blir lite ängslig

Långt ner till höger här på bloggen, nedanför Arkiv med en massa månader, finns rubriken Länkar som förutom en och annan annan länk främst länkar till bloggar jag dagligen betittar. De flesta av dessa bloggare är personer jag känner väl och ibland skriver de sådant som jag får lust att kommentera. Och då gör jag det. Där det är skrivet. På den bloggen. Men ibland blir mina tankespår i kommentarerna så vidlyftiga att de i omfång nästan bräcker själva inlägget som kommenteras. I det läget gör jag om min kommentar till något där till ett eget inlägg här som jag i en kort kommentar där hänvisar till. Och så har jag gjort nu. Med detta inlägg här. Om något jag läst där.

Det är prästkollegan och bloggkompisen Stig Sundströms skriverier som gjort att rubriken på detta mitt inlägg beskriver mitt nuvarande känsloläge. Främst är det hans näst näst senaste och hans senaste inlägg som bekymrar mig – alltså I som Ikea och Lite shopping. Läs dem gärna.

Han gillar att fara till och vistas på IKEA. Vad tyder det på? Vilka drag i hans personlighet och vilka underliggande upplevelser har skapat detta för alla förståndiga män bisarra beteende? Visst blir man lite ängslig?

Men än värre är valet av vara han vittnar om i det senare av de två angivna inläggen – spontaninköp av bildörr!! Utan tydligt angivande av att det finns en trasig dörr att byta ut. Bara för att ha en extra liksom. På väggen – eller? Hur ska det förstås? Vad i hans undermedvetna är det som spökar här?

Den frågan går inte att besvara utan ytterligare information just om själva dörren som han inhandlat – i detta stycke är han olyckligt förtegen. I det avseendet kan jag bara spekulera.
Om det är så att han köpte dörren bara för att den var billig utan tanke på vilken bilmodell den hör ihop och med avsikten att hänga den på väggen i vardagsrummet, koppla den till ett batteri och på skoj köra fönsterhissen med hjälp av fjärrkontroll eller mobiltelefon så är det något som bara tyder på excentricitet vilket i så fall enbart bekymrar mig lite – hans hustru gissningsvis betydligt mer.
Men om han köpte dörren för att den framledes skall passa till en bil han nu äger och kör men som ännu inte har en trasig dörr – då, kära Bloggläsius, blir det en allvarlig sak. Och frågan om det är en vänster– eller högerdörr blir av stor vikt för att vi skall förstå oss på honom och för att vi ska kunna göra en adekvat riskbedömning för egen del.

Är det en vänsterdörr han köpt kan det tyda på att han tappat tilltron till sin omgivning och sina medmänniskor. Det kan betyda att han väntar sig att hans medtrafikanter inte skall respektera högerregeln och i stället för att släppa fram honom när han ur medtrafikantes synvinkel kommer från höger så blir det en smäll i hans vänsterdörr som då måste då bytas ut. Så befarat är det bra att ha en extra. Så kanske han tänker. Kanske djupt i det dunkelt omedvetna. Vad vet jag? Men tragiskt vore det om han så till den milda grad tappat tilliten till oss andra som kör bil att han köpt en vänsterdörr i reserv.

Fast är det en högerdörr är det ännu värre. Det kan tyda på att han – medvetet eller djupt i sitt undermedvetna – avser att för egen del strunta i ovan nämnda högerregel och bara blåsa på när han själv skall lämna företräde. Och dånandes på det viset i trafiken blir ju sannolikheten ganska stor att han får sig en tillknåcklad högerdörr och att då ha en extra i garaget är ju ganska fiffigt. Så sett kan dörrinköpet tyda på en grav trafikaggressivitet och om den i så fall är latent eller inte kan jag inte uttala mig om. Jag har så sällan åkt bil med honom att jag inte känner hans bakom-ratten-personlighet. När man sitter och snackar med honom är han lugn, försiktig och visar oerhört sällan prov på hetsigt humör – i det stycket är han och jag väldigt olika – men det behövs inga djupa psykologiska kunskaper för att veta att det finns lugna och timida människor som när de kör bil får hårbeklädnad över hela kroppen, långa hörntänder och vrålande röst. Det behövs ingen fullmåne för sånt. Det räcker med en ratt – som också är rund. Om han är en sådan trafikaggressiv typ blir spontaninköpet – om det rör sig om en högerdörr – en tydlig signal till oss andra att hädanefter ängslas, lämna den egna bilen och ta promenader.


Kommentarer
Postat av: Kyrkvärd som undrar

Haha, den var kul!

Men var är responsen? Stig fram! Öppna din dörr! Skingra dimmorna! Spänningen Stiger, Anfall är bästa försvar?

Hans ord blir ljuset på vår Stig. Vi kommer att konstatera: han har öppnat en dörr som ingen kan stänga.

2011-10-16 @ 09:18:29
Postat av: Anonym

Haha :-D Kära undrande kyrkvärd, jag har högaktligen inhandlat en dörr under värdiga (nåja) former. En höger fram. Med tanke på vad bloggaren som vi nu besöker skriver om de som inhandlar, just höger framdörr ser jag ingen annan råd än att hålla tyst...

2011-10-16 @ 09:36:54
Postat av: SSu

Och det var naturligtvis jag som skrev...

2011-10-16 @ 09:37:58
URL: http://stigsundstrom@blogg.se
Postat av: bloggaren själv

Västa farhågan besannad! Högerdörr i beredskap!

Varning för trafikulv i herdekläder.

2011-10-16 @ 18:00:04
Postat av: SSu

Tack för den reklam du gav för min blogg! Den gav tiotalet fler individuella träffar, plus i samband med att du la ut ditt bidrag om min dörr, åttiotalet besök (röd statistik. Det innebär förmodligen att jag fick några nya läsare som läste många inlägg. Kul!

2011-10-21 @ 08:25:56
URL: http://stigsundstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0