klamydiabrevet
Sitter nu när detta skrivs – inte när det publiceras* – i bil på väg mot Luleå. Yngste sonen rattar fordonet och jag sitter i baksätet knapprades på mitt skrivverktyg. Vi är på väg till Tyra – alltså barnbarnet med stort B. Föräldrarna – Tyras alltså – skall bort på diverse kvällsaktiviteter och den lillas farmor och farfar har anförtrotts barnbarnsvaktsuppdrag. Bilens chaufför – Tyras farbror – planerar att tillsammans med Tyras fader gå på hockey samtidigt som Tyras moder skall på nåt annat rackabajs. Som läsaren noterar cirklar det mesta kring Tyra som enligt moderns notering på Facebook denna vecka börjat få sin första tand. Gissningsvis – om bildvinklar så tillåter – kommer bilder och/eller film på detta att gadda ihop sig på ANDRA BLOGGEN under morgondagen – eller ikväll.
Bilåkandes som jag är tänkte jag nog snarast – innan jag redovisade resmålet och ting knutet till detta – knappra lite om vilken roll så kallade sociala medier spelar och framledes kommer att spela sannolikt också i valrörelser och annat. När en olycklig anhörig till en utförsäkrad moder kved om detta på en blogg avancerade denna vips via Facebook från 20 till över 100000 läsare på ett dygn. Bloggens innehåll var rejält besvärande för Reichführer Friedrich Reinfeldt i gårkvällens – fredagens alltså – partiledardebatt. Jag avser inte att kommentera den bloggens innehåll hur viktigt och välskrivet det än är**, utan vill mer ägna tankarna åt en kommunikations- och opinionssituation som är lika ny som obekväm för män(nen)iskorna på makternas och hierarkiernas högre nivåer. De äger – i betydelsen kontrollerar – inte längre de arenor där samtal förs, åsikter uttrycks, kritik framförs och opinioner bildas.
Denna situation är ny och i sig oerhört demokratisk. Som när man medelst uppfinnandet av boktryckarkonsten gjorde människors tankar möjliga att massdistribuera för en relativt billig penning. Rika kloster, kardinaler och kungar tappade kontrollen över ordet, informationen och debatterna. Martin Luther blev en mästare i att utnyttja sin tids nya mediasituation och publicerade bok efter bok som läskunniga läste och tillämpade på ett sätt som gjorde att kardinaler och kejsare tappade kontrollen över vilka idéer som skulle lanseras, när, var och hur.
Genom internet kan nu var och en bli sin egen ansvariga eller ansvarige utgivare och själv publicera sina tankar. Att detta kan bli svåröverblickbart och många gånger ganska vildvuxet är givet. Men det är på det stora hela bra och i nuläget icke möjligt att förändra. Män(nen)iskorna på makternas och hierarkiernas högre nivåer behöver inse detta och faktiskt – som vi sa i infanteriet – gilla läget. Numera framför människor på bloggar, hemsidor och debattforum sin kritik, frustration och förtvivlan. De anklagar och förebrår och driver tankar utanför de kanaler som män(nen)iskorna på makternas och hierarkiernas högre nivåer tycker man skall använda – eller i alla fall inte använda till sådant. Eller så himla ofta.
Hur män(nen)iskorna på makternas och hierarkiernas högre nivåer skall bemöta sådant vet jag inte. I olika sammanhang – partiledardebatten i fredags är redan nämnd som ett exempel – har jag märkt att överhet blir påtagligt provocerad över vad som skrivs till exempel på bloggar, också denna. Dock verkar de irriterade inte acceptera de nya medierna på så sätt att de väljer att bemöta kritiken där och när den yttras. De väljer oftast att inte bemöta kritik eller föra debatter på till exempel bloggar som irriterar dem utan väljer att bli tysta - irriterade. Nu menar jag givetvis inte att statsministern – förhoppningsvis snart oppositionsledaren – skall kunna hålla sig uppdaterad om vad som sker på nätet***. Det är ju bara inte möjligt när man är så överhetigt överhettad som han är. Det jag menar med mitt skrivande är bara att män(nen)iskorna på makternas och hierarkiernas högre nivåer behöver hitta sätt att demokratisera sig och föra samtalen på de arenor där samtalen förs, inte bara på planhalvor de själva kontrollerar.
Nu är vi strax framme hos Tyra!!!
* Skrevs lördag eftermiddag, publicerades söndag förmiddag.
** Bloggen heter Klamydiabrevet - därav titeln på detta inlägg - och det skrivna finns här.
*** Klädsamt vore dock om den nu aktualiserade bloggaren fått en kommentar av honom.
