stigstrombergsson

Jag fortsätter utläggningen av mina utläggningar i samband med ungdomslägret. Exakt detta blev väl inte sagt utan det är en sammanställning av min fusklapp med minnet av vad som kom att yttras vid 22.30-tiden igår kväll. om en stund skall vi fira mässa igen…

Beredelseord kväll 29/12

Jag vill ta med er på en resa till en plats med ett hål. Eller två.
Med bilder jag tog i oktober.

Den första är ett runt hål täckt av ett kloaklock – i Betlehem där man låter stjärnan finnas till och med på kloaklocken. Jag valde den för att med den bilden berätta något om hur Gud arbetar. Gud verkar under ytan, inifrån. Det är under ytan Gud genom sin förlåtelse transporterar bort skiten. Dolt för insyn.

Den andra bilden är ett hål till – ett fyrkantigt. Också i Betlehem. Ingången till födelsekyrkan. Alla vi i rummet kapellet behöver nog böja oss lite när vi går genom den gluggen – så liten är den. Väl därinne är man i en ortodox kyrka. På ett sätt är den ganska ful. Eller i vart fall kitschig.
Där finns ikonostasen – en vägg med ikoner – mellan kyrkorummet och altaret. Och så är det ljus och oljelampor och oljelampor och ljus och ännu mer ljus överallt vid ikonostasen och längs väggarna och hängande från taket. Och så röda julgransbollar överallt. Märkligt.

Till höger om ikonostasen går man inunder altaret. Där är födelsegrottan. Med mer oljelampor och ljus i en nisch där marken är täckt med plattor. I plattläggningen finns ett hål och stoppar man ner handen där kan man känna markytan där Jesusbarnet legat.

Är platsen äkta? Var det där? Inte vet jag. Dessutom spelar det ingen roll om det är på rätt ställe eller 200 meter fel. Platsen blir viktig, helig, eftersom folk håller den helig. För det såg jag att folk gjorde. Hängivet. Där i grottan trängdes ortodoxer som korsade sig, böjde sig till marken, kysste plattorna och bad. där var katoliker som korsade sig katolskt, böjde knä och bad i vördnad för det som hänt på platsen. Och där fann jag mig själv och andra protestanter på evangeliskt vis jagande bra kameravinkel. Och lite skämdes jag kring hängivenheten – eller snarare bristen på.

Två hål – i samverkan. Det är bilderna i samverkan jag vill åt.

Gud lät sin son födas i en grotta. Under ytan. Inte uppe på ett berg, inte som kejsar Augustus son i Rom högt upp i maktens korridorer. Gud kommer i stället nedifrån. Inifrån. Det är under ytan Jesus föds – han som blir kraft till frälsning om vi tar fasta på temat i gudstjänsten tidigare ikväll. Och det är inifrån det slutna som kraft får verkan. Dynamit i ett borrhål smular berg. Sprängs den på toppen ar det bara fyrverkeri.

Och så – för att sent på kvällen blanda alla metaforer och bilder – kan det sammanfattas:
Jesus föds under, kommer nerifrån, inifrån för att Guds kraft skall få störst verkan. Han kom och ordnade det så att all skit i världen, all skuld, all synd kan transporteras bort i förlåtelsens kloaksystem – om man får ha en sådan bild. Och i Nattvarden kommer Han också underifrån genom att låta bröd och vin vara hans kropp och blod. Och så verka i oss – inifrån.

Vi ansluter till detta genom att be och bekänna….