(s) gnuggar tassar
Har alldeles nyligen för en stund sedan tittat på Nordnytt. Vanligen brukar söndagens Nordnytt inte innehålla något referat eller någon snutt kring någon gudstjänst som firats under helgen. Varför man inte lika regelbundet som man från den regelbundna idrotten rapporterar från det regelbundna gudstjänstlivet - som sammantaget drar "större publik" är en mediastrategi jag så vant mig vid att jag inte ens tänker på det. Fast det är ju så. Om man tänker efter. Nu fanns dock något Nordnytt fann intressant:
En Bibelhelg i OAS-rörelsens och Nederluleå församlings regi i Stadsökyrkan.
Nordnytt far dit, visar filmsnutt, berättar sakligt om OAS-rörelsen och det nej-sägande till kvinnliga präster som en del OASare har. TV intervjuar den lokale distriktsprästen, den tillreste talaren samt som grädde på moset indignerad kyrkorådsordförande av (s)nitt som talar kraftfullt och vill stoppa slikna kvinnoprästmotståndarledda sammankomster.
Vad är det då som gått av stapeln? Egentligen?
- En professor Lennart Möller har talat kring arkeologiska fynd som relativt nyligen gjorts och hur de kan relatera till berättelsen i Andra Mosebok om Befrielsen ur Egypten. Han är professor i miljömedicin och alltså inte yrkesteolog utan mer en lärd amatörsådan - som Jonas Gardell ungefär, inga jämförelser i övrigt. Han - professorn alltså - är också medlem av EFS riksstyrelse.
- Bibelhelgen började på fredag kl.19:00 med välkomstord av församlingens kyrkoherde Ulla-Lena Bäckman. Sedan blev det föredrag och servering innan dagen avslutades kl. 21:00 med Mässa ledd av gästande präster Torbjörn Lindahl och Stefan Aro.
- På lördag kl. 13:00 ledde Ulla-Lena Bäckman en inledande andakt som följdes av två föredrag med mellanliggande servering. På kvällen kl.19:00 förkunnade Stefan Aro i en Predikogudstjänst med lovsång. Och så fika givetvis.
- Söndag kl.10:00 firades Högmässa ledd av distriksprästen i Stadsökyrkan Lars-Gunnar Ottestig biträdd av Torbjörn Lindahl. Efter servering sedan ytterligare föredrag under temat: Exodus, Israels historia.
- Medverkande under dagarna var alltså kyrkoherde Ulla-Lena Bäckman, komministrarna Lars-Gunnar Ottestig (Nederluleå), Torbjörn Lindahl (Örnäset) och Stefan Aro (Svanstein).
Detta - eller dessa människor - fick nu fru ordföranden i Nederluleå kyrkoråd att ta luft. Och prata på om hur hon absolut inte vill att församlingens skall förknippas med den rörelse som både hennes distrikskomminister och hennes kvinnliga kyrkoherde låter sig förknippas med. Fast riktigt så tydligt talar hon inte. Det sista är min slutsats.
Fast det kan egentligen bli väldigt intressant. Vems attityd skall få råda? Kyrkoherde Ulla-Lena Bäckmans inklusiva samarbetsförmåga eller (s)ordförandens stänga-ute-attityd? Detta kan bli en intressant fortsättning.
Men det illmarigaste med hela saken är att jag tror OAS-rörelsen egentligen - oavsiktligt - gjorde (s)ordföranden en stor tjänst. Hon är ju nu i den belägenheten att hennes nomineringsgrupp, likt många traditionella politiska grupper, börjar svettas och våndas över vad de skall hitta på för lokala frågor att gå till val på i höst. Så att folk ska rösta på dem. Så att maktutövningen kan fortsätta. Typ. Detta är inte lätt eftersom vanliga politiska partier har oerhört svårt att formulera hur de vill utveckla de lokala församlingarnas liv och verksamhet.
Så nu fick hon sin present, lätt Nordnyttsförpackad. Nu vet (s) i Nederluleå vad de skall gå till val på: Stoppa OAS-verksamheten!! Och (c) kommer att bjuda över i samma anda.
Och då den nya nomineringsgruppen Frimodig kyrka väl inte är OASrörelsen men står i viss personalunion med densamma kan (s) och (c) verkligen mana till kamp mot alla svartrocksspöken. De etablerade partierna kommer till sin stora lättnad kunna, helt befriade från ambitionen att själva formulera program och framtidsplaner, bedriva enbart demagogisk nej-propaganda.
Och jag tror att mot det sammanlagda propagandamaskineriet (s) och (c) kan mobilisera står sig Frimodig kyrka ganska slätt - tyvärr.
Jag har sett TV-inslaget och kan inte hitta något fel i kyrkorådsordförandets uttalande.
När ordföranden säger att både kyrkoråd och personal inte vill ha med OAS att göra är hon väl ute och cyklar eftersom både kyrkoherden (kvinnlig) och en annan präst samt kanske ännu fler i personalstyrkan faktiskt var med under Bibelhelgen. Dessutom är vi-stänger-kyrkan-för-vissa-som-vill-be-och-läsa-Bibeln en skittrist attityd tvärtemot själva idén med en öppen folkkyrka. Eller?
Jag har lyssnat en gång till och kan inte hitta något fel i kyrkorådsorförandens ord. Kvinnoprästfrågan är en arbetsmiljöfråga och det är ett viktigt ärende för kyrkorådet som skall se till att det råder god arbetsmiljö i församlingen.
Hon är inte ensam om denna åsikt.
Samma åsikter har man i många många församlingar i svenska kyrkan.
När man började fundera på allvar på denna känsliga fråga slutade en rad EFS representanter vara med i OAS styrelse och OAS fick inte längre ordna sitt sommarmöte på EFS Storstrand i Öjebyn.
Det var EFS i Norrbotten som satte stopp för det.
Så, var det som är konstigt med kyrkorådsordförandens ord? Hur många av hennes kollegor skulle inte skriva under det hon sa?
Jag har svårt att koppla ihop OAS med folkkyrkotanken. Jag får den motsatta känslan när jag tänker på deras teologiska profil. Skapar den inte utanförskap?
Arnaldo!
Om kvinnoprästfrågan är en arbetsmiljöfråga av den art som den framställs som - paradoxalt nog vad det verkar direkt växande i proportion till att de så kallade "motståndarna" blir färre - borde arbetsgivarna sluta snacka i TV för att i stället lösa problemen genom att lösa ut dem man anser vara problematiska! Det vore ett sätt att "sätta stopp" som skulle vara värt respekt. Att en arbetsgivare i stället möter två av sina präster via TV är definitivt oproffessionellt och ett arbetsmiljöproblem om något.
Sedan tycker jag att "sätta stopp för" och "stänga kyrkor" i sig är en oerhört destruktiv attityd - vare sig det är kyrkan, EFS eller andra som står för det. Dialog är alltid bättre.
Ja, kanske var det onödigt att uttala sig offentligt om detta. Du har rätt i det.
Men i sak har hon rätt.
Sedan kan man undra om TV-reportern har provocerat fram uttalandet. Damen i frågan kan ha råkat ut för en rad ledande frågor och sagt det hon hade tänkt säga i ett annat sammanhang.
När det gäller OAS tror jag inte att det går att ha en dialog med dess representanter. Inne i det sista har man från EFS i Norrbottens håll försökt att få rörelsen att kompromissa om kvinnoprästfrågan för att kunna fortsätta att ha OAS sommarmöte på Storstrand. Inte en chans!
Jag undrar om du reagerar så starkt därför att du tycker att Ulla-Lena Bäckman har blivit illa behandlad och därför har du kontrat och skrivit om kyrkopolitiska utspel som bakrund till uttalandet.
Eller är det så att händelsen har gett dig ett tillfälle att leverera en salva mot vissa kyrkopolitiska grupper?
Blev det inte ett onödigt resonemang om kyrkopolitik på bekostnad av sakfrågan, dvs. förekomsten av kvinnoprästmotstånd?
Ja, nu har jag sagt mitt!
Fast sakfrågan var en Bibelhelg med föredrag om arkeologiska fynd och deras möjliga relation till berättelsen om Befrielsen ur Egypten. samt gudstjänster med möjlighet till förbön, själavård osv. Som det var helt frivilligt att delta i. Och som folk deltog i. Det var sakfrågan.
Jag har också i sammanhang med stora OAS-möten i Älvsbyn somrarna 2008 och 2008 fört dialoger med OASare om ämbetsfrågan och finner det inte lätt alla gånger - däri har du sant. Men att "stänga dörren" för kyrkliga rörelser som inom ramen för Svenska kyrkans tro. lära och bekännelse ändå själva vill formulera en Bibelcentrerad, evangelisatorisk, karismatiska och - i detta fall - högkyrklig profil kan jag inte tycka vara rätt. Och att du som EFS-are verkar tycka det finner jag märkligt.
Till sist: Du pådyvlar mig motiv och en dold kyrkopolitisk agenda som du helt tar ur luften. Det enda jag gjorde var att mot bakgrund av en nyhetssändning gjord mot bakgrund av en (marginell) kyrklig händelse fundera kring vissa överreaktioner. Samt på slutet en fundering kring effekterna av detta inför kommande höst.
Jag har också lyssnat till Nornyttinslaget flera gånger. Dessutom har jag läst Stigs inlägg två gånger. Min slutsats:
1. Stig har rätt som menar att det handlar om kyrkopolitik. Helt korrekt att dom politiska partierna i kyrkan som vanligt är oförmögna att formulera positiva visioner för kyrkolivet (rösta på det enda verkliga alternativet Frimodig Kyrka). Alltså behöver dom leva på att ha en fiende att bekämpa.
2. Kyrkorådsordföranden yttrar sig på felaktig grund. Sannolikt har hon givetvis ställts inför något alternativ som journalisten målat upp och som hon blivit tvungen ta ställning till. Men i sak blev det fel. Journalisten beskrev helt korrekt OAS-rörelsens linje att det är vid riksmöten av olika slag som principen gäller att bara manliga präster medverkar i mässorna. Problemet - eller verkligheten - är ju att samlingen i Stadsökyrkan INTE var ett riksarrangemang (alltså blir hela den mediala ingången i saken fel redan från början). Om alltså distriktsprästen skulle ha bestämt sig för att ha med en kvinnlig präst så hade inte OAS-rörelsens ledning protesterat. Likaså: om kyrkorådet eller kyrkoherden tex skulle vilja ordna en OAS-helg med kallad medarbetare från OAS-rörelsen och i det sammanhanget låta en kvinnlig präst medverka så är det fullt möjligt. (Det massmediala) problemet är att den typen av samarbete - som förekommer på olika lokala orter - aldrig uppmärksammas. Samarbete är som bekant inte en nyhet. Konflikter - påhittade eller verkliga - är däremot en nyhet.
Tack för svaren Stig men bli inte förvånad över min reaktion!
EFS är ung. som svenska kyrkan nuförtiden, med olika teologiska riktingar och det finns mycket delade meningar om OAS. Det är inte många EFS sammanhang i Luleå stift som vill samarbeta med OAS just pga. deras syn på kvinnopräster. Det faller på den frågan, tyvärr.
Vi har våra kvinnliga präster, vi uppskattar dem och vi är rädda om dem.
Ha det så bra!
OAS har i sin ledning både kvinnoprästförespråkare och kvinnoprästmotståndare (om uttrycken tillåts). Det finns ingen officiell hållning i OAS mot eller för kvinnliga präster. Däremot tillåter man båda åsikterna, och respekterar dessa.
Talade nyss med bloggaren själv i telefon. Han berättade att han befann sig utom möjlighet att komma åt en dator under kvällen. Han beklagar därför att han inte kan skriva något inlägg. Han VÄDJADE därför till mig att genom detta inlägg berätta för hans trogna läsekrets hur många minuter det är kvar till kvällens avsnitt av LOST. Både Stigs och mina egna läsare vet ju hur djupt jag ogillar detta LOST-tjat. Läsekretsen förstår därför vilken oerhörd uppoffring och vilket tecken på mångårig kamratlig kärlek det är när jag anger att det är kvar 200 minuter till kvällens avsnitt av LOST (nej, det hann gå en stund. Nu 197 min enligt min dators klocka).
Talade nyss med bloggaren själv i telefon. Han berättade att han befann sig utom möjlighet att komma åt en dator under kvällen. Han beklagar därför att han inte kan skriva något inlägg. Han VÄDJADE därför till mig att genom detta inlägg berätta för hans trogna läsekrets hur många minuter det är kvar till kvällens avsnitt av LOST. Både Stigs och mina egna läsare vet ju hur djupt jag ogillar detta LOST-tjat. Läsekretsen förstår därför vilken oerhörd uppoffring och vilket tecken på mångårig kamratlig kärlek det är när jag anger att det är kvar 200 minuter till kvällens avsnitt av LOST (nej, det hann gå en stund. Nu 197 min enligt min dators klocka).
Det kommer alltid att finnas olika åsikter, synpunkter och tolkningar. Dessa skapar splittringar och dimridåer. Är du själv aktiv och vet på vem du tror så kanske du ser korset, men vem skall varsamt leda fram de som ännu är blinda? Jag gillar Oas i stort. Någon gång kan det kännas konstlat, men det beror nog bara på att man bara är van med hur det ser ut i det egna sammanhanget.
Kvinnopräster gillar jag inte, det behövs inga speciella präster för kvinnor, ;) Kvinnliga präster accepterar jag, fastän de ofta har rätt tama utläggningar och sällan "tar striden" som alla förkunnare som fått sin kallelse måste ta.
I min ungdom var det säkert som amen i kyrkan att komminister Strömbergsson var socialdemokrat. Nu har jag inte riktigt uppdaterat mig de senaste åren, men i inläggets sista mening kan man få intrycket att något hänt. Det är det, enligt min mening, helt adekvata uttrycket "propagandamaskineriet" som får mig att fundera i dessa banor...
Då det gäller en del prästers vädjan att i framtiden ha rättigheten att avstå att viga homosexuella, så funderar jag på om en mörkhyad taxi chaufför har möjligheten att avstå att få köra en skinnskalle?, eller om en polis kan få avstå att gripa en granne som har begått ett brott?, eller om en läkare kan vägra operera en brottsling som har misshandlat läkarens vän och där brottslingen själv blivit skadad?
Svar: -Nej det kommer dom inte att få, den personliga övertygelsen kan inte göra så att vissa yrkes grupper kan få något special avtal i sina yrken.
En fråga till dig Stig..Hur fungerar det för präster ang detta? Kan präster kräva att få ett special avtal i sitt yrke där dom ej vill viga homosexuella pga prästens egen sk övertygelse
Mvh Ola
Signaturen "Hans" upplevde i sin ungdom att komminister Strömbergsson - alltså jag - var sosse. Att jag inte varit komminister på snart 20 år betyder att "Hans" ungdom ligger en bit bak men noteringen är riktig. Eller så kanske det skall sägas att (s) var mest Strömbergssonskt och därför i allmänpolitiska sammanhang oftast - men inte alltid - fått min röst. Hitintills i vart fall.
Tyvärr är det dock så att (s) alldeles för flitigt har flåsat sig högerut på den politiska skalan så vart valsedelarna hamnar 2010 vette katten.
Kyrkopolitiskt och lokalt har jag låtit (s) ha med mig och mina tankar och kunskaper i snart två mandatperioder. Samt en mandatperiod i början av 90-talet. Således är jag där (s) fram till årsskiftet då jag slutar vara förtroendevald.
Och som i en kommentar till ett tidigare inlägg säger jag det som sägs i filmen Forest Gump: "That´s all I have to say about that". Här och nu.
Sommarmoln alias Ola - eller tvärtom.
Präster kommer inte att behöva något specialavtal när det gäller detta. Den nyss antagna lagen om samkönat äktenskap ger kyrkliga vigselförrättare RÄTT att avstå - jag skriver med versaler för att markera, inte skrika - från att viga samkönat. Därför kan det heller inte bli tal om att VÄGRA eftersom vägran uppkommer när man vägrar något man MÅSTE - typ värnPLIKT etc. Och med detta ger lagen vissa myndighetsutövare RÄTT att olikabehandla människor.
Därför skall kyrkorna avstå vigselrätten!!
Därför skall kyrkorna avstå vigselrätten!! avslutar bloggaren själv.
Så tycker många kunniga instanser, ibland med sorg i hjärtat.
Så tycker Kristdemokrater i Svenska kyrkan.
Så tycker Frimodig kyrka.
Ja Stig, ett val kommer att hållas ang den frågan dvs om kyrkorna kommer att avstå vigselrätten ett resultat som kommer att sluta med siffrorna 10-2
(ungefär) till sidan "nej vi ska inte avstå vigselrätten"
Jag skrev till Jonny följande rader nedan och skriver dom även till dig..
"Som präst så håller man inte enbart på med vigslar, en pastors jobb innebär oxå begravningar, själa vårds samtal, etc etc
-Kan en homosexuell som dör, få ( eller kan ) jordfästas av en pastor som tidigare har avstått att hålla i hans vigsel.
-Kan en pastor som har avstått att viga ett homosexuellt par senare ha själa vårds samtal med detta par som kanske senare är i kris.
Att vara präst innebär mycket inte enbart att viga."
Jag är inte homosexuell Stig jag har en flickvän, men OM jag var gay, bosatt i Älvsbyn och skulle vilja vigas i kyrkan nu då det inom kort blir tillåtet, skulle jag inte då kunna få ha samma präst som utför denna vigsel som min bror hade då han gifte sig, eller som min mor hade då hon begravdes? dvs dig Stig!
Mvh Ola
Ola - Sommarmoln.
Naturligtvis kan en präst som avstått från att viga ett samkönat par möta de anhöriga vid en eventuell begravning. Och givetvis också möta dessa i själavården. Sett ur prästens synvinkel. Precis som präster som avstått från att viga frånskilda kunnat begrava eller själavårda människor han eller hon inte vigt.
Hos prästen skall här inte finnas något hinder. Att personerna eller anhöriga också i andra lägen kanske väljer att välja bort en vigsel-avståare kan jag dock tro kommer att förekomma. Liksom det redan gör när man blivit besviken på en präst.
Men som sagt: Från prästens sida skall inte finnas något hinder - även om han eller hon avstått från att viga.
Och detta eftersom det är att viga till äktenskap prästen avstår att göra. Han eller hon avstår inte från människorna, kan mycket väl respektera och inse att den samkönade kärleken är lika mycket kärlek som i andra fall. Det är alltså inte personerna prästen avstår från. Eller deras känslor.
Så skulle jag vilja besvara dina frågor. Till det vill jag ge en liten kommentar eller motivförklaring:
Svaren kan verka hårresande eller åtminstone inkonsekventa om man har synen att det är människors känslor för varandra som är äktenskapets grund. Och så verkar många anse. Både vad gäller sär- och samkönade relationer. Och då blir frågan varför vissa människors kärlek är mindre värd än andras en vettig fråga.
Men nu är det inte känslorna, attraktionen, kärleken som är GRUNDEN för äktenskapet - kristet sett. Känslor, attraktion och kärlek är VÄGEN IN till äktenskapet (i vår kultur) och skall givetvis vara INNEHÅLLET I äktenskapet. Men GRUNDEN för äktenskapet ligger i Guds instiftande genom att göra skapelsen tvåkönad. Och i det ömsesidiga löften en man och en kvinna ger varandra. Offentligt och lagligt i det samhälle de lever i.
Detta några rader runt midnatt. Därför kanske inte fullständigt...
