men ändå inte småpotatis. 35700 med betoning på beslutsfattare. Verkligen en arena och ett forum för information och diskussion – eller?
På den arenan, i det forumet, presenterades i förra veckan grundkursen som något man kan lämna. Som obligatorium alltså. Lätt som en plätt. Så ser jag att man resonerar på nationell nivå. Så ser jag att man resonerar också på stiftets nivå…
I senaste numret av Kyrkans Tidning missade jag en bild med bäring in mot denna sak. Scannad har den kommit att pryda detta inlägg.
* Inläggen heter motvind i luleå och mer grundkurseri – bägge publicerade 16 mars 2012. I det förstnämnda finns länkar till artiklarna i Kyrkans Tidning.
När grundkursen infördes sågs den ju av vissa som en "nödlösning". Då man kunde konstatera att alltfler som siktade mot kyrkliga yrken saknade den inväxt i kyrkligt och kristet liv som förr ("på vår tid") var nästintill självklar genom troget gudstänstande alltifrån barndomen, söndagsskola, KU, KGF osv.
Om man tar bort en nödlösning för att nöden upphört är det väl glädjande. Men jag tror inte att så är fallet. Behovet av grundkursen torde var minst lika stort idag som när den infördes.
Hur tänker herrar och damer uppe på de höga beslutshöjderna?
PS.
Åhå! Jag har haft UNDER 50 besökare på min blogg bara tio dagar av de senaste 90.
Jag tror att "herrar och damer uppe på de höga beslutshöjderna" kan tänkas tänka på flera sätt.
Ett tankespår jag kan tänka mig är att någon anser att sekulariseringen så att säga inte gör något, kanske rentav är något positivt, öppet och framåtinriktat. Folkligt typ.
Ett annat - och detta är mer seriöst tänkt - är att man anpassat andra delar av utbildningarna till "nödläget" och att just grundkursen som lösning på situationen inte behövs lika mycket som på Tobbes och min tid då utbildningen till sin helhet var gjord för folk men KGF-bakgrund eller liknande. Denna tanke hos mig är en välvillig tanke men definitivt inte ogrundad. Det är därför man vill föra ansvaret för blivande kyrkoanställdas kyrkliga förankrint till församlingarna. Det är i princip riktigt men i praktiken tror jag inte den lösningen kommer att fungera. De flesta församlingar är - tyvärr - inte rekryterande miljöer, alltså sammanhang där människor erfar en kallelse till arbete i vingården och får den intro som vi fick på vår tid.
Situationen att flera som får tanken att blir kyrkoarbetare är svagt ankrade i kyrkan är definitivt för handen. Deras kallelse är genuin och jag tror att nödlösningskursen fortfarande behövs för dem. Tyvärr har dock inte "herrar och damer uppe på de höga beslutshöjderna" samma uppfattning...
Tobbes andra kommentar kommenterar jag inte!!
