tre nivåer - eller en

Familjen sover - jag skriver...


Det var också inledningen till vad jag publicerade igår förmiddag. Läsarna kanske av detta tror att jag är ett under av tidig morgonpigghet och den övriga familjen är lata sömntutor. Så är ingalunda fallet rent generellt men nu ett par dagar verkar de andra mer sovautiga än jag. En faktor bakom detta fenomen är den i grannstaden pågående PiteåDansarOchLer-festivalen vilket gjorde att yngste sonen - kallad Heffaklumpen som liten - anlände till hemmet först i den arliga fågelkvittertiden sedan han i goda vänners lag tillbringat fredagskvällen med tillhörande småtimmar med musiklyssnande. Att det sedan till detta hos mig och madammen föreligger en allmän till semestern hörande tidsförskjutning spelar givetvis en viss roll och då det påstås att jag snarkar blir ibland nattvilan för min intillliggande något störd och kan behöva morgonkompenseras. Skall nu rätt vara rätt bör också nämnas att äldsta dotterns - Snuppans - arbetspass började någon gång vid sjutiden i morse och hon därför inte faller in under sömntutebeskrivningen.


Ensamma morgonstunden är egentligen en bra tid. Lokala Världsbladet i pappersform kan genombläddras och funderingar funderas till avnjutande av en kopp te och en pris snus. Och till detta kan ett blogginlägg påbörjas i lugn och ro. Påbörjas är här ett viktigt ord eftersom en eventuell publicering av det skrivna blir aktuell först när det skrivna blivit färdigskrivet och det ingalunda är säkert att det som skall skrivas hinner bli skrivet innan andra familjemedlemmar skruvar sig upp i vaket och umgängesbart tillstånd.


Lokala Världsbladets ledare var vad jag tänkte mig kommentera när jag slog igång datorn. Nu har detta inlägg kommit att bestå av över 300 ord och handlar ännu inte om det jag tänkte att jag skulle tälja tankar kring. Lång och vidlyftig inledning alltså. Rent sömnpiller om det vore frågan om en predikvarmkörning eller något liknande.


Ledaren idag handlar om kyrkovalet och ger stor uppmärksamhet till de etablerade kyrko-politiska krafternas välkomna sten i skon - Sverigedemokraterna. Insprängt i framställningen redovisas fakta som att valet sker på flera nivåer - lokalt, regionalt och nationellt - och att man till kyrkans skall välja ungefär nästan tre gånger så många som skall styra verksamheten som det finns anställda de styrande skall styra. Bara det är ju egentligen något märkligt. Tänker man sig att en kommun skulle ha dubbelt så många i fullmäktige som man har anställda i skola, vård, omsorg och annat sutte vi ju alla på ett mandat - typ.


Att det är direkta val till alla tre nivåerna spelar de kyrkotillhöriga tänkbara väljarna ett par små spratt. Och ganska viktiga sådana. Genom att det är så kan små välorganiserade kampgrupper typ Sverigedemokrater och Frimodig kyrka - inga jämförelser i övrigt - nå in i Kyrkomötet på nationell nivå utan att vara brett förankrade i församlingarna på lokal nivå. Och stora drakar som till exempel Socialdemokrater, Centern och Moderaterna kan befästa sin ställning med starka kandidater i Kyrkomötet samtidigt som de knappt får ihop folk till lokala listor i församlingarna*. Detta förhållande innebär att det för varje mandatperiod mer och mer skevar mellan kyrkans lokala grundläggande nivå och de regionala och nationella understödjande nivåerna**.
Vidare: De etablerade partierna - förlåt: nomineringsgrupperna - och kampgrupperna fokuserar på den nationella nivån och den lokala situationen faller ur synfältet trots att den många gånger får bära konsekvenserna av den nationella nivåns framfart. Ett aktuellt exempel på detta är att laestadiander i Haparanda nu lämnar den lokala församlingen då man nationell tagit beslut som ogillas av dessa laestadianer bland vilka det gissningsvis på lokal nivå finns en och annan som låtit sig utses som förtroendevald med samma parti/nomineringsgruppsbeteckning som beslutsfattarna på riksplanet. Rörigt - eller hur?


De nationella frågorna blir dominerande i kyrkovalet och var och en som kandiderar lokalt drabbas av detta på ett par sätt som gör att jag själv kastar in min kyrkopolitiska handduk denna höst. Lokalt har jag under två mandatperioder figurerat på (s)listan härstädes för att söka bidra med kunskaper och erfarenheter in i det lokala sammanhanget och det lokala program vi gick till val på 2001 och 2005 har jag inte haft några som helst problem med - tvärtom***. Dock förutsätts jag bara för att jag lokalt framträtt som (s) gilla och stödja stolligheter som drivs av (s) på nationell nivå - och detta både av (s)are och icke(s)are. Denna fokusering vid den nationella nivån är en sak som gör att jag inte vill i detta val finnas som kandidat i kyrkovalet. Givetvis finns fler anledningar men de redovisar jag inte förrän i januari nästa år - kanske.


Bilden visar mandatfördelningen i Kyrkomötet. Sektorerna är om man går i medurs ordning: Socialdemokrater, Moderater, Centern, Kristdemokrater, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänstern. Dessa etablerade rikspolitiska sekulära partier innehar således mer an tre fjärdedelar av det från staten skilda trossamfundet Svenska kyrkans högsta beslutande organ.

I den återstående knappa fjärdedelen kommer så de sinsemellan helt olika Partipolitiskt Obundna (POSK), Frimodig Kyrka, Öppen Kyrka, Sverigedemokraterna och tre smågrupper med ett mandat var.


Av Världsbladets ledare ser man att (s) valt att som huvidmotståndare ha Sverigedemokraterna och delar av Frimodig kyrka - även om det senare inte sägs rent ut.


*  I Älvsbyn finns till exempel inga Moderater i kyrkofullmäktige.
**  Det är faktiskt så det är tänkt - alltså att församlingen är den grundläggande nivån där det viktiga händer. Och stiften skall smörja, inte styra, församlingarna. Och den nationella nivån har motsvarande icke styrande stödfunktion.

***  I det sammanhanget har väl problemet snarare varit att när det kommer till att genom beslut påverka utvecklingen har flera lokala sossar liksom glömt vårt program och i stället lierat sig med kyrkokonservatismens högborg (c) så att till exempel den vision av ökad internationell solidaritet inte kunnat genomföras.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0