stigstrombergsson

Igår hörde jag en stor tänkare av enkla men sammansatta tankar säga:

Musklerna är tankarnas metronom.

Det är ju nästan poesi! Jag tyckte det var bara så bra sagt. Helt på pricken. Många gånger har jag erfarit detta. Både proaktivt och reaktivt. Både som förtänk och eftertänk.

Proaktivt brukar jag till exempel på ett listigt sätt låta benen styra tankarna när jag och madammen går i fjällen. Det går så till att jag i förväg bestämmer mig för vad jag skall tänka på under vandrandet. I somras hade jag därför tagit med ett litet viktlöst Nya testamente och läste Paulusbreven i kronologisk ordning så långt fjällturen räckte. Givetvis läste jag inte när jag gick men innan skorna snörades fast. Under gång funderade jag så kring det lästa. Benens mödosamma pendlande gav takt åt tanken. Med etappen färdigvandrad skrev jag sedan en del av tänkeriet i en tankebok och – tänka sig! – väl hemma vid tangentbordet renskrevs det hela som den serie blogginlägg som under rubriken fjäll & tanke plus ett nummer publicerade i slutet av juli och första halvan av augusti. Ett tidigare år hade jag på liknande vis i förväg kopierat ett lämpligt antal sidor grekisk Nytestamentlig text som jag översatte sittandes i tältet (eller utanför) och funderade över när jag spankulerade och detta renderade en del av innehållet i inläggen fjällvandringen med olika nummer månadsskiftet juli-augusti 2008.

Reaktivt fungerar det precis lika bra. När man fått en konkret uppgift att fundera över eller när något hänt som man måste tänka efter kring är det fiffigt att promenera – eller om vintern åka skidor. Är det något som känns tungt blåser rörelserna ur systemet en del och är det något positivt och inspirerande bringar diagonalandet lite klarhet åt intellektet. Gräsklippning – när det är säsong – fungerar också alldeles utmärkt. Liksom bärplockning. Så har faktiskt genom åren ett och annat blogginlägg faktiskt klurats fram bland lingonröda tuvor.

Den sista tiden har jag spottat i ärmarna och åkt ganska mycket skidor – för att vara jag alltså. Och det har varit frågan om både proaktiv och reaktiv skidåkning.
Proaktivt med med skidor och tankar glidande i planerings- och verksamhetsutvecklingsspår. Detta är i princip en positiv och stimulerande syssla men för den skull rör det sig inte alltid om enkla ting. Stundom glider skidorna mycket bättre än tankarna.
Reaktivt kan skidåkningsfunderingarna fyllas av olika saker. Ett aktuellt exempel kan vara: Varför är det enbart Palestina och inte också Israel som svarat upp mot önskemålet från USA, EU, FN och Ryssland att man innan idag skulle formulera sitt förslag på hur framtida gränser skall dras mellan länderna? Kanske kan någon läsare spara mig vallningsmöda genom att förklara varför Israel inte verkar ha några tankar på hur den framtida tvåstatslösningens skall se ut – om det är den man siktar på. Men det är förklaring jag vill ha, inte bakhala undanflykter.
Bara av den saken får jag nog åka ganska mycket skidor denna vinter och då det dessutom finns annat att fundera kring i spåret kommer jag nog innan vintern tar slut ha fått järnkondis.

Musklerna är tankarnas metronom.
Vem var nu tänkaren som uttalade dessa ord?

Det var ju jag!!
Det var jag som sa det från spåret till äldsta dottern i telefon.
Hon ringde när jag efter full arbetsdag spottat i ärmarna och gett mig ut i i spåret för proaktiv och reaktiv benpendlingsstyrd tankeverksamhet.