bli präst?

Sex personer vigdes nyligen i Luleå domkyrka till präster. Två av dem är män, fyra* kvinnor. Vid samma tillfälle vigdes fyra diakoner - alla kvinnor. Sista sidan, alltså stiftssidan, i det igår brevlådeneddimpande numret av Kyrkans tidning förtäljer och illustrerar detta. Att flera av de 10 tidigare varit elever jag haft att göra med i samband med Svenska kyrkans grundkurs på folkhögskolan gör givetvis både nyheten och bilden extra intressant och får mig att säga:

Grattis! Välkomna i vigningstjänstflocken!


Samma Kyrkans tidnings förstasidas huvudrubrik är Färre män väljer att vigas till präst och näst intill hela det följande uppslaget ägnas åt det ämnet - som om det var något nytt. Männen väljer bort prästyrket är rubriken för artikeln inne i tidningen. Läs den genom att följa länken!


Jag tycker denna sak är intressant och som sagt inte något nytt. För ungefär tio år sedan påtalade jag för en i den kyrkliga hierarkin relativt högt inordnad person behovet av medvetna åtgärder för att rekrytera män till tjänst i kyrkan. Min tes var - och är - ungefär den att balans mellan män och kvinnor någotsånär nu börjar råda i prälleriet löser ju inte den näst intill totala feminiseringen man kan notera vad gäller vilka som vill bli diakoner eller pedagoger.
Jag vet! svarade personen, men skulle man driva frågan så.... - och här citerar jag inte vidare eftersom jag lovat att inte säga vad personen sa. Vederbörande menade att frågan var för het.


I artikeln sägs att man på kyrkokansliet i Uppsala är medveten om situationen men att man inte gör något specifikt i frågan utan arbetar långsiktigt - typ. Det är säkert sant men inte har då jag under de snart femton år jag funnits med i utbildar- och rekryteringssammanhang märkt att samtal förts i denna fråga eller att man skulle se feminiseringen av kyrkan som inte något enbart positivt. Och observera att jag här tänker på och skriver om kyrkoarbetare generellt, inte bara om prästerna som det så lätt ensidigt fokuseras på.


När jag för dryga 35 år förberedde mig för att bli präst signalerades bland studenter, från biskop och i alla sammanhang att det jag skulle ut i var en - använder nu medvetet "världsliga" ord - opinionsbildande och i god mening propagandistisk uppgift. Det handlade om att bygga Guds rike, att sprida tron på Jesus och söka lotsa människor till och vidare i denna tro men också att stödja människor i alla deras livssituationer. Detta upplevde jag vara kyrkans hållning även om och trots att kanske flertalet svenskar gärna såg henne som en form av serviceinrättning.


För femton år tyckte jag att ordningen i det nyss nämnda ändrats också internt. Kyrkans roll sågs (och ses) nästintill som en stödfunktion i välfärdstaten om människor skulle uppleva sig ha behov av den. Hon skall, som en vårdcentral ungefär, finnas vid behov. Eller som Inlandsbanan som självklart alla vill behålla men ingen vill åka på. Och detta uppfattar jag numera inte enbart som en sorts "svenssonåsikt" utan också en hållning hos hennes egna utsedda företrädare och dem hon utser att företräda henne - diakoner, präster och andra.


Om det är det ökade antalet kvinnor i vigningstjänsten som skapat denna glidning eller om det är förskjutningen som gör att männen inte längre låter sig kallas, kan jag inte självsäkert bedöma. Vad som är höna och ägg är i sanning inte lätt att fastställa. Men intressant är det.


*  Kursiveringen gjordes efter Ann O Nyms korrekturpåminnelse.

Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

6 personer vigdes till präster varav 2 var män och 2 kvinnor, vad var resterande två? androgyna ??

2009-07-03 @ 10:44:38
Postat av: Barajag

Det finns en hel del män som har kallelsen, men får inte bli präster. Detta är ett dilemma men kommer kanske att få en lösning en dag. Sv. kyrkan är otrolig tolerant mot alla möjliga nymodigheter, men om man vill hålla sig till de klassiska uppfattningarna, så är man låst ute från vigningstjänster.

2009-07-03 @ 11:38:21
Postat av: bloggaren själv

Ingen var androgyn Ann O Nym!

Mattematiken korrigerad.

2009-07-03 @ 12:03:10
Postat av: Tobbe

Vad tur att den i den kyrkliga hierarkin relativt högt inordnade talade med en pålitlig person som du! Tänk om han talat med Dag Sandahl istället då hade han för länge sedan varit citerad å blogg eller i kyrkomötesinlägg eller bådadera!



Den ojämna rekryteringen är ju ett stort problem. Men ingen kan tala om det, än mindre göra något åt det.



"Bara jag" har givetvis helt rätt i sin analys.

2009-07-03 @ 13:27:09
Postat av: Pär

Tyckte att rubriksättningen var intressant: Färre män väljer att vigas till präst. Sen när började man välja att vigas till präst? Färre väljer att läsa till präst, färre vill bli präst eller något liknande hade väl varit bättre.

2009-07-03 @ 16:02:07
URL: http://teologinorr.wordpress.com
Postat av: Fred

Obalans är aldrig bra.



Något måste göras men vad du menar med feminiseringen av kyrkan känns något svår. Jag tolkar det som att fler kvinnor finns som anställda medarbetare i Svenska kyrkan. En ovanlig användning av begreppet, låter nästan som du använder det en aning förminskande ...



Dagens anställda kyrkoarbetare får nog ungefär samma uppmaning som du själv fick. Däremot är det en stor skillnad att vara kyrkoarbetare i ett enhetssamhälle än i ett mångfaldssamhälle. Uttrycken skiljer sig åt men uppdraget är samma. Idealiseringen av dåtiden är en ganska utbredd sjuka ...



Själv ser jag en annan förskjutning som kan ha betydelse för en oroande obalans.



Det är ganska välkänt att där kvinnor får mer att säga till om och kommer upp i hierarkierna där sjunker statusen. Där det inte finns status där vill inte män vara med längre.



Vi män har helt enkelt svårt att vara kvar i organisationer där medmänniskan är viktigare än makten och statusen.



... den förskjutningen finns också i Svenska kyrkan. Den är bra men den intresserar inte så många män :(



2009-07-05 @ 22:11:55
Postat av: bloggaren själv

Jag menar INTE feminisering nedlåtande - men sakligt. Samma fenomen har under en längre tid också präglat till exempel den svenska skolan vilket inte betyder att den blivit sämre - bara annorlunda. Och sämre i den meningen att både pojkar och flickor - nu talar jag om skolan - kommer att bli berövade förebilder av det ena könet.

Jag tror att diakonatet som exempel skulle berikas av en jämnare könsfördelning, kanske också förändras. Givetvis bör dess status förstärkas utifrån uppdragets värde i sig oberoende av om det är män eller kvinnor som utför det.

Det statusresonemang Fred beskriver är vanligt men behöver bekämpas i kyrkan på alla sätt och vis. Löner är ETT sätt. Samarbete och att inte alltid låta präster vara de tongivande är ett annat.

Till sist: Visst har jag levt några år - 56 år ung som jag är. Men enhetssamhällets tid har jag aldrig upplevt. SÅ åldrig är jag inte. ;-)

2009-07-06 @ 01:12:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0