värstingkristna
Om ett par timmar skall vi åka bort – men bara till Luleå. Avsikten med resan är att uppvakta två födelsedagspersoner. Egentligen borde väl ordet födelsedagsbarn likaväl komma brukas då den ene är den äldre av sönerna – som liten kallad Hattifnatten – som fyller 22 om ett par dagar. Den andra är hans fästmö/sambo som fyllde 21 i början av innevarande vecka och på grund av platsbrist hos de två firas födelsedagarna hos de personer som räknar henne som sitt barn. Barn är de alltså bägge två men samtidigt bör de ses som vuxna – fast det känns lite konstigt att skriva så – alldenstund de bägge beräknas bli föräldrar kommande vecka och det därför inte bara blir frågan om att fira ett par jubilarer utan också att göra en okulär besiktning av den blivande moderns omfång.
I tidigare sammanhang har jag nämnt att jag har som vana eller osed att läsa flera böcker samtidigt. Med tre på gång trängde sig en fjärde in för ett par dagar sedan och i den har jag nått slutet och givetvis rekommenderar jag den boken för alla som läser denna min text. Den heter Värstingkristna i drevet* och består av ett antal berättelser om hur media i allmänhet hanterat vad de utsett till avvikande och icke önskvärda kristliga företeelser.
Bokens poäng är inte att rättfärdiga de rörelser eller företeelser som media fokuserat på utan snarare peka på den okunnighet som i kombination med eventuella dolda agendor kan ligga bakom främst kvällspressens ”journalistiska” aktiviteter. Uppfattar man Värstingkristna i drevet som bara en partsinlaga mot media blir det således fel. Den är snarare ett inlägg i en nödvändig – men kanske obefintlig – intern mediadebatt. Och kanske i en kyrklig och frikyrklig debatt eftersom det går att ana att främst kyrkliga men också frikyrkliga aktörer samverkat i och med massmedia när det gäller spridning av desinformation i olika sammanhang – och gjort kyrkliga karriärer på kuppen.
Baksidestexten beskriver innehållet:
Journalister har makt över hur kristna kyrkor och samfund uppfattas. Somliga beskrivs som normala och andra som värstingkristna. Agendan blir ibland stereotyp och hätsk. Av den anledningen har journalistik skapat konflikter som hade kunnat undvikas om reportrar och opinionsbildare varit neutrala och mer kunniga. När pingströrelsen var ny utmålades den som farlig för kvinnor och barn, katolska kloster beskrevs till en början som pinoanstalter, dispyten om kvinnors tillträde till prästämbetet klassades som en fråga om kvinnohat. Livets Ord och Opus Dei framställdes som pengahungriga och maktlystna och Knutby-församlingen kunde behandlas hur som helst.
Det finns en religionsblindhet bland svenska journalister som än idag påverkar när kristnas tro och liv beskrivs. I denna antologi bidrar sex författare med alternativa perspektiv på nyhetsmaskineriets beskrivningar och diskuterar journalistikens förhållande till kristna kyrkor och samfund.
* Artos förlag, ISBN 978-91-7580-454-5
