stigstrombergsson

Bloggeri och internättande får mig att fundera – ibland. Perioder av total skrivintighet kan helt plötsligt avlösas av en hord uppslag vad gäller ämnen att skriva något mer eller mindre genomtänkt om. Vad som utlöser skrivlustsanfallen vet jag inte. Ibland kan det givetvis vara en speciell händelse men oftast är det inte så. Verkar snarare som något undertryckt övertryck bara får ett utbrott – typ.

Alltså sådär som dendäringa vulkanen på Island. Dendär som heter nåt långt med -jäkel på slutet. Började bara spy aska och ånga för några veckor sedan och tvingade flygplan stå kvar på marken. Det var inget speciellt som startade utbrottet utan det var bara ett underjordiskt övertryck som när det gav resultat hindrade människor att ge sig upp i det blå.

Kom att fundera över detta idag när jag var i gudstjänst i Älvsby församlingsgård. Tro nu inte jag var okoncentrerad men tankarna kom i väntan på att gudstjänsten skulle börja att gå i en riktning som kom att innefatta vulkanutbrottet på Island och kanske leda till ett blogginlägg.

Gudstjänsten firades alltså i församlingsgården och detta på grund av att Älvsby kyrka är stängd för invärtes ommålning och tillhyfsning. Det är alltså inte bara Storkyrkan som görs sommarfin utan också vår kyrka fast vi – tack och lov – inte behöver härbärgera en orgie av nationalrojalistisk hysteri. Den uppmärksamme läsaren av denna blogg har förhoppningsvis noterat att jag näst intill till 100% avstått från att skriva om att kungen ska få en måg. Att jag valt tystnadens, rentav förtigandets, väg beror på att min blogg är ett seriöst medium för kommunikation av viktiga saker och inte likt till exempel Aftonbladdret går in för att hänge sig åt relations- eller tragedipornografi* eller annat tjafs typ vargjaktsdebatt.

På väg hem från skolan tittade jag om onsdagen som hastigast in i kyrkan bara för att se hur ommåleriet framskred. Jag är inte anställd eller förtroendevald så det var bara nyfikenheten som drev mig till att se, ta en bild samt snacka med en av killarna som fått det pillriga uppdraget att handslipa och penselmåla. Sa att han tyckte det var ganska mysigt jobb. Kändes viktigt på nåt sätt. Både för att det är en kyrka och för den snart 200 år gamla hantverksskickligheten i bygget.

Gudstjänsten firas alltså under maj månad i församlingsgården i en från kyrkan kopierad form. Från ett rum med de förutsättningar, den storlek och de symboler som finns där är det bara flyttat till ett annat rum med helt annan storlek och andra förutsättningar. Lätt hänt att det blir så och det är väl i och för sig OK eftersom det bara rör sig om en månad. Samtidigt skulle man – då det bara rör sig om en månad – i det andra mindre rummet kanske vågat experimentera lite. Fira mässan vänd mot folket, till exempel. Och ställa stolsraderna lite vinklat så att man upplever sig vara samlad runt altaret och inte hållit fast vid den nackskådande bussittning som de fasta bänkarna i kyrkan innebär. Och kanske, då gudstjänstrummet är radikalt mindre och saknar orgel, valt att fira den kortare formen Söndagsmässa i stället för Högmässa.

Jag påstår inte man gjort fel. Jag kom bara att fundera över om man kunnat passa på att göra rätt på ett annat sätt när ommålningen nu gav frihet till det. För ofta är det ju det det handlar om när man väljer vägar och former – alltså göra rätt på ett annat sätt.

Det var söndagen före Pingst och den gudstjänstsansvarige kollegan gjorde i sin förkunnelse en återblick på både Långfredagens, Påskdagens, Himmelsfärdsdagens händelser med och kring Jesus och hans lärjungar. Och jag kom att tänka vidare ordlekandes utifrån de tidigare vulkantankarna. Genom de händelser vi firar de nämnda helgerna ingrep Gud och ställde i ordning så att vi människor kan leva med, komma till och vara hos Gud. I och genom Jesus öppnade Gud himlen. Och detta i och av sin kärlek. Som om – nu kommer ordleken – det fanns ett överjordiskt undertryck, en längtan hos Gud, fick sitt utbrott i och genom Jesus.

När det underjordiska övertrycket fått sitt utbrott på en plats berörs människor resande i skyn på flera platser. Utbrottet av det överjordiska undertrycket på sin plats – Jesus – gav himmels-färdsmöjligheter för alla på många platser, alltid och överallt.

Var ordlekandet krystat?
Varsågod! Det bjuder jag på.

---

*  Till det utbrott av bloggtankar dagen innehöll finns också en allmän veklagan över sagda "tidning" samt en lovsång till vädret och årstiden - men dessa ämnen får vänta.