trädgårdsarbete 1

De sista inläggen har varit – eller kan i alla fall ha uppfattats som – både seriösa och kvasiintellektuella. Hela mitt livs alla glädjeämnen och vedermödor är givetvis inte av den bokläsande sorten. Manuellt arbete som grävande, skyfflande, skottkärrekörande, bärande, kånkande, motorgräsklippande och fixande ingår också i sådant som barmarkstiden innefattar. Varje år. Jämt och ständigt.

Inte all men en hel del av sagda verksamheter sker under överinseende av och instruktioner från madammen i mitt liv. Hon är till skillnad från mig utrustad med kunskap, gröna fingrar och estetiskt sinnelag som skapar välkomponerade rabatter och prunkande växtlighet. Jag å min sida är utrustad med inte alltför vältränade armar, ben och rygg samt någotsånär förmåga att följa enkla instruktioner och tydliga anvisningar. Om det hela är så fantastiskt kul när det är jättevarmt vette kissemissen – men fint blir det.

En sak jag dock kan göra utan instruktion eller handledning är att motorgräsklippa. Vi har en gammal maskin – arvegods efter mina föräldrar – och den hinner sannolikt på vår lilla tomt spy ut lika mycket skit som förbränningsmotorn i den nyare bilen skulle släppa ur sig vid en resa från Treriksröset till Smygehuk. Det utspyendet är dock inte påtagligt synbart på samma sätt som annat apparaten slungar omkring sig av gräs, kottar och grus. Gäller att vara rejält skoförsedd samt rikta utblåset åt rätt håll hela tiden. Alltså hela tiden!! Inte som sist när jag å framsidan av fastigheten snodde i felvarv just där det låg två exemplar av stenstorleken grus.

Kan det fixas med silvertejp är det inte helt trasigt!
Så lär någon tänkare ha sagt. Minsta bakrutan på nya bilen är alltså inte helt sönder – men ändå trasig. Tack och lov är bilglas liksom inplastat. Stenen hade inte orkat igenom utan bara krackelerat rutan. Lokala glasmästaren log över händelsen och visste att berätta flera snarlika episoder då stenar penetrerat verandafönster, bilrutor och växthus. Givetvis hade han inte i vad som måste vara hans lukrativa affärsrörelse just den dagen tillgång till just den i vårt fall aktuella rutan. Därför är bilen tills den beställda glasskivan anländer förstärkt med silvertejp – alltså inte helt trasig.

Vad sades när det hände? Stilla suck – typ. Gäller att leva upp till känslonivån hos den engelsman madammens kusin är gift med. När vi för några år sedan var i England och hälsade på dem körde han omkring med sin åkklippare på den stora gården. En sten for som skiten ur en kanin genom deras bils ena framdörrs sidoruta vilket plötsligt innebar 400 miljarder småbitar i formatet 2x2x2 mm i och utanför bilen.
Han klev av klipparen, beskådade glittret, talade och sade: How annoying! Annoying indeed!


Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

Kan det inte lagas med silvertejp är det inte trasigt

2011-07-10 @ 11:42:32
Postat av: Tobbe

Den engelskspråkiga delen av din bloggpost får mig minnas en TV-intervju med en engelsman vars hustru just fött 6 döttrar.

Journalistens fråga:

- Are you planning for more children?

Svar:

- Not for the moment!



En del skämt gör sig bara på engelska.

2011-07-12 @ 00:04:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0