liten strandfauna
De senaste dagarnas väder - högtryck med sol och värme - lägger något av locket på vad gäller intellektuella funderingar av skilda slag. Så orkar bara hjärnan inte med att i solgasset begripa vad som står på sidorna i den bok jag för tillfället utsett till läsning. Titeln är No salvation outside the poor - prophetic-utopian essays och består av ett antal separata kapitel eller artiklar skrivna av befrielseteologen Jon Sobrino från El Salvador. Mer tredjevärldenteologi alltså. Igår lämnade brevbäraren dessutom ytterligare en bok - Psaltaren enligt Septuaginta som jag nog i en avlägsen framtid kommer att kommentera under kategorin Exe-geten bräker.
Sådärja! Efter att för läsaren visat prov på min kvasiintellektuella hållning vänder jag tangentbordet till att behandla några sol-och-sommar-fenomen jag mött. Eller snarare olika sorters badstrandsbesökare man kan se och studera vid besök i sådana ekosystem.*
Igår styrdes 7-manna-kosan medelst av arbetsplatsen inlånad minibuss till Pite Havsbad och vad som skulle visa sig bli en riktig kanondag. Sol, vind och vatten i behaglig mix. Och inte så förskräckligt mycket folk. I alla fall inte i början av dagen. Men några intressanta arter av badgäster såg jag dock.
Ett kraftigt exemplar av jyckevallare såg jag tidigt en bit ut i vattnet. Jag skulle nog inte lagt märke till henne om det inte varit för själva jycken. Vovven var en tax som 40 meter från stranden inte simmade utan fortfarande bottnade. Det sågs i seendeögonblicket som ett bra belägg för badstrandens långgrundhet. Först sedan jag senare under dagen sett skylten om att man inte får ha med hundar på plajan kom jag att fundera över individen i andra ändan av kopplet som jag därmed kunde klassificera som en Storväxt illiterat jyckevallare.
En smärre flock Pratsamma socialproblemstrandsnattrare häckade mycket nära vårt revir invid en stor tall. Deras samtal kring skola, skolk, åtgärdsplaner etc blev så intressant att ½belyssna att korsordet fick vila. Ett tag trodde jag nästan att det var en grupp glappare som fanns inom hörhåll. Glapparen är ett otäck - men tack och lov sällsynt - skadedjur som vitt och brett pratar om sådant han eller hon erfarit under sekretess. Dock visade det sig vara en grupp snattrare som var där och som passade på att dryfta egna och närståendes erfarenheter och situationer.
Som en liten utvikning kan nämnas att släktet problemstrandsnattrare har många underarter. Exempel på sådana kan vara den tonåriga motorproblemsstrandsnattraren - oftast hannar. Den ofta intillfiltutlagda jämnåriga kärleksproblemssstrandsnattraren uppträder mestadels som ett par eller en grupp honor vilka med åren utvecklats till varianten medelåldrig relationsproblem-strandsnattrare. Själv är jag inte sällan ett vackert exemplar av den mer sakrala gruppen kyrkoproblemstrandsnattrare - allt beroende på vilka andra fåglar stranden vid det aktuella tillfället hyser.
En bit ifrån oss, inne bland strandrågen, låg på avstånd från varandra två exemplar av arten Väl brunstekt solsovare. Om det var underarten Bakfull väl brunstekt solsovare eller bara Avslappnad väl brunstekt solsovare kan jag inte avgöra. Biotopen Pite havsbad kan innebära att den förstnämnda varianten förekommer något mer väl representerad än annars.
När en Väl brunstekt solsovare återfinns på filt eller i solstol i ryggliggande läge noteras inte sällan ett för arten karakteristiskt rytmiskt knarrande eller halvsnörvlande läte. Ligger solsovaren på sidan har den ofta - främst i sin flintskallige hanevariant - huvudet täckt av en handduk eller en tidning. Liggandes på mage krävs beröring eller tillsägelse om man skall kunna skilja arten från den mycket vanligare Alldaglige solslapparen i paus från tidning eller bok.
Givetvis finns ännu fler arter. Många fler. Alla kan inte beskrivas i ett inlägg. Nämnas kan dock att för utomstående skulle nog våra egna medresta ungdomar tidvis kunna tas som Fotbollande sandsprättare och Vågtumlande kusindränkare.
Själv kunde jag ett tag katalogiseras som ett exemplar av den mycket vanliga arten Badklädd soltuppare. Frågan är dock om det egentligen är en egen fågel eller om det är ett beteende gemensamt för många av de på sommarstranden levande arterna. Här är forskarna oeniga men egna laborativa experiment har lärt mig att soltupperi kan känns väldigt skönt men också, på ett bedrägligt sätt, skapar ett eftertillstånd med karaktär av markant seghet.
Den bild jag låter beledsaga detta inlägg togs dock inte på havsbadet utan ett par dagar tidigare på en annan strand där jag kunde observera ett vackert exemplar av Medelåldrig påklädd skuggslumrare. Bilden togs på långt avstånd med hjälp av mobiltelefon och har sedan beskurits till totalstympningens gräns - därav kvaliteten.
* Jag tänkte skriva dylika ekosystem men det hade kunnat få läsaren att felaktigt tro att de besökta badplatsernas stränder, bottnar eller omgivningar var dy-lika, leriga och allmänt geggiga.
"Själv är jag inte sällan ett vackert exemplar av den mer sakrala gruppen kyrkoproblemstrandsnattrare"
Huruvida bloggägarn är fager eller inte är ett spörsmål som tål att dryftas och som vid en närmare granskning torde få anhängare och belackare vars kvantitativa approximation är lika. Icke desto mindre är det ingen som helst tvekan att han ingår i subgruppen skäggig kyrkoproblemstrandsnattrare.
Såg du nåt exemplar av tådoppingen? (Viss släktskap med skäggdoppingen kan finnas)
Nu har jag skrivit lite på min blogg igen...
