nästan arg
Nu är jag nästan arg. Åtminstone en liten smula jätteirriterad.
De i andra inlägg omnämnda julklappsskidorna provåktes igår. Inga fel på grejerna. Idag var det dags igen. För en ny tur.
Familjen hade med hjälp av den skidställsförsedda gamla bilen stuckit till Kanisbacken för att åka utför. Där finns oerhört fina skidspår men jag avvaktade något eftersom det där skulle avlöpa skidtävling och jag inte önskade förvirra mig upp på prispallen. Dessutom finns 300 meter från vår egen brevlåda ett annat bra elupplyst skidspår. På Åsen. Lämpligt att beskidra.
Sagt och omklädd tog jag mina fina grejer och spankulerade till spåret. Preparerat för både klassisk åkning och skäjt. Jag är en klassiker - därtill långsam sådan - som alltid funnit skäjtning vara en tilltrasslad historia och en röra av översnubblingsbara skidspetsar och dito stavar.
Spåret var inte sådär jättepreparerat. Gissningsvis hade spårmaskiner med därtill kopplad personal varit fullt sysselsatt vid Kanisområdet. Så de av blåsvädret främst på nyårsafton neddråsade pinnarna och kottarna fanns här och var. Det gör mig inte så mycket eftersom det är naturens egen lag och så länge jag inte har klister under skidorna funkar det hyfsat.
Men vad är det för idioter som promenerar i spåret!!
Jag såg inga. Och tur var det. Sannolikt hade jag bitit skallen av dem. Och hade de haft hund med sig hade jag troligen svalt skallen. Med mössa och allt.
Men jag såg spåren. Överallt. Spåren efter fotgängare. Som måste varit helt utgängade i huvvet. De promenerar ju i spår preparerade som skidspår. Det är ju för katten som att tvätta kläder i badhusets simbassäng. Eller cykla på bibblan. Avskruvat så det inte är sant!
Det finns hur mycket trottoarer som helst.
Och häfteligen sammanpackade skoterspår.
Så Varför?? Jag ropar Varför??
Bengångarna har väl dessutom haft stavar. Och idkat stavgång. I många fall.
Men deras skallekraft har inte räckt för att komma på den nya motionsgrenen Stavgång på skidor. Alltså polemaspromenad med stavar samt bräder på fötterna. I skidspår.
För visst vore det en fin idé? Har man skidor på fötterna kan man ju faktiskt gå-åka. Man måste inte dra på i motluten som en Charlotte Kalla som ätit flugsvamp. Och med skidor på fötterna offrar man ju verkligen för sina medmänniskor och avstår från att sabba spåren för de vill åka skidor.
Är det för mycket begärt?? Jubelhöns!!
Det är såna här gånger som det känns lite överflödigt med analyserande frågor av typen "Vad menar du".
Jag var själv på Kanis igår. Eljusspåret är sju kilometer. Lägger man dessutom till de slingor som serpentinar sig vid flanken av slalombacken blir det kanske 8,5 km. Detta förutsätter att man inte vänder vid järnvägsviadukten utan ger sig i kast med den våldsamt kuperade drygt tvåkilometerlånga slingan, kallad folkhögskolans spår. Just där passerade jag en stolt familjefar på spark, eller egentligen bakom, för på sparken satt en typ tvååring. Sparken skapade eget "spår", dock på skatingsidan. Jag körde klassiskt, så det var inget problem att passera.
Jag sa inget, men likt Stig, så tänkte jag VARFÖR?.
För några dagar sedan mötte jag en stavgångare på Kanisspåret. Nu vet jag vad jag borde ha gjort. Stannat och frågat: Har du tappat skidorna?
Vad synd att man inte fick var med. Men detta är en del av människans sanna natur. Om något är förbjudet då gör man precis tvärt om och det börjar när du är bäbis och slutar på ålderdomshemmet. Men synd att man inte fick vara med eftersom jag ler vid tanken. Jag är också klart imponerad av din förmåga att uttrycka vad du känner utan att använda fula ord.
Johnny
Helt oavsett frustrationer över skidspår tänkte jag bara upplysa dig om att den tidigare i kommentarer efterlysta predikan nu finns upplagd!
vilka tankar kan bloggägarn tänkas tänka kring tavlor som denna http://kognitivdissonans.blogspot.com/ ?
Jag gillar verkligen benämningen "stavgång med skidor".
Jag gillar verkligen inte den företeelse du beskriver.
Jag håller mig också till den klassiska stilen. Jag har noll kordination så därför är klassiskt enklare. Vad tragsikt med alla fotspår i spåret!
Nej, Spåren på Åsen är, och har dom senaste 10-15 åren varit en stor katstrof.
Att däremot åka skidor på kanis är en stor upplevelse, bättre spår kan man knappast finna i Sverige.
Men i Maj-Juni, då snön har försvunnit och marken har torkat upp så är Åsen ett mycket bra ställe att springa/ gå motionera på.
Men som sagt var, vintertid är Åsen tyvärr inget alternativ om man vill åka skidor.
