stigstrombergsson

Jag hade i förra inlägget fel om hur valet skulle gå här hemma på lokalplanet.
Det preliminära men färdigräknade resultatet plockat från Svenska kyrkans hemsida visar på samma infertila dödläge som sist. Då – 2005 – fick (s) 11, (c) 9, (kd) 2 och (v) 1 mandat. Inför val av ordföranden etc vågmästrade (v) och gav (s) sitt stöd och belönades för detta med att (s) ”avstod” en ordinarie plats i kyrkorådet. Nu tappade (s) ett mandat till (v) samtidigt som valsamverkan (c+kd) behåller sina sammanlagda 11mandat. Fortsatt (v)ågmästeri alltså.

Valdeltagandet sjönk från 14,8% till 13,2% av de 6196 som i år hade rösträtt. 816 röster alltså varav 23 var ogiltiga – kanske medvetet - i form av blankröster. 357 hade röstat (s), 380 (c+kd) och 56 (v). vilket betyder att ett mandat ”kostat” drygt 30 röster.

De preliminära siffrorna för den nationella nivån visar att (s) lyckats mobilisera så att de sitter i orubbat bo med drygt 70 mandat. Alla grupper som samtidigt är borgerliga partier utom (kd) tappar mark. Frimodig kyrka fördubblar sig nästan men resten är små förändringar.
Summan av kardemumman blir ett kyrkomöte som också fortsättningsvis är en kopia av riksdagen. Det vill till att partierna – nu kallar jag dem så – för sin inomkyrkliga och ekumeniska trovärdighets skull visar att de inte bara är de parlamentariska underleverantörer de anklagas för att vara utan åtminstone någon gång visar att de är något mer än sekulära politiska krafter. Och nu menar jag visar! Inte bara säger.

Intefatta blev inläggets rubrik.
Intifada kan bli valets följd – åtminstone för mig.