dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken – del två
Detta inlägg är en direkt fortsättning av Dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken - del ett vilket lades på bloggen för ungefär veckan sedan. Jag har nu hunnit lite längre i Browns Johannes-kommentar och är faktiskt framme vid uppståndelseberättelserna. Finner det därför dags att skriva lite om ett par intressanta symmetrier i lidandeshistorien.
Symmetrier - eller kiasmer som det också kallas.
Kiasm är en för olika Bibelforskare i olika grad förekommande stilistisk finurlighet i både brev- och evangelietexter. En kiasm är ett stilistiskt medel författare i antiken använder för att hålla samman det de berättar. Kiasmen innebär att en berättelse arrangeras så att i berättelsens olika led görs i "ett andra varv" kopplingar till det som en gång berättats - men i omvänd ordning. Arrangemanget fokuserar på så sätt mot mittpunkten där man då finner det kiastiska avsnittets avgörande poäng.
Bland forskare råder delade meningar om i vilken grad kiasmer föreligger i olika sammanhang. Hos en del Bibelkommentatorer finns ingenting kiastiskt medans andra ser fenomenet överallt. Brown visar på kiastiska strukturer men är samtidigt måttfull i ärendet. I en annan (betydligt yngre) bok* klagar han rentav över "det överdrivna kiasm-finnande som plågar modern forskning" (min översättning).
I Johannes Passionshistoria kan man se två tydliga kiasmer/symmetrier. Avsnittet Johannes 18:28-19:16a - Jesus inför Pilatus eller tvärtom - är ett sådant och kan delas som följer:
18:28-32: Ute. Frågan om Jesus skall dömas till döden.
18:33-38a: Inne. Pilatus talar med Jesus om kungavärdighet.
18:38b-40: Ute. Pilatus finner Jesus oskyldig. En man - Barrabas - inför folket.
19:1-3: Inne. Soldaterna hånar Jesus som kung. Här finns avsnittets mitt- och brännpunkt.
19:4-8: Ute. Pilatus finner Jesus oskyldig. "Se mannen" inför folket.
19:9-11: Inne. Pilatus talar med Jesus om (konungslig) makt.
19:12-16a. Ute. Jesus mot döden.
Förutom symmetrin i växlingarna Ute - Inne är den tematiska symmetrin - kiasmen - tydlig. Och den poäng Johannes vill understryka ligger i mitten - att Jesus är kung. Att soldaterna inte fattar det utan bara är hånfulla spelar i sammanhanget ingen roll. Utan att veta det gör de något som rätt beskriver verkligheten - de ger Jesus kungavärdighet.
Ett nytt symmetriskt arrangemang kommer sedan i scenen efteråt på korset. Kolla bara!
19:16b-18: Introduktion. Jesus upphöjs på korset.
19:19-22: Ord om Jesus på korset. Pilatus avvisar judarnas begäran.
19:23-24: Soldaterna delar kläderna. En sömlös (=prästerlig) tunika.
19:25-27: Jesus mor och Lärjungen - om framtiden, om kyrkan och den troende. Fokus!!
19:28-30: Soldaterna ger Jesus vin. Jesus överlämnar anden (till dem som står invid)
19:31-37: Anden från Jesus på korset - i vatten och blod. Pilatus tillmötesgår judarnas begäran.
19:38-42: Avslutning. Jesus tas ned från korset. Begravs (konungsligt).
Är det inte finurligt??
Och är det inte tänkvärt att korsfästelsescenen i Johannesevangeliet har Jesus mor (som bild för kyrkan) och den lärjunge Jesus älskade (som bild för den troende) som fokus. Ingen av de andra evangelisterna nämner över huvud taget dessa närstående närstående. Men Johannes ger dem huvudroller! I det ärendet kommer jag vad det lider att återkomma under rubriken Dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken - del tre.
* The death of Messiah sid 182. Tilläggas bör att en enklare variant som kallas inclusio förekommer ofta i de flesta av Nya testamentets skrifter. Inclusio innebär att ett resonemang inleds och avslutas med ett eller flera signifikanta ord eller tankegångar som innesluter och avgränsar avsnittet och detta kan påminna om en kiasm.
Spännande... Ibland kan jag undra hur mycket av exegetikens fynd av strukturer i texten som varit medvetna av ursprungsförfattarna/redaktörerna, vilka strukturer som vi läser in i efterhand och vad som är den Helige Andes verk och ledning. Intressant! I varje fall tycker jag att den här typen av strukturer och mönster vittnar om att vi har att göra med Guds ord och inte endast människors ord. Vore orimligt att författarna själva skulle kunna producera något så komplext - åtminstone om författarna var människor i vilkas mänsklighet jag ska kunna identifiera mig med. Den Helige Andes ledning i grävandet!
Hälsningar
Johanna
