tiden alltför kort
I tidigare inlägg har jag ibland lovprisat det lokala biblioteket som kanal för inlånande av böcker från alla möjliga andra bibliotek. Allt går att beställa men jag beställer inte allt. Bara någon myko bok jag sett i en litteraturförteckning eller liknande. Och då i smala ämnen, oftast Bibelvetenskap*.
I 30 dagar - drygt - har jag nu haft hemlånat A history of israelite religion in the old testament period i två band. Författaren är en ofantlig grundlig tysk - Rainer Albertz - och enligt recension är verket en standardtegelsten i ämnet.
Han utgår från det självklara att berättelserna om händelserna inte skrevs när det hände utan i många fall långt senare. Med det kommer berättelserna inte bara nämna händelserna utan framför allt vara författarnas urval av och bedömning av händelserna. Alltså faktiskt säga mer om berättarnas situationer än om vad som faktiskt hände.
Detta är Bibeltolkningsallmängods - alltså att berättelsen har (minst) två skikt: händelsen och berättandet. Och att vad som hände faktiskt inte alltid går att få ett klart grepp om.
Det Albertz gör är att han till berättelsernas efterhandssyn lägger arkeologi, botanik, annan historieforskning kring politiska och framför allt ekonomiska och sociala förhållanden för att få en bild av olika historiska förlopp. Volym 1 behandlar tiden från Israels början i nomad och ½nomadsamhälle över en lös stam- och klanfederation och införande av monarkin samt hur den på olika sätt utvecklades fram till deportationen till Babylonien och fångenskapen där. I volym 2 jobbar han vidare från fångenskapen och återvändandet till tiden strax före Jesu födelse. Summa summarum rör det sig om 740 sidor.
Tror nu någon att jag hunnit läsa detta under jul och nyår samt januari så är det inte klokt vad man i så fall tar miste. Halva första bandet har jag läst i då jag inte varvat med andra böcker. Funderingen att köpa volymerna över nätet strandade på kostnaden: nästan 800 slantar. För den summan kan jag ju fjärrlåna den 80 gånger och troligen kommer jag att göra det. Inte 80 gånger givetvis. Men vid senare tillfälle. För att läsa igenom noga. Men inte just nu.
Fredag kom påminnelsen från biblioteket att de vill ha tillbaka verket.
Jag lommar dit imorgon måndag - eller senare idag då uret nu är 0100.
Och lämnar tillbaka ½- och olästa böcker med känslan: Tiden allt för kort!
* Som regel bemöts jag nyfiket och glatt när jag hämtar ut mina nörd-böcker. Vid ett tillfälle har dock bibliotekarien faktiskt visat ännu djupare omsorg än vanligt. Det var när jag hade beställt en doktorsavhandling om hur begravningsentreprenörer uppfattade och resonerade kring sitt jobb. Då sade hon (tidigare konfirmand): Nämen Stig! vad är det egentligen för böcker du läser?
Om du ber riktigt vackert kan jag nog eventuellt tänka mig att låna ut böckerna i fråga. Det som för min del blir lite oroande är att du betraktar dig som nörd eftersom du lånat Albertz på biblioteket. Vad blir man då om böckerna finns i ens egen bokhylla?
När nö(r)den är som störst är hjälpen närmast!!
Har du dom? Vad har du mer?
Och: Har du läst dem??
Jodå, jag inte bara har dom, jag har dessutom läst dom. I en icke-språklig litteraturdistanskurs i GT:s exegetik. Vill minnas att jag fann dem högst intressanta och någonstans noterade "bör läsas igen". Vilket jag naturligtvis inte gjort.
Frågan "vad har du mer?" ber jag om anstånd med...
