jag och efs

I förra inlägget, ädle Bloggläsius, skrev jag om gårdagens SMS-mödor. Just trebokstavskombinationen SMS och det faktum att jag var till Piteå fram och tillbaka på årskonferensen för trebokstavsrörelsen EFS födde en liten bloggtanke att behandla en regnig dag. Då det just började tokregna kanske det är lämpligt att lite mer systematiskt behandla ett ämne som jag då och då men ganska sällan i förbigående dryftat under de år jag hedrat bloggosfären med mitt tangentbordstangentande.

Ämnet för mittpådageninlägg blir alltså: jag och efs – en studie i ….......*
Saken kan belysas ur många synvinklar – historiskt, dogmatiskt, pastoralt, personligt, lokalt, ekumeniskt, praktiskt, regionalt, internationellt, litterärt, ännu mer personligt osv. Allt detta blir ju givetvis blandat. Och jag måste börja någonstans – varför inte från början?

Jag är uppmostrad när det gäller EFS. Så brukar jag ibland säga.
Mina föräldrar växte upp i Skellefteåområdet där Fosterlands-Stiftelsen och kyrkan om inte var en totalt harmonisk enhet så i alla fall likt två delar i den sax som klippte till dem som kristna. Komna till Luleå – så har det berättats för mig – hamnade de under 1950-talet i en annan sax där de i realiteten tvingades välja mellan kyrka och Stiftelse. Ett separatistiskt EFS hade där startat marschen i riktning mot frikyrka och det upplevde mor och far inte vara rätt väg – och (för)blev därför kyrkliga.**
På släktbesök i Skellefteå fanns ju inte detta splittringselände på samma sätt. Ett par av mina mostrar var djupt engagerade i Fosterlands-Stiftelsens arbete, verksamhet och inte minst mission och de gav mig nog den första bilden av EFS och EFSare - då: seriösa, lite konservativa, lite rädda för det profana och världsliga, lite stränga vad gäller tro och liv. Men framför allt hängivna Jesus och engagemanget för Honom i mission och kristen verksamhet.***
Jag fick alltså en positiv uppmostran - men i Luleå tillhörde kyrkliga ungdomar och EFS-ungdom mestadels helt skilda gäng.

I Uppsala under de första studieåren var jag och en kompis ganska högfrekventa lördags-kvälls-gudstjänst-firare i Lötenkyrkan, samarbetskyrka med EFS. Orsaksbuketten till detta var att att det där var bra predikningar och att många andra från övre Norrland också samlades där. Vi var hormonellt friska studenter och min kompis prickade exakt våra dunkla och illa dolda motiv när han sa: Bra predikningar i Löten. Och många snygga tjejer. Anden får sitt, köttet sitt!****
Sista terminen Uppsala – den då så kallade Prakten – arrangerades ett extraseminarium ute på Löten-Johannelund och främst vi som skulle prästvigas för Luleå och Härnösands stift för dit. En ledande gestalt på platsen sa då till oss som skulle ut och böka i den vingårdsjordmån som hade EFS i myllan: För att ha en bra relation till EFS behöver ni vara klara och tydliga i Andra artikeln. Är ni rediga i förkunnelsen om Jesus och försoningen i Honom gör ni vad som ankommer på er för att ha en god relation till stiftelsens folk. Accepterar de ändå inte er är det deras fel!*****

Läsaren torde nu muttra:
Temat du och efs saknar ju fullständigt allmänintresse och har dessutom såhär lång bara rört saken ur historisk synvinkel fram till 1978 då du som nyprästvigd placerades i Älvsbyn. Ge dig!!

Så då gör jag så. I alla fall för den här gången. Men först en sak till:
Efter min farmor fick jag i mitten av 1970-talet ärva Carl Olov Rosenius samlade skrifter i fyra band i frakturstil. Ettan och halva tvåan läste jag på instuderande vis med understrykande penna i hand och noggrant uppslagande av alla de många Bibelreferenser den gode Carl-Olov gav. C-O grundade EFS i mitten av 1800-talet och kom med sina skrifter att påverka rörelsen och Svenska kyrkan djupt. Och om hans vålnad skulle hemsöka nutidens kyrka och EFS mer skulle mycket vara mycket annorlunda – och bättre.

Såja! Nu har jag skrivit klart. För den här gången.
Nu återstår bara att placera detta inlägg i en kategori – men vilken? Hmm. Tänk. Tänk.
Inte Farfar funderar i alla fall. Knappast Politik. Kategorin Lura fler läsa bloggen finn inte (än).
Äh! Det får bli Församling!


* Här vet jag inte vilket sammanfattande ord som skall skrivas. Läsaren må ge förslag.
** Detta pratades aldrig om hemma när jag växte upp – i alla fall inte när jag hörde på – så jag kan inte säga att mina föräldrar aktivt överförde sin ta-ställning-historia till mig. Det var först sedan jag varit präst några år som pappa berättade för mig om hur det varit och de hårda anklagelser de råkat ut för när det begav sig. Valet stod – enligt en av påverkarna – att välja mellan de rätttrogna (EFS) och den Stora skökan nämnd Uppenbarelseboken (kyrkan). Det fanns hos mamma och pappa hela tiden en sorg över att tvingats till en uppdelning de kände sig främmande för och inte tyckte om.
*** Detta fanns starkt i släkten, framför allt på mammas sida. En kusin till henne (måste varit runt 1960) for ut till Etiopien men insjuknade i gulsot, dog och begravdes där – gav sitt liv i missionens tjänst, typ.
****  För fullständighetes skull skall sägas att varken min kompis eller jag hittades av våra fruar ute på Löten. I bägge fallen är våra äktenskap resultat av tjejernas korridorpolitik.
***** Gestalten var Agne Nordlander och jag påminde honom om orden för några somrar sedan på OAS-möte här i Älvsbyn. Det var ju klokt sagt! sa han.

Kommentarer
Postat av: bloggaren själv

Jag brukar meddela på Facebook att jag bloggat samt DÄR länka till inlägget HÄR. Ibland händer det sig då att personer DÄR kommenterat vad som finns HÄR. Så skedde igår kl 14:31 då Håkan Johansson - arbetskamrat på folkhögskolan - skrev:

"Snygg skylt... ;)"



Skylten fann jag på Havsbadet i samband med EFS-konferensen. Förstod vilket budskap som i praktiken skulle tjäna konferens-deltagarna. Vägen till matsalen och den del av matsalarna varav en kallas Kasinot måste ju visas. Samtidigt lite av en paradox eftersom jag ju vet att EFS-are åtminstone varit klart skeptiska till allt vad spel och dobbel hetat.

2011-06-05 @ 19:00:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0