stigstrombergsson

Snöandet – Japp! Det är ett väderinlägg!* – har idag tilltagit i intensitet. För någon dag sedan var det runt 25 grader kallat men snöade i alla fall. Lätt och puderaktigt. Detta är egentligen lite ovanligt eftersom sträng kyla brukar innebära klart väder med osnö – eller tvärt om. Nu var det kallt och mulet och snö och man kan bara fantisera om hur kallt det skulle varit om det inte varit mulet.

Så slutade det snöa, bilarna borstades av och kupévärmarna kunde ånyo slås igång. Naturligtvis innebar detta att det tvärt mulnade på igen, temperaturen chockrusade upp till minus sjukommaåtta ungefär och snön började vräka ner. Femton centimetrar bara idag.

När sådant sker blir det enkelriktad trafik på våran gata. Alla husägare knuffar ut snön mitt på vägen. Vad det lider kommer ett snöröjningsfordon som medelst att köra vänstertrafik packar snön till en fast mittvall vilken i sin tur vad det än senare ytterligare lidit avlägsnas medelst annan eller samma snösvängsmaskin.

Ikväll hemkommen från hårklippning – då det var oktober när det senast skedde var det nog lurvigt lägligt nu – plåtograferade jag av mittvallen. Bilden som pryder denna text visar läsaren hur det fiffiga snöavlägsningssystemet ter sig i sin kvällsligt halvfullbordade fas.

---

*  Några personer som brukar läsa denna blogg har muttrat om att jag senaste tiden skrivit alltför långt och försökt att var hart när olidlig seriös. Ett lättsamt inlägg om snön som februaritrivialitet kan därför kanske ses som ett efterlängtat in- förlåt: avbrott.