vad är väsentligt?

Besöktalet på min blogg har sedan en tid tillbaka tagit ett kliv upp. Kul att notera men egentligen inte väsentligt alls. Jag skriver ju främst för att skriva och genom skrivandet sortera mina tankar, inte för att läsas.
Förr i världen var det några som trots denna min egocentriska hållning valde att besöka min blogg. De dagar då det var fler än 50 intittare var dock så få att jag upprättade en lista över de datumen. I listan kunde föras ett par dagar varje månad.
Bloggportalen Dagens kyrka startade och de som tog initiativet till den önskade ha med mig – och har än till denna dag inte meddelat att de vill ersätta mig med någon annan. Vi som länkas till från Dagens kyrka är 12 till antalet, inte några ”de aderton”. Således inte riktigt ”Svenska kyrkans informella akademi” trots att vi ger prov på varierande snille och smak i blandade skurar. Hursomhaver har då besökstalet stigit på bloggen till att det nu oftare än inte är över 50 unika IP-adresser som gluttar in varje dag. Vissa dagar rentav närmare 100. Den är småkul – men egentligen inte väsentligt.

Lite mer väsentligt men i jämförelse med nästa styckes kategoriavgörande berättelsepunkt ändå helt oväsentligt är att samma personer som kickade igång Dagens kyrka på fri tid och utan ekonomiska resurser gjort en genomlysning av den inrättning jag tidigare kallat Snedglodda kedja. Deras rapport kan hittas här och är intressant och avslöjande. Kanske inte en motsvarighet till ett fullfjädrat wikileaks men ändå ett gott initiativ.
Dock kom jag av genomlysningen och rapporteringen att börja fundera över detta med att offentliggöra saker som etablissemang oftast väljer att tiga om. Här menar jag nu kyrkliga etablissemang. Borde det inte finnas mer av det – typ ett kyrkileaks. Kring prioriteringar, mannamån och annat. Kommer nog att filosofera om det i kommande inlägg – peppar, peppar.

Det avgörande väsentliga i dagstillvaron är att i går eftermiddag kom barnbarnen Tyra och Adrian hit. Fint främmande alltså. Första gången lille Adrian som föddes 6 maj besöker farfar och farmor. Storasystern är rena veteranen som vet var alltig finns och pratar sju stugor full. Föräldrarna är också med. Trevligt och rikt. För det är rik han känner sig. Farfarn alltså.
En liten filmsnutt blev det denna första hela beöksdag. Väl hemma från sammanträde på Stiftskansliet i Luleå – som också spätt på funderingarna kring detta med kyrkileaks – fann jag att batteriet till videkameran nästan helt laddat ur. Nästan. Strömmen räckte till den filmsnutt man kan hitta här på ANDRA BLOGGEN. Men nu är kameran på laddning.

Bilden är ur filmen…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0