grind igen
För sisådär 27 år sedan monterades en grind för trappan i vårt hus. Egentligen två. En för att hindra kravlande baby att från hallen drulla utför trappan ner i undervåningen och en nere för att hindra samma baby att försöka ta sig upp för samma trappa. Grinden uppe var dessutom så fiffigt vald och arrangerad att den ställd i ett läge hindrade trappdrullning och i ett andra läge förseglade köket så att krypet inte skulle kunna krypa ut ens i hallen.
Detta var alltså för 27 år sedan när äldsta dottern – Snuppan smeknamnskallad – började förflytta sig. Då hon 1½ år senare följdes av Snorvan, fem år gammal fick lillebrodern Hattifnatten och till sist hösten 1991 minstebrodern Heffaklumpen kom grinden – främst den uppe – att bli en näst intill permanent installation. Dessutom kom den att vara kvar under flera år efter det att di små klarade av att gå i trappan. Vi lät den finnas där som hastighetshinder så att löpning genom övervånningen skulle avbrytas innan den övergått till hastig trappstegs-kurvtagning med överhängande slintrisk. Den blev alltså någon typ av farthinder och egentligen var/är det smart för både barn och vuxna.
Såsmåningom kom den ändå att i samband med omtapetsering demonteras och de sista tio åren ungefär har vi varit grindlösa. Nu är dock grind tillbaka gissningsvis för överskådlig tid. Givetvis då inte samma grind som om vi förutseende behållit den gamla. Den slängdes – varför förstår vi inte – så ny babygrind har nu inhandlats och monterats så att inte lilla Tyra skall kunna göra tyska hoppet med tumlande skallpladask och därmed få bulor i sin söta panna eller stöta sina två än så länge oerhört små tänder.
Och mitt frågebatteri från förra inlägget får ny näring: Kan man säga att detta är en kristen barngrind? Tösen är ju döpt och bägge föräldrarna är döpta och konfirmerade. Farfar är präst och bordsböner har lästs i huset sedan kåken förvärvades*. Eller är det bara en vanlig grind?
Som läsaren anar är alltså Tyra på besök och roas av sina farföräldrar. Hon måste tycka att vi är mer än lovligt korkade och lättroade som flinar åt allt.
* Sannolikt så också innan då säljaren var från orten avflyttande prästkollega med hustru.
