stigstrombergsson

Det var före helgen som jag sist skrev ett inlägg och å ena sidan kan jag därför tycka att det nu börjar vara ett alldeles för långt tag sedan jag gjorde så men å andra sidan visar en del av mina bloggrannar – länkade till höger – prov på så låg aktivitet i bloggeriets ädla konst att jag nog i jämförelse med flera av dessa framstår som oändligt bloggmässigt högfrekvent utan anledning till de skamkänslor som rimligen borde likt ett kläggigt klet vidlåda en del av dessa andra personer. Hoppeligen hade läsaren lite luft kvar i lungorna sedan han eller hon läst den förra lååånga meningen som egentligen inte innehöll någon ny information utan bara var ett kort vittnesbörd om ambivalenta känslor hos en person – mig – som på grund av arbete och andra förpliktelser inte haft tillfälle att med tangentbordet som redskap meddela en längtande omgivning några enkla men sammansatta funderingar i allehanda topics och ämnen. Efter att med denna andra lååånga mening kramat luften ur läsarlungorna kan det vara dags att komma till någon sorts sak eller rentav tankeinnehåll i detta inlägg som bär rubriken det jag funderar över I.

FaceBook är en sak som om inte fyller mitt sinne eller än mindre min tid ändå är värd en tanke. Jag är med där och samlar så kallade vänner på hög samt letar ivrigt efter små notiser eller rentav bilder på lilla Tyra som fyller fyra veckor idag. Aktiv på FaceBook är jag dock inte och onekligen hyser jag blandade känslor till vad som sig där timar och går av stapeln. Uppenbarligen kan det hela användas till både seriösa samtal, vän- och släktkontakter, information, tomt tidsfördriv och ren och skär mobbing. Media har senaste tiden fyllts av debattprogram och annat utifrån detta sista, aktualiserat av händelser och åsiktsyttringar kring en våldtäktsförövare och två offer i Västernorrland. Dock kommer FaceBook trots sin blajighet att användas för en del kommunikation med en del elever, främst kanske konfirmander, fast då hopmöblerade i en så kallad sluten grupp - hur det nu kommer att gå till.

Skolgudstjänst hade vi i fredags morse. Denna vecka – stilla veckan – blir ofta rörig genom att elever (och andra) kanske passar på att en eller annan extra ledig dag. Av den anledningen brukar vi första lektionen fredagen före söndagen närmast före första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen samla alla klasser och så mycket personal som möjligt till gemensam gudstjänst med tema Långfredag-Påsk - ungefär. Gudstjänsten i fredags liknade andra skolgudstjänster i så måtto att det sjöngs, pratades och bads men blev eljest på så sätt att jag för första gången i livet befann mig predikandes på engelska språket. Ingalunda var så planerat utan det blev vad som hände. En effekt av detta var den synbara belåtenheten i ögonen på några elever som faktiskt gjorde erfarenheten typ Jag fattar ju! Glos- och grammatikplugg samt ifyllande av do och does på prickade rader har tydligen en mening!
Dessutom blev jag en erfarenhet rikare och kunde konstatera: Det funkar - och blir enkelt!

Tanzania var anledningen till fredagsmorgonens språkliga excesser eftersom det var fyra personer med det landet som hemort som då besökte skolan. Det handlade om en biskop - se bilden - och tre andra från Tanzanias lutherska kyrka som besökte folkhögskolan på jakt efter kontakter och utbyte av erfarenheter. De kom precis till skolgudstjänsten och biskopen framförde en hälsning som jag översatte till svenska innan gudstjänsten gick igång på allvar. Då jag sedan sagt en del annat på svenska – börjat min förkunnelse, typ – och det var dags för en sång som exempel på vad jag försökte säga – psalm 45 – smög stiftets internationella sekreterare som beledsagade afrikanerna fram till mig och bad mig summera på engelska vad jag sagt. Så gjordes och sedan frågade jag svenskana om det var OK att fortsätta på engelska och då en massa skallar nickade gjorde jag så.
Mötet med delegationen från Tanzania blev mycket stimulerande. Förhoppningsvis kan det leda vidare till ömsesidig nytta för skolan med bland annat Volontärlinjen och alla de kyrkliga kurserna i främsta rummet och för den växande unga vitala kyrkan där i andra rummet. Aktuellt intressant länkeri kring den lutherska kyrkan i Tanzania är detta, detta och detta.

Detta var något jag funderar och funderat över. Givetvis är det inte allt men jag ber att få återkomma i senare inlägg kring ämnen som till exempel:

skyltens öde – alltså den skylt med texten pray for snow som jag tidigare berättat om.
fotbollskonfirmanderna vilkas närvaro på skolan lördag-söndag blev främsta anledningen till att jag inte under helgen skrev något blogginlägg.
bibelvidrig bibelutläggning i ett långt inlägg om Jerusalem hos en av bloggrannarna.

Eller så skriver jag inte om sånt utan nöjer mig med att fundera…