fjällvecka – 5


Jag är hemma efter en vecka i Björkliden. Inlägg med rubrik Fjällvecka samt en siffra skrevs där och då men publiceras i efterskott här och nu. Detta är det femte och publiceras tisdagsförmiddagen i stilla veckan

Fredag kväll och 1-1 i matcher mellan Färjestad och HV71. Om det nu spelar någon roll.

Under dagen ensam kvar i Björkliden eftersom madammen och gossarna satsade på att testa backarna i Riksgränsen. Höll mig i lugn och ro under förmiddagen men då vädret klarnade upp begav jag mig på skidor en bit efter leden mot Låktatjåkko fjällstation. Snodde efter en fjärdedel av vägen och en timmes åkning. 15 minuter tog det att glida tillbaka.

Planerna för i morgon är en liftresa upp med en massa höjdvinst lämnad i dragbanan. Sedan skidåkning för hand till Låkta. Om vädret tillåter.


I mitt vidlyftiga resonerande om Gardells bok nådde jag i förra inlägget till punkt 6.
Fortsätter där.


6. Förlegad polarisering


Jonas Gardell vill beskriva den historiske Jesus. Och då skild från Kyrkans Kristus. Intentionen är lika god som den är omöjlig. Och dessutom förlegad. Ute. Passé.


Han är inte den förste som söker göra detta. Otaliga är försöken att leta fram och skildra förkunnaren Jesus från den förkunnade Kristus. Alltså Jesus bakom evangelierna skild från den Kristus som Paulus beskriver - för det är vad det brukar handla. Jesus versus Paulus - typ.


Problemet med det projektet är att förkunnaren Jesus redan efter uppståndelsen blir den förkunnade Kristus. Inte bara hos Paulus utan hos alla författare i Nya testamentet. Skulle Jesus enbart varit en profet eller vishetslärare skulle man berättat vad han sagt. Och bara det. Då han genom uppståndelsen från döden bevisades vara Guds Son blev vem han är viktigare än vad han sa. Alltså förkunnar man primärt Honom, bara sekundärt och senare vad han sade.


Polariseringen den historiske Jesus och Kyrkans Kristus blir därför krystad och mer en följd av europeiskt tänkande från mitten av 1800-talet och framåt än en distinktion hos de första kristna. Ändå har många försök gjorts men alla historiska Jesusar man hittat (på) påminner väldigt mycket om de värderingar, de ideal och den person som "hittar" honom. Tyska protestantiska Bibelforskarna på 1800-talet kom således att hitta en Jesus som påminde väldigt mycket om tysk intellektuell medelklass jämnårig med dem själva. 1920- och 30-talets - fortfarande protestantiska europeiska - jägare fann en historisk Jesus som bar omisskännliga ariska drag och i vissa fall blev rent av antisemitisk. 1970-talet producerade Jesusbiografier av revolutionärt vänstersnitt. Judiska forskare har visat honom som mycket judisk medan andra funnit honom klart ickejudisk. Han har blivit lik stoiska filosofer i antiken liksom existentialistiska tänkare på 1900-talet.


Listan kan byggas ut men jag tror läsaren fattar poängen: varje historisk Jesus blir lätt en spegling av den som söker göra den historiska beskrivningen av honom.


Gardell är i detta inget undantag utan ett exempel i raden. Gardells Jesus liknar Gardell. Liksom Stig Strömbergssons historiske Jesus i någon mån påminner om Stig Strömbergsson. Och andras om dem själva.


Nu är som sagt polariseringen förlegad. Eller i vart fall konstruerad. En viktig Bibelforskarinsikt under 1900-talets sisa decennier var att Jesus inte - i Nya testamentet - kan förstås som skild från Kristus. På något vis är man tillbaka till att Den jordiske Jesus är den gudomlige Kristus - något den kristna kyrkan alltid hävdat 


Detta betyder inte att historiska fakta om Jesus historiska miljö, matvanor, social organisation, dialekter eller tandlossning är ointressanta. Tvärtom!! På ett oerhört intressant sätt ägnar Gardell de första 100 sidorna åt beskrivningar av hur folk - därmed också Jesus - hade det och levde på Jesu tid. I detta stycke är Gardell bra. Och påläst. Och ger läsaren förnyad inblick i hur det var för Gud när Gud bestämde sig för att vara människa. Hur det var för Jesus Kristus.


7. Lagiskhet och moralism


Denna sjunde punkt blir den sista - i nästa inlägg. Eller då nästa...


Kommentarer
Postat av: Pär

Den ständiga utmaningen för kyrkan - att formas av Kristus, till Guds avbild. Och inte forma Gud och Jesus till sin avbild. Våga läsa bibeln mot sig själv.

2009-04-07 @ 13:19:27
URL: http://teologinorr.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0