stigstrombergsson

Ett längre seriöst inlägg som med utgångspunkt i en uppställd tes mödosamt och på ett lysande sätt argumenterar sig fram till ett par briljanta slutsatser blir det inte frågan om ikväll. Därtill är skallen för trött och fokuseringen för splittrad.

Ändå skulle det kunna bloggas om en massa.

(S)partiets högsta etablissemangs oförmåga att begripa att man gjorde fiasko i EU-valet och kritiseras av Aftonbladet är i sig värd några tankar. Mariga Mona et consortes visar samma stoppaskallenibuskenmentalitet som ledningen för Svenska kyrkan gör när det gäller att utvärdera och analysera sin förankring hos folket.
Andan Vi säger att det är bra så är det bra! dominerar.
Dåliga nyheter finns inte! är attityden.

  

Beröringsskräck för religion visar bland annat Högskoleverket och får mothugg på sin kritik av teologiutbildningarna i landet. Skolverket å sin sida fortsätter ha sin religionsfobiska hållning till hur skolavslutningar i kyrkor skall se ut. Bara så patetiskt.

Själva avslutade vi på folkhögskolan idag med psalmer, sånger, situationsanknytande reflexioner, mer sång, predikan om Guds ingripande för vår skull genom att låta sig födas som människan Jesus som levde vårt liv, dog vår död, uppstod och är med oss alla dagar till tidens slut, bön i tacksamhet över detta, gemensamt Vår Fader och sist tillsagd Välsignelse. Givetvis innebar detta inte ett lagbrottande alldenstund vi är en folkhögskola men jag undrar ändå om jag ändå inte brutit litegrand mot överhetens förordningar i alla fall eftersom ...
- jag säger inget mer för att inte sätta eventuella antitropoliser i kvasiintellektuell rörelse.

Senaste numret av Illustrerad Vetenskap berättar om religionens roll för evolutionen och slutsatsen av detta skulle innebära att jag är skapelsens krona. Seriöst talat är artikeln intressant men är inte ännu åtkomlig via www.illvet.se så läsaren uppmuntras att köpa blaskan (nr 9/2009) eller ännu hellre prenumerera.

När tiden tar slut heter en bok jag för närvarande läser (om). Det är en doktorsavhandling av Göran Gunner och handlar om - jag citerar undertiteln - motivförskjutningar i frikyrklig apokalyptisk tolkning av det judiska folket och staten Israel. Riktigt rörigt forskningsfällt det där med hur man bland ytterstatidenförutsägare och Jesuankomstberäknare resonerat och räknat och räknat om och bytt resonemang och förändrat sin matematik och färgats av amerikansk kärnvapenretorik och stått i från 1870-talet och 100 år framåt - betoning på senare delen av tidsperioden. Jag gissar jag återkommer när boken är färdigläst.

Bilden ger i stiliserad form en god beskrivning av Älvsby folkhögskolas skolprästs - alltså mitt - tillstånd efter det att vi haft skolgudstjänst. Av någon anledning är jag helt utpumpad efter att ha sökt för ca 100-talet vuxna sekulariserade personer peka på Jesus. Hur det lyckas må andra bedöma men för mig är uppdraget stort och kräver total koncentration. Med illustrerad utpumpning som följd.