stigstrombergsson

En prästkollegial lillebror har en blogg jag brukar läsa. Länken till den bloggen finns till höger om man skrollar ner en god bit. Lillebror är förresten kanske inte är bästa beteckningen. Lillebröder tillhör ju som bekant samma syskonskara och har en massa gener ihop, vilket inte gäller mig och den aktuelle. Vi är inte släkt alls. Dessutom tillhör ju bröder samma generation vilket inte heller är fallet i detta fall. Han är 29 och jag 57. Den som har kunskap i matematik och kännedom om när folk duger för avel inser att jag skulle kunna vara gossens pappa. Nu är jag inte eftersom hans mamma valde en annan att vara pappa åt honom och jag valdes av en annan som blev mamma till dem jag är pappa åt. Ändå väljer jag att härstädes använda ordet lillebror som ett uttryck för uppskattning och åldersskillnad – absolut inte i en nedlåtande eller överlägsen riktning.

Nu har lillebrodern skrivit ett blogginlägg vilket dyker upp i ett annat fönster om läsaren klickar här. Gör det. Det fortsatta skriveriet här bygger nämligen på inlägget där. Noga räknat gick det till så att jag började skriva en kommentar där men märkte att kommentaren tenderade att bli så lång att jag nog hellre gör den som ett inlägg här med en kommentar där att inlägget här finns här och inte där. Klicka alltså! Här.

Läs nu inte vidare här utan att ha klickat och läst där!! Fuskis!!

Detta är min kommentar – ett exe-get-iskt bräkande.

Jag tycker också att det är ett intressant – och ofta ouppmärksammat – faktum att bibel-vetenskapen på många punkter så att säga gått "varvet runt" – fast det tog mer än hundra år.

Det vetenskapliga sanningssökandet startade ju som en medveten universitetsprotest mot vad man uppfattade vara auktoritära kyrkliga tvångströjor. Detta väckte motstånd hos dem som menade sig tillhöra trons folk vare sig de var högt uppsatta tuppar på den kyrkliga gödselstacken med makt, eller engagerat fotfolk med kärlek till Bibelordet. Av bägge kategorierna upplevdes vetenskapen ogudaktig och bibelförnekande – vilket den inte sällan var.

På detta reagerade forskarna också ibland ganska pubertalt och kom med liv, kiv, lust och list att älska de invändningar man fann eller menade sig ha funnit. De upplevde sig stå for frihet, modernitet, utveckling i en tid som i allt annat – teknik, vetande, standard – också gick mot ökad frihet, modernitet och utveckling. Att det här fanns en fartblindhet också inom bibelforskningen behöver inte förvåna någon. Fartblindheten har ju rått i alla andra samtida avseenden.

Men när bibelforskningen gick vidare kunde mer och mer ske utan konflikten och polemiken. Man hade ju frigjort sig och kunde vara mer ”vuxen” i det vetenskapliga sanningssökandet. En ny generation forskare tog vid och sedan en generation till. Och kanske ännu en – de som nu är i 60-70-årsåldern. Visst finns det en del bibelforskare som tutat vidare i den pubertala riktningen – det är sant – men många nådde andra och nya resultat. Som såg gamla ut. Skrifterna befanns vara trovärdiga, mer äkta, faktiskt mer "kyrkliga" än vad den tidigare vetenskapen trott sig se. Många gånger kan alltså samma sak sägas på både trons och vetenskaplig grund.

Detta ”varv runt” är intressant. Det stimulerar mitt intresse för bibelvetenskap – exegetik på finspråk. Dessutom stärker det min tilltro till Bibeln – utifrån både tro och vetenskap.
Alla ser dock inte detta. Flera som inget eller lite vet, troende som icke troende, lever fortfarande kvar i en falsk motsättning mellan tro och vetenskap när det gäller Bibelns böcker och deras ärende. Påståenden som att Bibeln är bara en sagobok eller att den bara är poetisk och symbolisk är två varianter på att man inte hängt med utan valt att leva kvar i en bibeluppfattning som var på modet för cirka 80 år sedan. Utsagor som vetenskapen är ett illfundigt ting som havererar tron är bara en andra sida av samma föråldrade mynt.