min fars son
Han får mig att känna mig dum. Som om det jag jämt trott inte duger
Så uttryckte min morfinmedicineringsdimmige far sig vid ett tillfälle när han tittade på ett pratprogram på TV i vilket förre ärkebiskopen KGHammar var ende medverkande*. Idag på morgonen fylldes jag av en liknande känsla. Dock utan KGHammar.
04.45 skränade klockradion. Madammen i mitt liv skulle med bil befordras till Kallax flygplats för avgång 06.45. Och då man ska tjäcka in i god tid skulle det rullas klockan fem. 06.40 var jag hemma igen för en andra frukost - tekoppen med en eller annan smörgås. Lokala Världsbladet** låg på bordet samt veckans exemplar av Kyrkans Tidning om vilken jag säger som min far sa - men i reale i stället för i maskulinum:
Den får mig att känna mig dum.
Som om det jag jämt trott inte duger
Kyrkans Tidning är en blaska för Svenska kyrkan. Då jag är förtroendevald bekostar Älvsby församling prenumerationen av detta hus- och livorgan i akt och mening att den skall ge mig inblick i vad som händer och fötter i kyrkan i stort. Den skall spegla den mångfald av händelser och tendenser man kan finna i en rikstäckande folkkyrka, stimulera den ideologiska och teologiska debatten osv.
Vad möter mig då idag?
Ny-tro, ny-tro, ny-tro, ny-tro och ännu mer ny-tro. Ingen "old time religion" alls - faktiskt. Och den dolda agenda jag tidigare tyckt mig se bakom urvalet av publicistiskt innehåll är nu så konsekvent driven att agendan näppeligen inte längre av den mest välvillige kan anses vara dold. Utan helt uppenbar.
Två ämnesområden kan anges och då givetvis det största först: äktenskapet.
Riksdagen har ju - vilket jag gissar är bekant för denna bloggs läsekrets - beslutat att från och med i morgon byta innehållet i ordet äktenskap. Kyrkliga och frikyrkliga opinioner har motsatt sig detta - även om historieförfalskare säger att Svenska kyrkans högsta beslutande organ ställt sig positiva till ändringen***. Ledande och lydiga politiska krafter inom kyrkan har dock deklarerat att det som riksdagen beslutat skall, av samma politiska intressegrupper, kommande höst implementeras i kyrkan eftersom - enligt kyrkomötets ledande sosse - kyrkan inte kan ha en annan åsikt än riksdagsmajoriteten. För den politiska rättvisans skull nämns att också Centerpartiets ledarinna deklarerat att (c) i kyrkan skall följa (c) i riksdagen.
Fast nio biskopar har ju faktiskt krånglat...****
Kyrkans tidning speglar nyordningen lydigt och följsamt i debattartiklar och stor bilaga om äktenskapet. Mångfalden av kyrkliga åsikter syns inte. Intervjuade tycker likadant och argumenterar alla och envar mot vad som skulle kunna beskrivas som den ålderdomliga omoderna otidsenliga hållningen att äktenskap är något tvåkönat. Kyrkliga, akademiska och journalistiska personer levererar i välstämd kör det tidningen valt att leverera - alltså den på riksdagens nya majoritets nya äktenskapsdefinition grundade ny-tron.
Ingen motargumentation förekommer. Ingen problematisering. Inga andra åsikter. Ingen beskrivning av alternativa synsätt. Ingen mångfald. Bara enfald - som räkneord betraktat.
Och som krydda på moset och grädde på anrättningen presenteras den gamla kampen mot kvinnoprästmotståndet. Det sker både i en artikel om - ett nödvändigt - jämställdhetsarbete samt i ett porträttuppslag om en person som i sin region mest gjort sig bemärkt genom att vilja införa ett trospolissystem i akt och mening att stänga ute misshagliga personer och åsikter från kyrkan. Hon är en - om än i en gammal fråga - ny-troende med en ny-troendes totalitära hållning mot allt som inte är ny-tro. Och av Kyrkans tidning lanseras hon och hennes kyrkopolitiska agerande med beundran utan någon som helst journalistisk allsidighet.
Så om Kyrkans tidning idag säger jag som min far:
Den får mig att känna mig dum.
Som om det jag jämt trott inte duger.
Och när min av församlingen bekostade prenumeration till årsskiftet löper ut kommer bladet att sluta hamna i brevlådan. Då är jag inte längre förtroendevald.
Betala den själv tänker jag inte göra.
PS: I tidningen Dagen finns artikeln Fyra kriterier för trons utveckling. Rekommenderas. DS.
* Om denna händelse och vad den gjorde med mitt humör har jag hösten 2007 berättat i inläggen prästmöte i Luleå 3 - deus grammatikalis och prästmöte i Luleå 4 - deus grammatikalis (forts).
** Alltså Piteå-Tidningen.
*** Är jag rätt påläst ställde sig kyrkomötet positivt till införande av en partnerskapslag men då med tillägget att skulle det gälla äktenskap vore det en helt annan sak.
**** Se inläggen 9-5 och 9-5 del II.
Ja, inte var senaste numret av "torsdagsdepressionen" så hemskt upplyftande. Men inkluderandet av en ny krönikör, den här ambassadören vid Vatikanen, var faktiskt uppfriskande. Intressant dock att de inte vågade välja en katolik. De har ju trots allt en jude som krönikör sen tidigare.
Kyrkans tidning brukar jag snabbt bläddra igenom, men även läsa lite. Det kan bero på tidsbrist, men jag mera troligt en oreflekterad icke prioritering. Sedan jag anslöt mig till fjärrvärmen för två år sedan, för jag tidningen till pappersåtervinningen. Tidigare var den utmärkt till att tända med i vedpannan.
Tack för detta inlägg. Vi är många som ser att vår älskade kyrka har blivit "ett rike i strid med sig själv". Tack för att du kallar det för ny-tro.
+Kai
Som vanligt en briljant analys, Stig!
Nej, inte läser man Kyrkans tidning för uppbyggelsens skulle, inte... Däremot har jag läst artikeln "Fyra kriterier för trons utveckling" som du nämner. Mycket läsvärd! Bra att andra samfundstidningar håller fanan högt. Synd bara att vi ska behöva gå över ån efter vatten (även om jag inte har nåt emot den vandringen heller)
Jag som tyckt att du inte är riktigt 100. Blir glatt överaskad av din briljanta analys ovan!
