fötternötter XXL

Detta inlägg är inte alldeles helt seriöst
– i vart fall till sin formella uppbyggnad.

Till sitt innehåll håller det dock den vanliga allvarsamma informativa karaktär som i övrigt präglar skriverierna på denna blogg där också rent svammel mestadels sker på ett illmarigt genomtänkt sätt.
Vad gäller formen har jag valt att inte i löptexten utan i fotnoter meddela preciseringar, göra utvikningar samt ange fakta av underordnad betydelse. En del så kallat vetenskaplig litteratur som jag brukar läsa är uppbyggd på detta sätt. Att jag nu valt denna form beror inte på att inlägget håller vetenskaplig halt utan så har skett bara för att jag vill göra det besvärligt för läsaren. Denne måste tack vare notapparaten hela tiden flytta blicken från löptexten till fötternötterna nedanför. Viss förslitning i kotpelaren kan då uppkomma precis som sker när man läser böcker byggda på det sättet. I de så uppkomna atlaskotekramperna kan läsaren trösta sig med att det är ännu besvärligare när nötteriet inte förekommer längst ned på en sida utan i form av samlade slutnoter längst bak i en bok – något som inte är kopierbart på en blogg. Nämnas bör att vanligen brukar jag fotnotera med hjälp av en eller någta *-tecken. I detta inlägg numreras i stället med arabiska siffror som tyvärr inte kan göras små och upphöjda. Siffrorna är satta inom parentes.
Själva skriveriet påbörjades under besvärliga former på E4an strax söder om Ullånger och kom att färdigställas efterhand med ovanstående motivtext som förord.
Nu kommer här själva inlägget i två spännande relativt fristående delar.

Del 1
Alldeles strax åker vi över Höga-kusten-bron(1). Nio mil kvar till Sundsvall(2) som vi inte tänker oss till utan bara avser att passera. Vi är jag själv och yngste sonen(3) på väg till släktingar och anförvanter nere i Swärje(4).
Den begåvade tittaren(5) inser härvid att det är sonen som kör(6). Själv har jag rattat hemifrån(7) fram till Ullånger där vi tog ett litet bräjk(8) för lunch. Nu går färden vidare(9) och som underhållning avnjuts nu Euskefeurats(10) senaste lätt vänstervridna(11) CD(12).

Del 2
Paus togs i skrivandet fram till dess vi ankom till destinationsorten(13) där min svärmor(14) bor. Alldenstund(15) dagen startades tidigt och nu helt är förliden(16) avslutar jag detta inlägg och överlämnar till bloggens tittare knäckeriet av den notapparat som till sin volym vida överträffar brödtexten.

Efterskrift
På grund av resa, fotbolls-VM och vistelseplats missades onsdagskvällens avsnitt av LOST(17)


(1) En på grund av sin höjd märkbart svindelframkallande vattenöverskridande ingenjörisk konstruktion av relativt sent uppföseldatum.
(2) Ett mitt i riket beläget påtagligt trafikhinder försett med ett oräkneligt antal rödljusförsedda gatukorsningar.
(3) Som liten benämd Heffaklumpen.
(4) En alternativ fäderneslandsstavning inspirerad av Sara Lidman.
(5) Vad gäller distinktionen tittare och läsare hänvisas till en not i förförra inlägget.
(6) Skulle tittaren inte inse detta utan leva i föreställningen att jag skriver samtidigt som jag kör anser jag denne totalt utslagen från kategorin begåvad tittare.
(7) Startpunkten 07.20 var fastigheten i Älvsbyn, Norrbottens pärla. Angående denna kan sägas att eventuella bovar och banditer i läsekretsen nu också kan anse sig informerade att kåken vi bebor ingalunda står tom och övergiven och därmed sakna tillsyn. Vår familj är stor – liksom kretsen av vänner och bekanta.
(8) Ordet bräjk är en till stavningen försvenskad anglikanism.
(9) Söderut.
(10) I Pite älvdal känd musikorkester med käcka melodier och finurliga texter.
(11) I politisk mening – typ.
(12) Titeln på skivan är Det är aldrig försent att ge upp – gärna sagd på lokal dialekt. Denna titel är egentligen en ganska finurlig formulering som vad jag fattat innebär ungefär följande: Jag kan alltid vänta till i morgon med att kasta in handduken. Det är ju inte för sent. Och därför knogar och kämpar jag vidare denna dag – hur den nu än är.
(13) Den i norra Uppland belägna tätorten Tierp.
(14) Svärmor betyder inte att man svär över damen i fråga. Tvärtom. Ordet betecknar bara att hon är mamman till madammen i mitt liv, mormor till mina barn och farmorsmor till Tyra som jag är farfar till – om detta senaste faktum nu undgått någon tidigare bloggtittare.
(15) Underbart gammalt ord.
(16) Annat gammalt ord.
(17) Regelbundet betittad TV4-serie med obegripligt innehåll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0