patriotiskt gråblonderi

Idag jag nationaldagat! Alltså deltagit i ortens firande av konungariket Sveriges nationaldag. Och liksom förra året fylls jag av ambivalenta känslor: Jag är SÅ glad att jag är svensk! och Så väldigt patetiskt!*
Dessutom infinner sig när hela härligheten avfyras i kyrkan känslan av att kyrkorummet, invigt för gudstjänst i den luthersk-katolska** kyrkan, kapats för andra ändamål.


Efter avfirningen i kyrkan fortsatte programmet i församlingsgården där det bland annat såldes kaffe med liten kaka för överpriset 20 slantar. Detta gjordes till förmån för ett insamlingsprojekt i Eritrea och. Internationella gruppen - sådan finns i de flesta församlingar - inkasserade och utserverade ungefär 200 fika.


Nu börjar strax landskamp i fotboll mellan konungariket Svedala och den lede dansken. Förlust på nationaldagen skulle bli för bittert. Kommer att lubba in när jag hör att det rafflar till sig men blir annars sysselsatt med att knyppla ihop predikan för i morgon. EFS flyttar denna helg ut till sommargården Lillstrand och har bett mig dela ord och tankar.


Rubriken? De som var församlade i kyrkan var näst intill alla av 60+årgångar och svenskfödda. Men några yngre fanns - mestadels nya svenskar födda i utomlandet.



*  Delar av fjolårsinlägget så var det skolavslutat, flickvänsstudentat och nationaldagat berör dessa känslor. Det jag skrev då gäller i allt väsentligt än.
**  Upplevs ordvalet konstigt rekommenderar jag torbjörn lindahls blogginlägg Lutherdom och protestantism del 1 och del 2. Med efterföljande kommentarsamtal belyser de inläggen ordens betydelser på ett intressant och bra sätt.

Kommentarer
Postat av: Kyrkvärd på språng

Detta är lite typiskt nutida-svenskt. Man är osäker om man vill ha sin monarki kvar. Lite halvrädd för att visa sin flagga. Annat krut är det i andra versen i Rickard Dybecks text "Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat ditt namn flög över jorden.

Jag vet, att du är och du blir, vad du var..." Detta skrevs allstå 1844, 35 år efter att man förlorat Finland. Månne han drömde om att ta tillbaka den gamla kronkolonin? Eller ville han rent av ut och härja i Europa igen?

2009-06-06 @ 20:27:26
Postat av: bloggaren själv

Klart vi vill ta tillbaka!

Åtminstone de svensktalande delarna.

Till att börja med...

;-)

2009-06-06 @ 22:32:49
Postat av: SSu

Men alltså. 60+... Många, ja men inte alla. Inte jag, då. Absolut inte! Och Brassets medlemmar, då? Tjejtrion? Nog var de flesta annat än 60+ och dessutom helt svenskfödda (vad nu det spelar för roll). Eller var ditt syfte att fungera som profet? Om Älvsbyns politiker inom kort drar ner rullgardinerna för skolans instrumentundervisning försvinner tämligen fort alla musiker. Nästa år kanske: Inget Brass, bara dött. Inga andra än alla 60+ som du valt att se detta år. Det blir ett tråkigt nationaldagsfirande.

Men din notering om att kyrkan kändes kapad för andra ändamål kan det ligga någonting i. Nationell patriotism? Lokala politiska syften? Förmodligen, invävt i psalmer och bibeltexter. Kanske även predikan hade ett mångbottnat syfte? Intressant. Rätt eller fel?

2009-06-06 @ 23:23:24
Postat av: bloggaren själv

Min beskrivning 60+ handlad om dem som kommit för att delta utan att ha medverkandeuppdrag. Korrekt är att bland musiker och sångare fanns ett märkbart yngre - alltså blondare - inslag.

Ingen skugga över någon medverkande! Kvalitativt bra alltsammans. Det är "storsvenskheten" i konceptet jag är tveksam till. Fanborg vid kyrkans altare - typ.

2009-06-07 @ 08:28:37
Postat av: Kyrkvärd på språng

Träffade nyss en äldre dam som beklagade sig över avsaknandet av flaggor i församlingsgården. "Det var ju därför vi var där, för att fira svenska flaggans dag" var hennes åsikt.

2009-06-07 @ 15:15:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0