samlande sorg

Det förra inlägget avslutades med ett citat av en av gästerna på bröllopet. Samma ord få stå som inledning till detta inlägg:
Inget förenar människor så mycket som fest – och sorg.

Att fira Långfredagsgudstjänst är ju egentligen inte att sörja. Vi vet ju hur det gick. Jesus, vars död för att rädda mänskligheten Långfredagen koncentrerar oss på, uppstod ju ett par dagar senare. Det blir alltså i ljuset av uppståndelsen vi minns och fördjupar oss i när vi återuppspelar hans död. Inte direkt sorg, alltså. Men ett allvarligt minne av en sorg – typ.

Vi var många som firade återuppspelandet i Älvsby kyrka och fick ta del av texterna för dagen: profeten Jesaja kapitel 53 verserna 1-12, Hebreerbrevet kapitel 10 verserna 19-25 och Långfredagens händelse så som Johannes berättar den i kapitel 19 verserna 17-37.
Läs de avsnitten. Har du redan läst dem – läs dem en gång till. Och följ i tanken det offer han gjorde för vår – din och min – skull*. På dessa texter följde inte en utredande läropredikan utan snarare en del meditativa faktatankar som hjälpte att än mer förstå och leva sig in i Johannes-texten som sådan. Den tonen är den bästa för den dag som idag är. Dogmatiskt tugg om försoningen – som jag själv ofta producerat också på Långfredagar – är givetvis bra och nödvändigt men hör bäst hemma vid andra tillfällen. Långfredagens texter, psalmer och körsånger stämmer till meditation vilket dagens ”predikan” understödde.

Inget förenar människor så mycket som fest – och sorg
sa min kompis igår kväll.
Idag var det sorgen – eller allvaret i minnet av sorgen – som förenade en gudstjänstfirande församling med folk från dussinet länder – Eritrea, Burundi, Etiopien(?), Irak, Palestina, Finland, gamla Sovjetdelar osv – och de fem kristna samfund och föreningar som finns på orten.

Efter gudstjänsten fortsatte kanske hälften av deltagarna sin Långfredag genom att förenade gå i procession genom samhället bärandes ett stort kors i täten av ledet**. Detta gjordes också förra året då tåget efter att ha haft tanke- och samlingsstationer längs vägen slutade med en gemensam andakt i Filadelfiakyrkan – som med Älvsby kyrka som utgångspunkt ligger i motsatt ända av tätortens mer centrala del.

Fest förenar. Och sorg
– eller minnet av sorgen.
Och framför allt: Jesus förenar!!

I sig själv, i sin person och sin natur, förenade Han Gud och människa.
I och genom sin död – och uppståndelse – bröt Han bort spärrarna mellan Gud och mänsklig-heten. Förenade två parter som hamnat åtskilda. På så sätt skapade Han en möjlighet till gemenskap med Gud, något som annars inte är möjligt. Och i och genom sin död – och uppståndelse – bröt han ner skiljemurar mellan människor – judar och icke judar, slavar och fria, civiliserade och barbarer, män och kvinnor. Paulus skriver om detta i sina brev. Läs dem.

Bilden tog jag i Gravkyrkan i Jerusalem. Sprickan i berget är under den plats där man menar att korset var rest. Jag har skrivit mer om saken i inlägget palestina XI - gravkyrkan från vilket jag dock ändå citerar: Sprickan anses ha uppkommit vid den jordbävning som inträffade när Jesus dog. Genom sprickan rann då Befriarens blod ner på Adams grav – för han ansågs vara begravd där. Och detta får stå som bild för att Jesus död gäller hela mänskligheten.

Ditt blod, en dräkt i purpurrött, försoningstecknet för mig är.
Det är min död som du har dött, det är ditt liv du åt mig ger.
(Psalmboken nummer 145 vers 3)



* Mot bakgrund av de texterna blir de teologi-stollerier jag skrev om i förförra inlägget än mer obegripliga. Så som hon som där omnämndes resonerar kan man bara resonera om man anser Bibelns profeter, apostlar och evangelister vara icke-rellevanta för vad man får och kan tro. Men kristen tro håller inte skrifterna för tomt svammel – typ.
** Själv gick jag dock inte detta år utan valde att gå hem tillsammans med lilla Tyra som mötte utanför kyrkan. Farmodern och fastern hade under gudstjänsten tagit henne på en välbehövlig sovaibarnvagnstur – men nu var pyret både vaket och hungrigt.

Kommentarer
Postat av: Fredrik Norberg

Oj vad det händer grejer i dopförsamlingen! Trevligt! =)

2011-04-22 @ 19:06:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0