är jag högkyrklig?

I ett tidigare inlägg – högkyrklig...? – skrev jag om en bok jag läst och avser införskaffa. Slutklämmen i inlägget löd: Femte felet kan vara att läsningen visat mig att jag nog är högkyrkligare än vad jag trodde jag var. Det är värt att fundera över och kanske återkomma till i senare inlägg. Vem vet.
Är jag högkyrklig? är alltså den fråga jag ställer mig i detta inlägg. Har jag högkyrkliga teologiska uppfattningar kring kristen tro och församlingsbyggande?

Till att börja med vill jag understryka att jag aldrig ansett detta med att eventuellt vara högkyrklig vara något olämpligt. Än mindre något misstänkt – även om många i kyrkliga hank och stör använt och använder ordet som om det vore frågan om något halvkriminellt. Författare som Bo Giertz, Per-Olov Sjögren, Carl-Henrik Martling, Bertil Gärtner kom tidigt att påverka om inte i den utsträckning de borde mitt liv och mina vanor så i alla fall mina åsikter i alla möjliga frågor.

Bibelsynen
är ett exempel. Att den är auktoritet för kyrkans lära och liv och att den bör läsas, analyseras och förstås utifrån sina egna förutsättningar med all språk- och kulturkunskap man mäktar som verktyg. Det är något mer än, till och med något helt annat än, att bara läsa den och utan hänsyn tagen till geografi och historia enkelt flytta formuleringar in i vår tid för att söka tillämpa det här och nu – fast med vissa saker kan man otvivelaktigt göra så. Sådan bibelanvändning kan låta bibeltrogen men fundamentalismen – så kallas det – blir lätt att man läser in sina önsketankar i skriften, inte drar skriftens tankar ut ur den. Fast att inte läsa och följa den alls är om möjligt ännu värre.

Bekännelsen
är ett annat. Jag menar här Svenska kyrkans bekännelseskrifter – en tjock bok som egentligen består av flera böcker – som vägledning för också nutida bibeltolkning, förkunnelse och teologi. De står som viktiga vägvisande exempel för sin tid i hur man förstått Guds vilja, avsikt och handlande och i deras anda bör rimligen också fortsatt teologi slöjdas. Dessutom lovar man ju vid vigningen till präst att förkunna i bekännelsens riktning, om än inte med det exakta ordvalet.

Sakramenten
är ett tredje fält där min uppfattning mycket mer är i enlighet med de så kallat högkyrkligas än med moderna tredlinjer som kanske väcker folkets jubel och medhåll samt inte sällan inbjuder till tafsande förändringsförsök.

Så menar jag att Dopet verkligen innebär en förändring och förflyttar den som skall döpas in i ett sammanhang där han eller hon inte tidigare varit – in i Jesus, typ. Denna realitet innebär då rimligen att dopet skall ske när och så att de som regelbundet firar gudstjänst – lyssnar till budskapet om Jesus och delar hans kropp och blod – bereds möjlighet vara med när nya människor ansluts. Alltså: Dop i – alltså inom – söndagens gudstjänst eller alternativt samlade till speciella gudstjänster med flera familjer.

Mässan
– vanligen kallad Nattvard – bär till den som tar emot brödet och vinet reellt Jesus kropp och blod. Tillför något – typ. Och med Jesus det Jesus har med sig: förlåtelse, liv, evighet med Gud. Sådana finheter finns det givetvis ingen rimlig anledning att ransonera och därför hör mässan naturligt hemma i församlingens sön- och högtidsdagliga gudstjänstliv och skall inte på ett andligt anorektiskt vis reduceras till var annan eller var tredje vecka. Sådan utglesning är ju ett avsteg från hur man från början tänkte att Jesus tänke när han instiftade mässan och lät innehållet – alltså han själv – bäras av den speciella formern bröd och vin. Att fiffla med formen – alltså att i vanliga normallägen byta ut bröd och vin mot annat jox – är jag milt uttryckt oerhört skeptisk till utifrån tanken att det Jesus gjorde och valde rimligen inte kan vara fel och att det därför är säkrast att hålla sig till det i stället för att petlåtsas vara smartare än Jesus själv.

Detta var några exempel på vad jag menar att jag och den så kallade högkyrkligheten står för. Och fler exempel kan ges utan att jag behöver lägga ut texten så förfärligt mycket: program för församlingsbyggande, Bikten, Bönerna (Tidegärden), Ämbetet som ett tjänande i och av församlingen och säkert fler saker.

Så jag är nog ganska högkyrklig när allt kommer omkring...
Och jag har inte ens vett att i den tid som nu är känna mig generad...

Himmelske Fader,
utgjut din Ande över hela din Kyrka.
Ge oss en ny vision av din härlighet,
en ny upplevelse av din makt,
en ny trohet mot ditt Ord,
en ny hängivenhet i din tjänst
så att genom vårt förnyade vittnesbörd
ditt heliga namn blir ärat och ditt rike främjat
genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.

PS: Bilden är en ikon från den maronitiska kyrkan i Libanon och föreställer när de tolv apostlarna på Pingstdagen "drabbas" av Den helige Ande - tillsammans med Maria och tre andra kvinnor (!).


Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

med andra vokabulärer om det andra joxet är glutenlösa bageriprodukter eller den alkoholhaltiga druvsaften är C2H5OH-fri förkastar du det och sålunda utestänger en pluralis mängd individer av arten homo sapiens sapiens

2010-10-05 @ 10:08:09
Postat av: bloggaren själv

Jag skrev att jag är "milt uttryckt oerhört skeptisk" till att "petlåtsas vara smartare än Jesus själv". Och det tycker jag man försöker vara när man vill göra ändringarna generella - typ.

2010-10-05 @ 12:18:50
Postat av: dessa mina minsta bröder

Lite off ämnet, om pastorn tillåter, bevistade en fin gjudstänst förra helgen i St. Görans församling på Kungsholmen, kyran rätt välbesökt.



http://stgoran.sv.internetborder.se/omforsamlingen/stgoranskyrka.4.4472642a11a8dd88fe2800010386.html

2010-10-05 @ 12:32:05
URL: http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/
Postat av: Johnny Lestander

Att du är lika högkyrklig som jag är lågkyrklig är ju lika sant som amen i kykran om vi nu jämför. Dock kan man ju undra vad Jesus hade för val när det gällde nattvarden och vinet eftersom det ju inte fanns alkoholfritt vin och det fanns inte heller någon juice att köpa på affärn så vanligt vin blev ju valet för vatten hade nog blivit för blaskigt och dessutom var ju vin en vanlig dryck. Att man idag väljer annat än vin kan man ju tänka sig eftersom nu finns ju en helt annat utbud än då och det är väl ändock symboliken som är det väsentliga och inte vad som finns att dricka. Men det tycker ju förståss inte Stig men det var väl inte heller att vänta.



Johnny

2010-10-06 @ 21:31:21
URL: http://ironisten.bloggplatsen.se
Postat av: Tobbe

Alla präster som tar sitt jobb på allvar blir med tiden högkyrkliga - om dom inte redan var det förut.



Att köra över Johnnys ord om att det symboliska är det viktiga med ångvält överlåter jag åt bloggaren själv så får han i praktisk handling bevisa sin högkyrklighet.

2010-10-08 @ 20:05:43
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: bloggaren själv

Tobbe!

Kamraten Johnny skrev ju att han vet att jag inte håller med hans resonemanget kring "symboliken som är det väsentliga." Men jag preciserar sålunda:

Innehållet i Mässan är det viktiga - Jesus själv reellt närvarande i brödet och vinet. Bröd och vin är inte bara tecken eller symboler för denna realitet utan faktiska bärare av realiteten. "Formen bär innehållet" skulle man kunna säga. Och har nu Jesus valt att ge innehållet den form han valde blir det milt uttryckt vanskligt att fiffla med formen som om den var något onödigt. Teologi enligt Zwingli och Calvin öppnar för den hållningen men inte Luther och teologer före honom eller i hans anda. Faktiskt.

Denna min åsikt vet eller åtminstone anar Johnny - och Tobbe. Men jag bjuder på klargörandet.

2010-10-08 @ 20:36:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0