skolans PÅSK 1
Mina uppgifter som skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola innebär bland annat ansvar för gemensamma skolgudstjänster på lektionstid för alla elever och personal 4-5 gånger varje läsår*. Detta är en maktpåliggande uppgift. Till ordet maktpåliggande ger www.synonymer.se förslagen mycket viktig, angelägen, betydelsefull; ansvarsfull. Idag stod jag inför en sådan mycket viktig, angelägen, betydelsefull och ansvarsfull uppgift.
Vi var väl ca 80-90 i kapellet. Elever och lärare. De allra flesta av dessa brukar inte fira gudstjänst regelbundet om man med regelbundet menar att de brukar gå i någon kyrka en gång i månaden eller oftare. För de allra flesta var nog den samling vi hade i morse faktiskt den enda gången de under kommande helger konfronterar sig med att Jesus uppstått från de döda – typ.
Inemot hälften av de närvarande eleverna är svenskfödda unga vuxna.. Resten är elever på SFI som ännu inte hunnit få del av alla det svenska språkets och det svenska samhällets alla mysterier. Detta innebär att den förkrossande majoriteten av dem som firade gudstjänst i kapellet är ovana att sjunga gemensamt och i det närmaste helt obekanta med psalmer och sånt. Det är den maktpåliggande situationen. Tilläggas skall dock att ”luckorna” inte beror på ointresse eller motstånd, på något sorts aktivt ”nej” från deras sida. Orsakerna finns på annat håll.
Vad gäller de svenskfödda påstår jag fräckt och ouppfostrat att orsaken till deras obekantskap med kristliga ting ligger i att den kyrka som döpt dem (eller enligt egen ambition har avsikten att döpa dem) högaktningsfullt gett katten i att göra det, alltså vägleda döpta vidare och att evangelisera i avsikt att döpa. Utan skick och fason påtalar jag vidare det bisarra faktum att det bara är undantagsvis som det i Svenska (folk)kyrkans församlingar finns vilja, ambitioner, planer och strategier för att söka kontakt med människor för att lotsa från ett läge där och då de inte tror till en position där och då de gör det. Grovt och plumpt menar jag även att detta i sanning är en stor skandal då kyrkan och inte minst hennes politiker alltid brukar brösta sig med självsmickret att vara till för alla. Jag skulle kunna fortsätta att orera vitt och brett vad gäller de svenskföddas försummade situation men låter mitt gnölande stanna här.
Vad gäller de icke svenskfödda – halva styrkan i kapellet – är de oberoende vilken tro de har. vare sig de är kristna, muslimer eller buddister, per kilo kroppsvikt mer troende än ”gammelsvenskarna”. Flera av dem – nu menar jag främst de kristna från Afrika och Mellanöstern – ber, känner Bibelns berättelser och har erfarenheter från och av kyrkor. De har dock ännu inte detta på svenska. Muslimer från samma ursprungsländer har sin tro och sina utifråntankar vis à vis kristen tro. Men ännu inte på svenska liksom buddister från Ostasien som i sin tur har sitt. Östeuropeiska invandrare från gamla Sovjet är tämligen sekulariserade men samtidigt stolta nymornade ortodoxa kristna med starkare Påskmedvetenhet än vad medelsvensson har - fast på ryska.
En folkhögskolegudstjänst innebär alltså en sammansatt församling. Och en annorlunda församling. Kontrasten gentemot ”en vanlig gudstjänst” blir stor. Idag fanns sammantaget 10-15 svenskakyrkliga, EFSare och frikyrkliga på svenska språket kyrkvana där, de som är någotsånär hemtama i en del psalmer och annat. I ”vanliga gudstjänster” brukar ju sådana vara i majoritet – än så länge.
Det maktpåliggande i detta sammansatta läge är att visa på vad som är centralt i kristen tro – Jesus. Detta skall ske på enkel svenska utan att det blir barnsligt. Ett kristet innespråk fungerar inte, inte heller plattityder och banaliteter. Förmågan att tänka finns hos alla på plats. Det är pusselbitarna att tänka kring som saknas hos många. Åtminstone på svenska.
Sådan ser skolprästens mycket viktiga, angelägna, betydelsefulla och ansvarsfulla uppgift ut. Tack och lov finns på skolan en musikbegåvad lärarkollega med samma syn på saken som jag. Hon hittar sånger, psalmer osv och jag får stå för pratet – förkunnelsen. När jag började skriva detta blogginlägg var det nog vad jag sa - förkunnade - som jag tänkte skriva men så blev det inte. Situationsbeskrivningen blev vidlyftig och inlägget därför långt nog men jag sorterade in hela härligheten i kategorin Predikan mm i alla fall.
Kanske återkommer jag med hur det avlöpte…
* Andra uppgifter är att jag har ansvar för att det i skolans kapell nästan dagligen gemensamt beds för skolans elever, personal, för den kristna kyrkan och för samhälle och värld. Det sker i morgonböner före första lektion vilket är den bästa formen för att de i personalen och de i elevkåren som vill delta skall kunna göra det. Klockan 8.10 i kapellet alltså tisdagar till fredagar. Givetvis har jag också undervisning i olika grupper och skall finnas för kontakt och samtal med elever och andra.
