min kyrkväg


I småskolan fick man ibland uppsatsämnet ”Min skolväg” och det gällde då att, för att fröken Jansson skulle kunna bedöma språknivån, beskriva 350-meters-promenaden i livfulla ordalag. Tidigt traumatiserad av detta har vägbeskrivningar av alla de slag sedan ofta fyllt mitt sinne. Så denna förmiddag*.


Kylan har släppt sitt strama grepp över nejden. Eller åtminstone tagit kafferast. Bara ungefär femton minus i morse. Skönt. Under den osedvanligt långa köldperioden har solen varit framme utan att allvarligt lindra kylan men ändå gjort tillvaron väldigt vacker. Också idag skiner stjärnan och vintern blir oerhört snygg.


Traskade därför iväg i extra god tid beväpnad med den av familjens mobiltelefoner som har någotsånär kvalitet i sin fotofunktion. Plåtade med frusna händer längs gångstigen upp till kyrkan samt under en kort omväg bland kyrkstugorna invid helgedomen. Gnistrande!


Väl i kyrkan befanns det som nämnts i tidigare inlägg vara den kristna kyrkans normalgudstjänst – alltså typ Högmässa. Inte någon ransonerad eller stympad halvmesyr utan både Ordets läsning av budskapet om Jesus och Bordets delaktighet i densamme.


Kommenterad Högmässa
var det för att underlätta för cirka den tredjedel av församlingen som var konfirmander och hade läsning detta veckoslut. Den andra tredjedelen av de närvarande – totalt var vi ungefär 45 stycken – var vad jag vill kalla nya svenskar, alltså personer som fötts någon annan stans i världen och som flyktingar eller invandrare hamnat här. Den delen av församlingen kommer som regel till gudstjänst till fots då de inte (ännu) i de flesta fall kunnat skaffa sig bil. Sista tredjedelen var, inklusive den så kallade kyrkobetjäningen, vi svenskfödda svenskar. De – eller rättare sagt vi – var färre än vanligt vilket gissningsvis beror på att de flesta av vår sort brukar kyrkvandra i bil och på grund av kylan därför inte trott sig om att ta ut fordonet ur den sköna garagevärmen. Kanske är det därför dags för en ny variant av psalm 298 i psalmboken som då skulle kunna lyda:

Gud, ditt folk är fordonsfolket. Alla rattar de sin bil.
Skall parkera, måste tanka för att köra kyrk-vägs-mil.
Men när kylan, men när kylan, biter till, ja då får bilen stå.
Bara folk från varma länder orkar då till kyrkan gå.

Nu om en stund skall dock bilen fram för resa till Luleå. Äldre sonens fästmö fyllde år sistlidna vecka och gossen själv jubilerar på tisdag. Bägge firas med tårta idag och som rosen i sagda tårta får farfar träffa Tyra. Film kommer alltså sent ikväll på ANDRA BLOGGEN.


*  Denna blogg innehåller en särskild kategori Speciella resor vilket må ses som en följd av detta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0