atlantbadare
25 juli kväll
Jag har badat i Atlanten!! – mitt andra världshav.
Östersjön med Bottniska viken räknas inte som havsbad, tycker jag. Havsbadar gör man i salt öppet vatten. Därför räknar jag inte heller korkflytandet i Döda havet förra hösten som ett havsbadande även om det var huvvaligen salt. Atlanten är dock ett hav och idag – söndag – bebadades denna ocean*.
Vi for strax öster om Henningsvær till en playa som kallas Kalle**. Detta efter att ha avsatt madammen och dottern som via en topptur skulle fotvandrandes ta sig till den beach där jag och yngste sonen valt att bre ut våra solbadlakan och kanske – med betoning på kanske – avsåg att sänka våra kroppar i det enstaka grader varma fjordvattnet.
Mycket kan sägas om mig men påstås det att jag är lite konstig är det helt korrekt. Badning kom således att äga rum även om ingen skall säga att det var skönt. Förödande långgrunt. Fötterna utan känsel när vattnet nådde knäna.
Men – för att få det gjort – bad i Atlanten blev det.
Och jag kände mig macho till 1000!!
Vad det led kom toppvandrarna så fram och efter ett par timmar bar det av hemåt för vila och hygiensanering innan middag på Fiskekrogen ca 20.00. En öl och en tredjedels vinare samt mycket god (dyr!) mat och en öl senare sitter jag nu skivandes. I morgon styrs kosan mot lågprislandet Sverige men enligt ett annat vägval än vad som tidigare aviserats. Målet blir Björkliden som kommer att utgöra basen för en del fjällvandringar sedan sonen satts på tåget hem.
* I mitten av 1990-talet fick jag i samband med resa till Guatemala och El Salvador bada i Stilla havet vilket fram till idag var mitt första och enda oceanbad.
** Detta efter att ha blåst in till Kabelvåg för att se om det firades gudstjänst klockan 11. Icke.
