kallt och vackert

Det var som ett tag sedan man såg solen. Brukar vara så i januari. Största delen av dygnet befinner hon sig under horisonten. Är det mulet och snöar syns hon inte fast hon är ovanför. Och ser man henne brukar det vara så kallt att näshåren krullar sig bara man bär sin påse komposterbart avfall till den bruna soptunnan. Men idag syntes hon – solen.
Hur solen är en hon kan man läsa om här.

Dessutom var det var inte tokkallt. Inte ens minus 10. Så det blev Skidor på! Två par – fast inte samtidigt. Löparskidorna skulle användas först vilket innebar vallning. Inga problem när det är ett tydligt kallföre. In med planken i bilen tillsammans med madammens par och mitt nya par vallningsfria turskidor med enkoma skidskor. Och så iväg!

Första mål: Älvsby folkhögskola där turskidorna lämnades.
Andra mål: Dalen! Parkeringen vid järnvägsviaduktenär en bra plats att kliva på det spårsystem som binder ihop hela systemet mellan folkhögskolan och Kanisberget. Fast där var det kallare. Runt skolan och i Dalen alltså. Minus 13-14-15 typ. Men det stoppade inte oss. Näddå!! Nu skulle det skidras.

Madammen stack före. Lika bra är det. Vi befinner oss på helt olika punkter vad gäller hur mycket tid och hur lång sträcka som behövs innan kollapsen infinner sig. I det avseendet är jag mycket snabbare än henne och når mitt målsnöre långt innan hon gör det.

Skön polemas-tur i skogen blev det. Riktigt vackert faktiskt. Fast kärvt vad gällde glid. Det var ju kallare än beräknat. Men fäste fanns. För mig är det en huvudsak.

Vi hade alltså tillfällig separerat vilket även innebar att vi på olika sätt skulle söka oss till det samägda hemmet.  När jag åkt mig hyfsat mätt skulle jag dra mig till skolan för att där byta skidor och via skoterspår och annan icke skidpreparerad terräng ta mig till bostaden. Genom att göra så skulle de nya skidskorna ges ett skavsårsförebyggande inåkningspass. Madammen skulle när hon nått sitt träningsmål ta bilen hem och sannolikt skulle vi anlända hyfsat samtidigt – kanske jag något innan.

Fast det är ju folk i skogen! Inte i omfattningen att de hindrar åkning men känt folk stannar man ju och pratar med. Sådant tar tid. När jag väl kom mig till skolan för att byta skidpar stod brandbil och ambulans där*. Sådant måste man ju titta på. Inne i skolan befann sig en arbetskamrat att prata med. Så madammen hann hem först.

Men en skön tur blev det.


*  Brandbil och ambulans var inte där för att ha beredskap att ta hand om mig. De hade just städat upp efter en lindrig trafikolycka – nyheten finns här.


Kommentarer
Postat av: Tobbe

Vad ska man då säga om St Franciskus? Där är det ju "broder sol" och syster måne", i alla fall enligt gällande översättning (psalmboken) av hans berömda psalm.

2012-01-15 @ 00:16:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0