berlin X - auf wiedersehen igen

Detta och flera tidigare inlägg har egenskapen "Berlinresa i backspegel". De skrivs mer än två veckor i efterskott och har tre nivåer (minst): Vad som hände, vad som tänktes samtidigt eller någon dag efter händelsen samt slutligen vad som tänks just när inläggen formas. Detta är det sista.

Nu börjar det bli dags att avsluta bloggeriet kring resan till Berlin.


Fredag 17 oktober var vi relativt stilla rent lekamligen eftersom inget organiserat rännande var inplanerat. Givetvis rände vi i alla fall eftersom det nu gällde att handla det som handlas skulle inför hemresan. Minnesgoda bloggläsekroniker kanske här påminner sig mitt gamla inlägg praha X - blind som en fladdermus. Där skrev jag för ett år sedan lite om mitt hjärtliga presentsökande vid utlandsresor. Vad som denna gång skulle vara typiskt Berlinskt var lite svårt att identifiera så ett hjärta blev det inte. Dock blev det naturligtvis så att hjärtat i mitt liv fick en gåva administrerad av en expedit som plötsligt började talade flytande norska. .

Innan inköpsturen innehöll dock programmet ett föredrag av svenska prästen i Berlin. Han undfägnade oss med några tankespår kring vilka samtal kom att föras. Spåren var bland annat:

  1. Man måste förstå historia och nutid för att spana framtid. I Sverige är vi dåliga på detta eftersom vi lever i föreställningen av att vara bäst i världen vad gäller samhällsbygge, modernitet osv. Framgång har så blivit en del av vår identitet både som samhälle och kyrka och den identiteten gör oss blinda för samtidens krav.
  2. Tyska kyrkan kan sin historia och blir därför bättre än vi i Sverige när det gäller att spana framtiden. Och att möta den realistiskt.
  3. Förhållandet folkkyrka eller konfessionskyrka är intressant. Hemma är vi ofta Vi-är-ju-inte-teologer och en Vi-är-ju-inte-kyrka som i vår självbeskrivning tar ansats i vad vi inte är - vi är inte fundamentalistiska, inte åsiktsgemensamma, inte liberala, inte bakåtsträvare osv. I Tyskland beskriver man sig mer som den man är - typ evangelisk, katolsk, luthersk - och gör utifrån den identitetsuppfattningen sin stämma hörd i en pluralistisk sekulariserad tillvara där man är ännu mer marginaliserad än vad vi är hemma.
  4. Diakoni handlar om att handla diakonalt, inte bara tänka diakonalt.
  5. De anställda - få - är ett med sin (gudstjänstfirande) församling. Ingen i Tyskland säger att arbetet är ett arbete blott och allenast. Att arbeta i kyrkan är att leva med och i kyrkan. den leva-i-församlingen-teologin behöver vi (åter?)erövra.

Kvällen innebar gemensam festmiddag samt efter den ett givande nattsuddssamtal på hotellet utifrån ämnet Betingelser för väckelse. Det samtalet fortgår på en konferens på internet.


Lördag 18 oktober var resdagen hem.
Eller i vart fall till nattåg från Uppsala.
Med ankomst under söndagsförmiddagen.
Med tidigare omnämnd havererad pilsner.




Långtefteråtreflexion

När man är borta och tittar på något annat brukar ofta det man vanligtvis brukar titta på hamna i en i någon mån ny dager. Givetvis var det så också under denna resa och en för mig viktig såhärlångefterreflexioner jag till sist beröra med några ord - att fundera över.

Den tyska kyrkan har ett sätt att hantera den yttre sekularisering man befinner sig i. 60% av befolkningen definierar sig som ideologiska ateister, positivt medvetet gudlösa försedda med en alternativideologi. Reaktionen på och hanterandet av detta i kyrkan tolkar jag som ungefär: Jaha! Du är ateist! Så förfärligt intressant. Jag är kristen och det planerar jag att du också skall bli.

Konfessionell medvetenhet i en yttre sekularisering alltså.


I Sverige svarar ungefär 50% Nej på frågan Tror du på Gud. Den yttre sekulariseringen kan därigenom ses som snarlik även om det finns grader i sammanhanget. Reaktionen på den yttre sekulariseringen hemma är dock helt annorlunda då vi ofta bemöter halva folkets bekända okristendom med tanken att Nog är dom andliga typ kristna - med de saknar nog språket.
Med detta söker vi "lägga oss nära" folkflertalets värderingar och svarar således upp mot den yttre sekulariseringen med en inre sådan. Dessutom betyder det ju också faktiskt att vi inte tar folks självbeskrivning på allvar utan anser oss klokare än vad de själva gör - typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0