gångbar korrekthet

Arbeta eller inte arbeta? – det är frågan.

Ibland är det svårt att vet om man jobbar eller inte. Tro inte det är så enkelt att det kan avgöras av vad jag befinner mig. Inte alltid är det bara jobberisaker som tiden far till när jag befinner mig på arbetsplatsen och rejält ofta ägnas hem- och bostadstiden åt sådant som kan relateras till arbetet.

Ta till exempel detta med att snabbläsa en bok – eller flera.

Under flyttareskapadsutflykten till Umeå som jag kort nämnde om i inlägget res & ras av den femtonde juli vandrade jag också ett par timmar på stadens gator som en vanlig man. Efter en intitt i en bokhandel speciellt välsorterad vad gällde kyrklig och teologisk litteratur kom jag ut ur butiken med en påse innehållande tvenne böcker inhandlade i tanken att de kanske skulle kunna ingå i litteraturpaketet för Svenska kyrkans grundkurs. Kanske. Jag kan ju inte veta innan de är lästa – typ. Ddessutom gäller i det ena fallet definitivt att boken ifråga inte innehåller för mig ny kunskap som inte redan finns i skallen eller i andra bokhylleplacerade tryckalster som dock numera är utgångna från sina förlag.

Är det arbete att läsa igenom en sådan bok?

Skulle jag sitta i mitt rum på skolan och läsa den vore det tveklöst så. Även om jag sutte i en fåtölj med en kopp kaffe i handen. Men hur blir det om jag läst den hemma? Kanske till och med på toaletten? Eller tagit med den till badstranden? Eller befinner mig på min egen förstukvist med en läskande pilsner inom räckhåll?
Och om jag sammanställer mitt intryck av den aktuella boken i några skrivna rader till fromma för mina kollegor och andra – är det jobb då? Eller inte? Förvandlas i så fall jobbet till hobby om jag på min blogg publicerar mitt intryck av den eventuella kursboken? Eller kan det fortfarande vara jobb? Om jag dessutom gör det på jobbet?

Egentligen är detta inte något stort problem – bara mångordigt. Boken ifråga är i alla fall läst och med icke liten sannolikhet kommer den att föras upp på elevernas litteraturlista som lämplig kurslitteratur då jag fann den bra till sitt innehåll och gångbar genom ett visst mått av skenbar politisk korrekthet.

Det handlar alltså om boken Längta efter liv – församlingsväxt i Svenska kyrkan. 
Fredrik Modéus heter författaren och mer om boken kan läsas här.

Inte så mycket av den är egentligen nytt. Jag har läst andra böcker som handlar om samma sak och berättar om olika faktorer som finns där församlingsväxt finns – alltså i betydelsen av växande gudstjänstfirande församlingar. Somt av sådan litteratur har koppling till evangelikal karismatisk andlighetoch annat rotar sig i högkyrkligheten eller kommer från England och bär bägge dragen. Alla drar de dock ungefär samma slutsatser som enklast kan uttryckas i orden Profil lönar sig! Liksom relationer och uthållighet samt att både allas delaktighet och ledarnas roller är viktiga saker. Och främst bön och Ande.
I allt detta säger Modéus sak samma sak!!

Problemet med de andra böckerna är att de av det kyrkliga etablissemanget – beslutsfattare och utnämnda centralt avsides belägna tjänste- och utbildningspersoner – anses skumma i ett eller annat avseende. Så också hos många lokalt verksamma förtroendevalda och anställda. Antingen uppfattas böckerna och deras författare som alltför näst intill frikyrkoaktigt Jesus-fixerade eller så ratas de högkyrkliga alstren på grund av att de har fel författare. Påståenden som till exempel att Mässan är viktig! får folk- och evenemangskyrkans talespersoner att i sin okunnighet hävda vara exkluderande – något det är väldigt fult att vara. Då språkdräkten i det mesta av sådan litteratur dessutom är ganska from – om uttrycket tillåts – kommer många som känner sig obekväma med old time religion att tycka det verkar vara läbbigt – exkluderande. Vad gäller den engelska litteraturen ids man inte läsa – vanligare än kan man inte.

Det blir just här som blir Modéus bok blir så bra!
Han säger samma sak som evangelikalerna och definitivt samma sak som de högkyrkliga.
Han gillas av flera i etablissemanget och använder argumentationsvägar och resonemang som folkkyrkofolket inte kan vända sig emot då de inte möter de markeringsord som får dem att rysa eller namnet på en författare som man bara måste rata vad han eller hon än skriver.

Modèus bok är alltså skenbar politiskt korrekt och därför möjligt gångbar.


Kommentarer
Postat av: Pär

Skrev om samma bok i december förra året:

http://teologinorr.wordpress.com/2009/12/06/kollaps/

Och jo, min blogg behöver uppdateras. Men det har inte varit det som haft högst prioritet sista tiden.

2010-08-21 @ 14:00:05
URL: http://teologinorr.wordpress.com
Postat av: Pär

...och nu ÄR den uppdaterad!

2010-08-21 @ 14:30:02
URL: http://teologinorr.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0